Vilken lyx det är att bo 100 meter från arenan, man är i säng långt tidigare än andra ens hittat bilen i parkeringsgaraget. 

Två kvällar har vi nu sett orutinerade ungdomar, knappt 30 i alla fall, stupa innan sista akten på grund av för många öl. Tråkigt för dem. Vi har annars sett många som nästan inte skvimpat ut någonting alls på sin väg från kiosken till sin plats i arenan, med tre eller fyra plastmuggar i famnen. Sedan uppstår ett logistikproblem när sätet framför bara har en mugghållare och lutningen på denna gör att det inte behövs någon som rockar loss i bänkraden för att katastrofen är nära.Men som sagt, en eller annan öl slinker tydligen ner också.

I kväll såg vi Kip Moore för fjärde gången räknade vi ut. C2C i Stockholm, på Illinois state fair i Springfield, på Tortuga i Ft Lauderdale har vi tidigare träffat på honom. Det var härligt att se att han fortfarande hade den där lusten att hoppa ner från scen för att komma nära sina fans, den här gången fick han en irländsk flagga där man skrivit att man saknat honom. 

Några bra foton blev det dock inte, jag fick en varning i entrén för att min kamera skulle beslagtas om jag använde den. Johan passerade sin vakt utan anmärkning,  han fick till och med ett band på sin som godkänt. Så det blev mobilen och Kip hade inte många minuter utan färgad rök, så det blev både röda och blå bilder innan det blev ett vettigt avslut med normal färgskala.

Miranda var också bra, men Kip var bäst!

I dag bestämde vi oss för att gå på zoo. Det var ju uppehåll, ja rent av nästan sol. Så röda linjen och en promenad på det. Det var ett fint zoo, med en hel del svartvita bilder med förklarande texter hur det brukade vara. Med barn som red på elefanter, schimpanser som var med på te-partyn, besökare som matade lejon. Det är bra att de inte bara raderar sådan historia, bara för att det ligger långt ifrån vårt tankesätt i dag.

Det kom en skur precis när vi pausat på en Starbucks, men annars var det bra. Vi fick se en röd panda i dag! Minns inte om det var i Hamburg eller Borås som vi letade och letade, men här var den nästan på klappvänligt avstånd. Vi såg också fyra dhole, ett djur vi aldrig tidigare sett. Röda hunddjur från Kina, som rävar men nästan av vargstorlek. 

Efter zoo gick vi till The Church, det är ju ändå söndag som Johan påpekade. Sedan blev det en sista shoppingrunda och lite kvällsmat på en pub, Madigans. I kväll är det Kip Moore och Miranda Lambert som är huvudattraktioner för vår del, så vi går dit lite senare även i dag. I går var det ju himla mycket stående runt oss, hoppas de inte orkar det i dag, så vi får se något också från våra sittplatser. 

Google gav oss många alternativ på hur vi skulle kunna ta oss med kollektivtrafik till Teeling destilleri. Buss 500 körde dock förbi hållplatsen i hög fart, delvis skymd av den lastbil som blev omkörd. Så vi fick ta promenaden tillbaks till den röda spårvagnslinjen och tog den till Four Courts. Därefter blev det promenad, men så hittade vi ett vikingaskepp och så hamnade vi på museum som visade Dublins historia. 

Det blev sedan en liten paus på destilleriets café efter ett besök i giftshopen. Sedan hittade vi faktiskt en buss som tog oss till Trinity collage och dess fantastiska bibliotek och book of Kells. Därefter tänkte vi hälsa på Oscar Wilde igen, men inte heller här stannade bussen på anvisad busshållplats, så det blev inget med det. Tog sedan gröna spårvagnslinjen till O'Connelly, "pinnen" alltså. I Dublin finns massor av bokhandlar, men också Tower records, så det blev ett besök i skivaffären. 

Slutligen hamnade vi på en pub, Gin Paradise, där det blev lunch/middag och lite ginprovning. 15.45 började det regna, så väderappen som sagt kl 16 var ganska nära får man väl säga. Men ändå fram tills dess hade vi fint väder, så det var en oväntad bonus.

Vi måste erkänna att vi inte skyndade till första artist på 3arena, vi tog det lugnt till Flatland Cavalry äntrade scenen. Ashley MacBryde var pigg och hade jättebra ljud i sitt framträdande. När det sedan var dags för Luke Combs var det nästan slutsålt. Några enstaka platser var lediga, som bredvid Johan. Jag har visst glömt att berätta att vi sitter precis framför scen, på rad 5?! Jag fick däremot sällskap på min sida i dag av två tjejer som var fullt upptagna med att instagramma och fejsboka, men lite lyssnade de väl på musoken också. Nåja, konserten med Luke Combs blev en lång singalong. Att höra hans låtar i bilen är inte riktigt samma sak som körsång i en arena. Tidvis var det väldigt mycket bas som fick hela kroppen att skaka. De flesta verkar inte ha öronproppar, jag förstår inte hur de kan ha en njutbar upplevelse över huvud taget.

Efter en god irländsk frukost med både bra och mindre bra val tog vi fram regnskynken och paraply och började gå mot EPIC muséet. Stannade på ett apotek och köpte öronproppar också. Det medhavda paret är nog till åren komna och pyttesmå. Min finmotorik har lite att önska med en höger tumme som utvecklats till triggerfinger, så nya pluppar i formbar vax verkade som en god idé. 

När vi kom till museibyggnaden träffade vi på samma man i ett turistinformationsbås som för två år sedan. Vi påminde honom om vårt möte, gratisbiljetterna han gav oss som kompensation för det stängda muséet men erkände också att vi inte haft lika bra koll på dem som konsertbiljetterna. Han blev jätteglad att se oss och tillsammans med en manager så pratade han in oss och vårt besök blev därmed helt gratis 😊. Självklart shoppade vi i museiaffären efteråt. 

Fortsatte promenaden efter en kaffe/drickapaus (gratis kaffe mot kupong på entrébiljetterna) mot "pinnen" och shoppinggatorna. Köpte varsitt busskort, LEAP card, 72 timmar. Vågar testa egen hop on hop för den här helgen!

Sedan kom minsann information om kvällens konsert också, första konsert start 17.35. Kvällen blev mycket trevlig. Tenille Tawnes rätt okänd för oss fick starta, sedan kom Scotty McCreary som berättade att C2C fanns på hans bucket list. Han höll sin tid, kanske 45-50 minuter. Därefter följde Brett Young med 1 h 15 minuter och Darius Tucker med 1,5 timmar.  Darius har vi åtminstone sett förr både i Köpenhamn och London. Det var få cowboyhattar i publiken, som tog sig. I början var det kanske ett par tusen där av 13 000 möjliga, men på slutet var det väl åtminstone halvfullt eller upp till två tredjedelar kanske.

Adapter, just det ja. Johan kom ihåg, jag lämnade Kånken som vanligtvis går under namnet "teknikväskan" hemma utan djupare reflektioner. GPS behövdes ju inte, så jag glömde totalt bort att eluttagen ser ut som de gör här. Men det finns väl affärer här också!

Flygresan gick bra, svensk/dansk besättning på Siv Viking. Så ny i flygplansflottan att inget Wifi fanns ombord (än). Fick vänta någon timme på flygbussen, men hållplatsen vi går av på ligger ju bara ett par hundra meter, om ens det, från hotellet, så det är väl värt att ta Aircoachbuss 703 om man ska bo på Hotel Gibson. Vi var här vid 14 och checkade in, bokade frukost efter att ha försäkrat oss om att buffén är tillbaka (den försvann ju då för två år sedan till bår andra och sista dag i pandemipaniken).

När vi kommit upp på rummet ringde de från receptionen och sa att frukost ingick för oss, så den delen av Eurocard-räkningen ska tas bort. Tack för det! Vi hade också fått en flaska bubbel på rummet, det kan vara Hotels.coms förtjänst eller så är det bara en trevlig gest som  kompensation för att den inte städar under vistelsen.

Vi gick sedan ut på promenad, den enda dagen den här långhelgen som inte hade regn i spåkulan skulle utnyttjas till max, men blåste gjorde det. Vi gick rakt söderut på en bro till Ringsend, sedan gick vi parallellt med kanalen/floden? bort till Temple bar. En liten Guinness respektive IPA blev det innan vi korsade vattnet igen på Millennium Bridge och efter ett par kvarter nådde den röda spårvagnslinjen som leder till The Point. 

Vi vet fortfarande inte när kvällens konserter startar, det verkar inte gå varit prio ett att uppdatera sina hemsidor. Men det bör inte vara före kl 17 i alla fall, så vi ska väl förhoppningsvis hinna med att gå på EPIC muséet i dag.

I dag fick vi gå en trappa upp i SAS lounge, den dit vi brukar ha tillträde till är tillfälligt stängd. Så nu frotterar vi oss med människor som förmodligen har betalt lite mer för sin resa än Berglunds. 

Vi gick och lade oss i går i tjock dimma, men i dag är det en sån där underbart klar och vacker morgon, så vi hoppas på fint flygväder. Även Dublin ska kunna ha solchanser i dag, det ser däremot inte ut att vara fallet i helgen. 

Hotellet må ha ingått i Comfort-familjen, men sängen var inte komfortabel för mig, som känner sig som prinsessan på ärten. Hoppas få igång ryggen med lite utforskande av loungen. Här lär jag ju knappast hamna igen 😉

I dag var killarna inte alls sugna på att åka bil, så Makers försvann in bland jullådorna och Buffe fick jag locka fram från ett bra ställe under sängen. Vi brukar stänga dörren upp, men hann inte det i dag. Konsert hela vägen till Ängelholm så klart. 

Anlände till Kastrup vid 15-tiden. Tekniken har gått framåt de senaste åren, eller så får man tolka det att personalstyrkan på ett hotell har minskat. Det behövs ingen reception, här har man en kombo med bar, eftersom man uppmuntrar gästerna att själv sköta incheckningen och fixa nyckelkort. Det funkade till vår förvåning 😊. 

Tog en promenad in till terminalerna för att se om vi kunde äta middag där. Det slutade med att vi köpte en flaska vin på 7eleven, Johan fick köpa sallad i ett fik och jag tryckte hem ett BK mål. BK på Kastrup är inte precis diabetesvänligt. För det måste vi ju ta hänsyn till nu, Johan fick besked om att han har diabetes den 1 december och vi övar oss i hur världen behöver anpassas. 

Kastrup 2 år efter det att WHO deklarerade att vi har en pandemi är bara en skugga av sitt forna jag. I morgon får vi se hur det ser ut innanför säkerhetskontrollen. 

Vi kom hem igen även om bloggandet pausade de sista dagarna. Det blev en övernattning i Borås, besök på Gekås och en raid i Halland bland lax, ost och fruktfabrikanter. Där någonstans började vi ändå känna ett hopp om att pandemin skulle släppa sitt tag om oss och vi bestämde oss för att boka en resa till Dublin. 

Vi hade poäng på SAS som var på väg att sluta gälla, men inte riktigt så det räckte för en utflykt med plus-biljett, så vi resonerade som så att vi kunde köpa till de poäng som saknades. Om SAS var på väg mot konkurs så skulle vi ju ändå bli av med poängen, så vi bestämde oss för att leva lite farligt. 

Hotell Gibson bokades och likaså Engelholms katthotell. Något mer skulle vi denna gång INTE boka eller betala för i förväg. Konsertbiljetterna för 2020 gäller och är betalda sedan länge, de återfanns också ganska enkelt i en gul mapp på Kyrkogatan, vilket glatt förvånade undertecknad. 

Efter det följde en tid under höst och vinter när man började tvivla på att vi skulle kunna resa, men så gick proppen ur och covid-19 smittade med full kraft, men vi skulle ändå börja se det som en vanlig influensa, vi fick den tredje vaccinationen och bara några dagar innan masstestningen slutade så fick vi in viruset på Kyrkogatan. Efter det finns det ingen större anledning att oroa sig.

Så i dag blir det resa till Ängelholm och Comfort Hotel på Kastrup. I morgon flyg till Dublin. Flygbussbiljetter i Dublin är inköpta. Man behövde boka avgång, så vi var tvungna. Men inga femdagars turistkort eller tågbiljetter Kastrup-Hässleholm. Man har väl lärt sig...