I dag fyller Johan år! Hipp hipp hurra! Men vi får återgå till gårdagen, jag ligger hopplöst efter i mitt rapporterande.

Vi bestämde oss för att börja med hop on hop off buss. Vi brukar nyttja hela rundan och det gjorde vi även nu. Vi var ombord kl 9, man är ju uppe med tuppen så här tidigt på resan. Vi fick veta mycket intressant om staden, och fick förklaringar till att det stöttas gamla husfasader här och där. Man måste bevara vissa delar av gamla hus för att få bygglov och det känns kanske som man tänjer lite på det ibland. Det finns också bara något enstaka trähus i stan, på grund av ett par stadsbränder och brandkår skaffade man sig inte i Toronto förrän i början av 1900-talet för övrigt.

Det finns ett skomuseum, Bata (dit gick vi inte), Hockey hall of Fame (där var vi i dag) beläget i en gammal bank. Konstigt tänkte vi, borde det inte vara större? Jodå, det fanns en helt underjordisk del i modern tappning, men det syntes inte från gatan. Börje, Mats och Peter fanns naturligtvis där, bland många andra.

Blue Jays, baseball laget, spelade hemma och CT Tower och det lilla järnvägsmuseet råkar ligga precis intill arenan, så vi försökte vänta ut matchstarten kl 13.30 innan vi bestämde oss för att åka upp i tornet. Vi hamnade sist i hisskön både upp och ned, det innebär att vi stod med fejset utåt i den utanpåliggande hissen när den rusade upp ocn ned och det är vid de tillfällena jag kommer ihåg att jag inte riktigt gillar det där. Men inget kan bli värre än The Arch i St Louis ändå, så det är ändå en tröst.

Vi traskade en hel del, i dag valde vi då förutom hockeyn att ta en båttur som ingick i gårdagens busstur, också att titta på polismuseet som fanns i polisens headquarter alldeles i närheten av vårt hotell samt besöka Little Canada, en fantastisk 1:87 upplevelse med olika delar av Kanada i fokus och fler på gång. Om tre år får vi komma hit igen, då har de nog både östkust som nordkust klar.  

Så, vi kan visst komma tillbaka, vi har inte gått på naturhistoriska muséet, inte zoo, inte åkt segway, inte gått på baseball trots att de haft hemmamatcher alla tre dagar vi varit här. Men på minussidan står många  hemlösa, människor med uppenbara psykiska probkem och en cannabisdoft över delar av stan som gör vänorten Amsterdam avundsjuk. 

Till lunch i dag åt Johan burgare på känguru, också det på ett hak helt nära hotellet. Jag tog kycklingfilé. Vi hade tänkt äta nere i hamnen men det i princip helt öde stället hade fullt med reservationer, så vi kunde inte få mat och baren öppnade inte förrän 17, så dricka kunde vi inte heller. Det var kanske så, det var ju game day, men som sagt, det blev deras förlust och vår vinst av slumpen.

I morgon är det dags att samla ihop sig, vi har provgått sträckan mellan tågstationen och busstationen, så vi ska kunna hitta till vår Greyhoundbus mot New York, men vi nöjer oss med resan till Buffalo och då är det dags att hämta vår hyrbil på AVIS och börja köra bil! Hotell bokat ca 4 h körning mot New York, på ett kasino i Pennsylvania. Vem vet, det kanske betalar resten av resan .

Det blev ett långt avsnitt igår och då har vi inte ens kommit fram till hotellet än. Och flygresan på 8,5 timme nämndes också bara marginellt. Jag hann med tre filmer, ja nästan då. På grund av att det gick snabbare än beräknat så missade jag de sista minuterna på film nr 3. Men jag såg i stora drag att det skulle bli ett lyckligt slut. Det var ju inte som den gången VHS-bandet tog slut innan Bron över floden Kwai gjorde det... ett trauma som dagens ungdom inte förstår.

Vi blev serverade mycket fin mat, gott vin och och lyckades slumra en stund också. Underligaste handbagaget en medresemär hade med sig var ett tangentbord under armen och en trasig typ Brio lastbil i handen. Bakaxeln saknades, så den hade bara framhjul. Lagom stor för ett barn under 1 år gammalt. Vill gärna veta mer om varför den skulle flyga till Kanada.

När vi sedan tagit oss till hotellet och installerat oss i rum 712 pausade vi lite och kände oss coola att vi klarat detta så ad hoc utan minutiös planering. Men skyltar på flygplatsen med "Train to city" och gratis wifi underlättade helt klart. Nåväl, vi gick ut i de närmsta kvarteret för att leta upp en livsmedelsbutik, vi gick västerut mot tunnelbanestationen vi kommit upp från  (i går upptäckte vi en gigantisk dito placerad 50 meter öster om hotellet, den kommer att få fler besök!). Vi hittade en mindre närbutik så vi köpte dricka, men tänkte se över McDonalds sortiment tvärs över gatan, om det fanns något varmt vi kunde ta med till hotellet. Även här beställer man i automat så klart, men eftersom vi på hotellet lyckades ta ut CAD så ville vi betala kontant i kassan. Väl där dök det upp riktigt udda människor, från en kvinna som förkunnade Jesus ord och samlade in pengar, oklart åt vem, till andra mer luggslitna medborgare.

Men det var ändå inget mot i går, när vi bara skulle pausa med varsin Cola zero och vila benen och fötterna lite. Hittade en mini McDonalds i ett gathörn. Beställde i automaten, ville även nu betala kontant. Tre före oss i kö, en till hann förbi när vi stod och fipplade. Hur lång tid kan det ta? En kvart? Killen först i kön stod och somnade när han skulle betala. Han gick sedan på toa och lyckades sätta igång larmet innan han kom ut igen. Han hade också en cykel med sig. Sedan kom en äldre man i sällskap av en yngre, assistent kanske. De skulle ha tre cheeseburgare och två kaffe. Den ena kaffebeställningen skulle ha tre shot mjölk och den andra var inte heller utan önskemål. Cheeseburgarna var också modifierade på något sätt. Som tur är gick de från stället innan de kollat om beställningen blev korrekt. När det äntligen blev vår tur att betala trodde hon inte sina ögon,  två kunder som bara ville ha varsin dricka,  utan krångel. Dessutom var vi inte stenade heller. Cannabisbruket bland folket ger inte en positiv bild för turisten, om jag säger så.