USA - bilens förlovade land

by Kristina 23. april 2022 17:34

 

Denna text skrevs av Kristina 2012, troligtvis med tanke på att skicka in den till tidningen Bilkåristen. Jag minns i dag, tio år senare, inte om det blev av:

Det är väl naturligt för en bilkårist att känna en viss dragning till en rejäl bilsemester. För min del vill jag gärna resa där det både talas engelska och där det är högertrafik. Detta har lett till en hel del miles längs amerikanska vägar de senaste 10 åren. För ännu längre sedan åkte jag tillsammans med lillasyster till Florida och det tog oss nästan en hel vecka att lyckas klura ut hur vi skulle fälla ner taket på cabrioleten. Då skulle vi lämna tillbaks bilen nästföljande dag, så vi körde nercabbat resten av tiden, även om vädret hade varit betydligt bättre tidigare. På den tiden var jag inte bilkårist, om någon undrar. Nackdelen med en cabriolet är det begränsade bagageutrymmet, så nu är det fullsize som gäller för makens och min del.

Bensinpriset ligger runt 7 kronor per liter och det finns delstater där man inte ens får tanka själv, utan måste ha assistans. Det känns lite osäkert att sticka ut kreditkortet genom sidorutan, men det har gått bra hittills.

Vi grovplanerar alltid våra rutter hemifrån och Mapquest är en flitigt använd hemsida där vi kan beräkna hur långa sträckorna är och hur lång tid de beräknas ta. Det är stor skillnad i verkligheten på ett tjockt grönt streck jämfört med ett smalare svart på kartan, även om båda i våra svenska ögon är motorvägar. Redan under vår första längre bilsemester i USA kom vi till Los Angeles och då vi inte hade GPS med oss de första åren, gjorde vi som man normalt brukar göra; nämligen titta på kartan och beräkna bästa rutten mellan punkterna A och B.

I Los Angeles finns de absolut värsta motorvägar jag varit med om och för att slippa onödiga äktenskapliga gräl på grund av att kartläsaren anser att bilföraren bör korsa fem körbanor för att ligga bra till inför nästa avfart, valde vi en annan väg. På kartan såg det bara ut som om vi skulle åka ett antal kvarter österut och sedan ett hundratal gator norrut, så skulle vi komma till önskad plats. Det som dock inte syns på en karta (eller GPS) är de områden som kan kännas riktigt obehagliga att köra igenom och där man särskilt uppskattar att det bara finns stoppskyltar och inte rödljus i korsningarna.

Vi har numera alltid med Astrid på våra resor. Det är vår GPS och det är tryggt att höra Astrids lugna stämma på svenska när trafiken börjar tjockna. Redan från början hade vi nordamerikanska kartor i den och vi väljer också att ha kvar kilometeranvisningarna. Det är lätt att bli tidsoptimist och tycka att det inte är så långt till nästa mål när man läser skyltarna i miles. En sak som vi nog aldrig kommer att vänja oss helt vid är också avståndet till avfartsskyltarna – skylten står mycket närmare avfarten än avståndet är här hemma och det är inte alltid vi kör som Astrid säger heller, för att det inte känns rätt. Å andra sidan har vi ibland kört blint efter hennes anvisningar också utan att ifrågasätta om den här grusvägen verkligen är den allra bästa till Mount Rushmore – visst borde vägen till detta monument vara lite bredare och åtminstone vara asfalterad?

Amerikanska körkort har samma format som våra, men de ser ändå lite annorlunda ut. Det har hänt mer än en gång att hotellpersonal checkat in familjen Sverige Korkkot (sic!). Det är med andra ord inte konstigt om människor försvinner i detta stora land, när man möter medarbetare i turistnäringen som hellre skulle dö än fråga om hur de ska tolka våra resehandlingar.

Vi har besökt 49 av delstaterna, och kört bil i de ”48 lower states” och överlag måste jag säga att även om medtrafikanterna emellanåt är många, så är de hänsynsfulla och visar man bara tecken på att man vill byta fil så släpps man ut. Men man får inte tveka eller vela, fast det gör vi väl aldrig?!

Under en resa där vi körde från Salt Lake City till St Louis och sedan fortsatte med tåg till New York via Chicago, fick vi ett fint erbjudande av hyrbilsagenten att få en uppgradering och få köra en Chevy TrailBlazer. Vi behövde inget större familjeråd, maken och jag, utan slog till. Varför är man aldrig misstänksam mot vänliga människor? Den här bilen var en Kaliforniaregistrerad bil som Avis i Utah uppenbarligen ville bli av med och Berglunds blev tacksamma offer att lämpa detta fordon på. Den hade varit med om en hel del och gått långt för att vara en hyrbil och detta ökade vi på med mer än 400 mil. Vid ett tillfälle var det en gul varningslampa som lyste och ville meddela oss något. Instruktionsbok medföljer aldrig hyrbilar varvid vi körde inom Avis på flygplatsen i Las Vegas. Hoppet om ett allvarligt fel som skulle rendera i nytt fordon släcktes lika fort som lampan. Det var bara lågt tryck i höger bakdäck, troligen orsakat av de stora temperatur- och tryckskillnader som höjden vi befann oss på medverkade till. Vi fick i alla fall bilen tvättad…  

På vår färd körde vi igenom Monument Valley. Det var oerhört vackert och imponerande med gigantiska stenformationer som stack upp ur landskapet och som hade mer eller mindre konstiga utseenden. Vi besökte också Four Corners, den enda punkt där fyra delstater (Utah, Colorado, Arizona och New Mexico) möts i USA. Det var en plats mitt ute i ingenting som bestod av en stor platta i marken som markerade delstatsgränserna. Runt omkring detta monument fanns slitna husvagnar där man sålde souvenirer och lokal kitsch. 17 minuter tyckte vi räckte där och begav oss mot New Mexico via en liten sväng i Colorado. Det fantastiska bergslandskapet fortsatte och det gick halvtimmar med bil mellan husen och orter utmärkta på kartan var inte större än en handfull hus(vagnar) och en obligatorisk bensinmack med butik.

Denna resa innebar också att vi tog oss genom flera tidzoner och oftast hade vi ingen aning om hur mycket klockan var när vi nådde ett motell att bo på över natten. Nevada har Pacifictime, Arizona har Mountaintime men vägrar anpassa sig till resten av USA och har därför inte sommartid. Å andra sidan består Arizonas norra delar mest av Navajoterritoriet som har sommartid. När tidzonen följer delstatsgränsen är den ändå begriplig, ibland tappar man plötsligt en timme utan att förstå det.

Delar av denna resa följde vi route 66, men oftast låg vi på motorvägen 50 meter bredvid. Gallup i New Mexico var nog en stad som levde som bäst när route 66 också gjorde det. Nu bestod den mest av igenbommade butiker och enstaka hotellkedjor. Järnvägen går igenom staden och det kändes som om det passerade ett tåg var 10:e minut. Vårt motell låg strax intill och tågen var störande i sig men det mest irriterande var att de enligt lag måste tuta fyra gånger före varje korsning med bilväg och vårt motell låg givetvis nära en plankorsning.

 

 

 

Tags:

Allmänt | Resor

En promenad längs Memory Lane

by Kristina 23. april 2022 17:18

Städar lite. Johan och jag fick äran att prata om bourbon på ett möte som Snapphane Whiskysällskap höll i Hantverksföreningen i Hässleholm häromkvällen. Då hittade jag foton från 2010, då vi besökte flera av Kentuckys bourbon destillerier, bland annat Makers Mark. Eftersom vår älskade siames, 10 år vid det här laget, är uppkallad efter denna boutbon, så började jag fundera på var fotona i original finns. På amerikafararna.se kan man se stora jäs-kar, men i vår dropbox har jag inte många foton från 2010, så det blir att titta på diverse USB-stickor framöver. Så hittade jag ett där gummit börjat bli lite klibbigt och så hittade jag ett kåseri jag skrivit en gång för länge sedan, liksom en blankett som vi mejlade till Big Texan Motel 2013 för att boka rum. Hotels.com fanns förmodligen, men det brydde man sig inte om. Vi hade ingen aning om hur mycket ett rum kostade, men vi skulle bara bo där!

Big Texan Motel.pdf (179,68 kb)

Tags:

Allmänt | Resor

Powered by BlogEngine.NET 1.5.0.7 - Old School Theme by n3o Web Designers

Om oss

Läser du det här så tror vi att du redan känner oss, då vi inte haft för avsikt att sprida bloggen utanför den närmsta kretsen av familj och vänner. Är det så att du har hittat hit ändå och vill läsa, så skrivs bloggen av Johan & Kristina, två amerikafarare från Skåne.

 

 

Datum när vi gjort inlägg

<<  mars 2024  >>
tiontofr
26272829123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031
1234567

View posts in large calendar