Kip Moore för fjärde gången

Vilken lyx det är att bo 100 meter från arenan, man är i säng långt tidigare än andra ens hittat bilen i parkeringsgaraget. 

Två kvällar har vi nu sett orutinerade ungdomar, knappt 30 i alla fall, stupa innan sista akten på grund av för många öl. Tråkigt för dem. Vi har annars sett många som nästan inte skvimpat ut någonting alls på sin väg från kiosken till sin plats i arenan, med tre eller fyra plastmuggar i famnen. Sedan uppstår ett logistikproblem när sätet framför bara har en mugghållare och lutningen på denna gör att det inte behövs någon som rockar loss i bänkraden för att katastrofen är nära.Men som sagt, en eller annan öl slinker tydligen ner också.

I kväll såg vi Kip Moore för fjärde gången räknade vi ut. C2C i Stockholm, på Illinois state fair i Springfield, på Tortuga i Ft Lauderdale har vi tidigare träffat på honom. Det var härligt att se att han fortfarande hade den där lusten att hoppa ner från scen för att komma nära sina fans, den här gången fick han en irländsk flagga där man skrivit att man saknat honom. 

Några bra foton blev det dock inte, jag fick en varning i entrén för att min kamera skulle beslagtas om jag använde den. Johan passerade sin vakt utan anmärkning,  han fick till och med ett band på sin som godkänt. Så det blev mobilen och Kip hade inte många minuter utan färgad rök, så det blev både röda och blå bilder innan det blev ett vettigt avslut med normal färgskala.

Miranda var också bra, men Kip var bäst!