För tredje gången inleder jag nu detta inlägg, får se om det blir kvar nu då...
Frukost serveras kl 7-10 under helgen och vi gick ner vid 9 i går, lördag. Då var äggröra och tillhörande biffar eller platta korvar eller vad det nu är, helt slut. Eftersom det är vad Johan äter, så sa han till i receptionen, och så småningom kom ägg. Efter ytterligare en stund också iskalla biffar. Inget "Sådär, då är det fixat", utan helt ordlöst av mannen i receptionen. Vi upplevde liknande i Pittsburgh, där tog Johan det sista, men ingen som kom efter sa till, så det blev väl våfflor eller kaffe, typ. Sedan var det en tjej som gjorde fem våfflor och tog med på rummet, så smeten tog säkert också slut. Vad är det för fel på folk? Sen visar det väl tyvärr också fortfarande på minskade marginaler i hotellbranschen och/eller brist på arbetskraft och/eller intresse när det inte finns någon som tittar till och plockar fram efter hand.
Som tur var fanns en mikro på plats. Engångstallrikar (som vanligt), men här de absolut tunnaste i papper som skådats. Till och med plastknivarna lyckades göra hål i botten efter några skärande drag.
Att det påminde lite om John Cleese berodde också på att man för att få kaffe ur maskinen var tvungen att trycka på decaf. Tryckte man på kaffe fick man varmt vatten.
☆ ☆ ☆
Nu är det söndagsfrukost, så jag återkommer när vi ankommit till Arlington. Dagens frukost har vi själva med oss, därav orutinen med stort O i går. Orkade inte äta upp på Mo's, utan fick en låda med. Så nu blir det pasta, räkor, krabbkaka och broccoli...
☆☆☆
På plats i Arlington, återigen på ett hotell utan hiss, men här verkar det inte finnas någon från början heller. Kvinnan i receptionen bytte dock ut det rum hon förberett åt oss en våning upp till ett på samma plan som huvudingången. Det verkar vara lite sutteräng här, så det är ändå en våning upp till vårt fönster.
Min syster minns Ft Lauderdale november 1993, Bettan & Jocke Washington december 2013, ja det finns tillfällen när man fullkomligt spränger sig. I går var ett sånt tillfälle. Från att ha delat på en förrätt i fredags till att ta varsin nu, det kan ha varit det som tippade oss över kanten. Men i morse blev det bra frukost. Johan var dock frustrerad, för nej, det fanns inte varm mat i morse heller och sedan hade någon ockuperat mikron. Den "någon" var jag som värmde min pasta och krabbkaka, så när jag var klar kunde han ta och värma resten av middagsresterna.
Jag måste också dementera, det var inget häkte/fängelse som syntes från hotellrummet, det var huvudpostkontoret. Det var ett förståeligt misstag. Jag kan väl inte hjälpa att det var långsmala fönstergluggar som det brukar vara i fängelser.
Men anledningen till att jag fick veta att det var ett postkontor var att jag blev misstänksam när vi gick från hotellet och det stod en trailer uppbackad mot "häktet" som också var märkt US mail. Därför tittade jag noga när vi åkt upp i World trade center (världens högsta femkantiga byggnad, typ 27, 28 våningar) och såg då att postkontoret låg åt det hållet som vårt hotell också gjorde. Konstigt var att där uppifrån var det jättenära där vi promenerade i går...
Vi inledde vår promenad på lördagen med att gå till Inner harbor, där turistinformationen låg. Där fick vi lite AC, Wifi och möjlighet att planera vidare aktiviteter. Det var som sagt varmt. Vi såg att det fanns en gratis buss som gick till Fort McHenry, som var en viktig plats i 1812 års krig mot britterna. Fast slaget här ägde rum 1814. Vi åkte dit och traskade runt där. Det var också här som texten till nationalsången skrevs en gång i tiden, Star-spangled-banner.
Sedan tog vi bussen tillbaks, hoppade av vid Federal Hill och hamnade i mer trevliga kvarter än vi kanske sett tidigare av Baltimore. Pausade på en liten annorlunda bar, de hade ingen öl på fat, allt såldes på burk utom drinkar då. Hamnade i trevliga samtal med praktiskt taget alla i baren (det var inte plats för mer än 20, typ). Killen bredvid textade sin vän i Sverige för att ta reda på vart han flyttat, hans sällskap tyckte att vi absolut skulle gå på Oreoles matchen samma kväll och vi förklarade att vi trots idoga försök inte riktigt begriper reglerna i baseball, tjejen på andra sidan tyckte att hennes man kunde ge tips på saker att se i Washington, bartendern berättade att nästa resa går till Oktoberfesten i Munchen och sedan ville han inte ha betalt för det vi druckit, så givetvis fick han lite extra dricks istället.
Sen hade vi tillräckligt med energi för att gå tillbaks mot innerhamnen och det var då vi åkte upp i WTC. De hade en avdelning som ägnades åt 9/11 och de personer med anknytning till Maryland som omkom den dagen. De flesta arbetade i Pentagon.
Det var lite tidigt att äta kvällsmat, så det blev ett par öl på en bar med logga som vi bägge tyckte påminde om tyska kakor, så vi får googla och se om någon kakbagare i gamla världen haft någon koppling till ett bryggeri i den nya.
Sedan blev det då dags för Johan att casha in sin födelsedagsmiddag, vilket då skedde på Mo's skaldjursresraurang. Vi åt och drack mycket gott, och som sagt, vi tog med en rejäl doggy bag tillbaks till hotellet.