Vi fick förbereda dagens utflykt med konsultation av Google Maps på hotellrummet där vi hade tillgång till Wifi. Fyllde på vår tidigare inköpta kort med ett dagspass på metrostationen, tog tåget till McPehrson Square och en liten bit därifrån buss S2 upp till Scottish Rite House of the Temple, en imponerande byggnad med två sfinxer utanför. Vi kom dit 10.45 och det visade sig att de hade en tour kl. 11, så den anslöt vi naturligtvis oss till. Innan dess fick vi titta in i frimurarbiblioteket och det var verkligen imponerande. Men det var också slutet av turen och med den information vi då fick blev det ännu mer spännande. De hade bland annat ett original av Nostradamus och en bok som var tryckt av Gutenberg.
Den skotska varianten av frimureri innehåller 33 grader, den "vanliga" amerikanska 3, så vår guide i går tillhörde den del där grad tre är högst. Här fick vi förklarat att man kan gå från 4 till 32 nästan hur snabbt man vill, och det går bra att hoppa över grader. Men för att få 33:e graden, måste man ha gått igenom samtliga, men också rekommenderas av någon annan. Egen vilja räcker inte. Månfararen Buzz Aldrin var en av många kända "skotska" frimurare.
Efter en intressant rundtur gick vi sydväst och tog en buss som gick lite närmare The mall i den västra delen där memorial för Vietnam, Lincoln och Korea finns. Man renoverade Lincoln nu, Vietnam hade färre besökare än vi sett tidigare, men man lägger blommor fortfarande och slår upp namn i böckerna som visar i vilken del av minnesmärket namnet på den man söker är inristat. En man befann sig ovanför monumentet och putsade på ovankanten och satte dit tända ljus. Det börjar bli länge sedan, så nu såg vi inga som grät, som vi tidigare stött på, men en onsdagseftermiddag i augusti var det lugnt. Men minnesplatsen över kriget i Korea tar andan ur en, när man ser dessa siffror över döda, skadade, tillfångatagna och saknade. Kanske mer över de siffror som står angivet efter U.N. som jag bara kan tolka som FN, även om de amerikanska förlusterna var mer än nog, för ett krig som varade 1950-53. Men hur hade världen sett ut i dag, om inte om hade varit?
Vaknade i dag med en vänster handled som inte riktigt vill vara med till 100 procent, kanske höll jag mig krampaktigt i ratten i går... Fick söka upp en Walgreens och köpa mig ett handledssstöd, för i morgon och inte minst på fredag så behöver jag ha alla kroppsdelar i god vigör. I morgon ska vi lämna bilen innan 10, sedan går vårt flyg inte förrän sent, riktigt sent. Det går ett tidigare flyg med BA till London, så vi hoppas kunna checka in åtminstone vid 15. Nu är vi färdigpackade och det ser bra ut. Hoppas givetvis på att hitta en eller två bagagekärror vid avlämningen hos Alamo, men det är inget man kan förutsätta.
See you later!
Förresten, vi måste ju ändå nämna Idalia. Hur glada är vi på en skala att vi bestämde oss för att flyga till Florida och köra norrut? Visst, Miami tycks ha klarat sig, men många andra platser vi passerat på östkusten i Georgia och South Carolina nämns i väderrapporterna.