Jag vill då förtydliga att i Celsius räknar vi 11 grader. Det är kallt. I alla fall när man klär sig som om man vore i Washington state fortfarande... Konserten i onsdags kväll hölls utomhus, jag skulle tro att det var 28-30 grader då. I går i Helena var det behagligt, men inte hett. Kanske 22-24 grader. I natt regnade det rejält och i morse var det inte så där jättevarmt i Billings heller, men det blåste inte i alla fall. Vindstyrkan snodde jag från varningsskyltar längs vägen i dag, så det får vi väl tro på. 

Dagens sträcka mellan Billings och Cheyenne har bjudit på en del regn, inte speciellt mycket trafik - det är inte många orter längs vägen - bilar med registreringsskyltar från alla möjliga håll, den mest osannolika var väl ändå Hawaii. Vi har kört förbi Little Bighorn där General Custer slogs mot indianerna, utan framgång. Genom Montana och Wyoming får man köra 80 mph (ser ut att motsvara 130 kmh på mätaren), i Montana var högsta hastighet för lastbilar 65, i Wyoming bryr man sig inte om att skylta den ens.

I Wyoming visade det sig vara lite alkoholrestriktion, så när vi skulle hitta en öl fick Astrid hjälpa till. Det blev till en liquor lounge, en liten lokal sylta där det var bar och "package sell" i ett. Vi var där precis så länge vi behövde för att köpa ett sexpack IPA från Odell brewing i Colorado. Sedan skyndade vi oss ut igen, för vidare resa till Radisson. Som råkar ha ett wifi märkt HI - vilket också låter som Holiday Inn tycker jag. I morgon kör vi till Denver - 17 mil ungefär. Vi gör en detour förbi Oskar Blues i Lyons innan vi anländer till Ramada, där vi ska stanna 3 nätter.

Precis innan vi skulle köra iväg med katterna till Ängelholm fick Johan sms. Från Telia. Och minsann, lyste inte en grön lampa på vårt modem - efter 5,5 veckor har vi plötsligt både telefon och bredband igen! Wow. Nåväl, när det sedan var dags för oss att gå till tåget så upptäckte jag att min väska spruckit vid det ena hjulparet. Så jag meddelade Johan att jag skulle packa om i hans väska, den som pensionerades efter förra resan pga ovarsam hantering. Jag gjorde så och upptäckte sedan att den väskan också hade en ny spricka. Vad gjorde United/SAS i april? Och framför allt; vad gjorde Berglunds som inte såg detta då... Så tredje gången gillt blev det Johans gamla gröna Carlton som får följa med oss på denna resa. Har nu landat på Radisson Blu efter ett par öl på Biraria och lite mat och dryck på Bishops.  Malmöfestivalen fortsätter utan oss... 

Efter en fantastisk frukost där jag åt en rågad tallrik med jordgubbar, ananas och två sorters melon till mina flingor (och rostad toast med marmelad och en alldeles för söt bulle) och Johan åt bisquits and gravy till sin korv, körde vi till New Orleans, en timme från Baton Rouge. Där pågick det festival i de franska kvarteren, så det var livat på ett städat sätt, med musikscener lite överallt.

Från Kyrkogatan kan man se hur de har det i New Orleans genom denna kamera.

Vi träffade på några pimpade Jack Daniels på vår promenad. Liknar lite Alexander Bard...

Ridande polliser och en spårvagn.

I går passerade vi en skylt som visade attraktioner vid en av motorvägen avfarter, där Abita brewery nämndes. Det låg liksom på vår väg i dag, så vi körde norrut från New Orleans i fyra mil på en bro tvärs över en sjö, där det visade sig att vi åkte gratis, medan de som åkte söderut fick betala tull. Kanske var det därför de hade metallräcken också, för det hade inte vi... Vi träffade på Abita för ett antal år sedan i New York när vår favorit restaurang Acme fortfarande fanns kvar i sin ursprungliga form och serverade southern food till väldigt bra pris. I dag fick vi då chansen att handla lite i deras butik och tap room. Johan körde i dag, så han fick smaka på två söta sodas och jag provade en öl som vi trots tre försök senare inte hittat i butik... 

Lite gott att dricka, sedan lunch i Abitas beer garden.

Befinner oss nu i Pearl, granne till Jackson, MS. Där blev vi uppätna av knott vid capitolium där det för övrigt nog var minst två bröllopsföljen denna vackra kväll.

Kan misstas för en örn, jag tror det var ett knott. Det kändes som om de var i denna storlek i alla fall när de gnagde på oss.

Vi har i dag också fått klart för oss att vi kommer tillbaks till Eastern time vid gränsen mellan Alabama och Georgia. Detta är sommartid i kubik, man har ingen aning om vad klockan är...

Bor även i natt på ett Country Inn och blev uppgraderade till en svit med tre sängar i två rum och med en pentry-del. Utanför fönstret ligger ett antal handfat på gräsmattan och vid entrén ligger det virke. Renovering pågår, förhoppningsvis har hantverkarna ledigt i morgon så att vi kan sova till halv åtta eller så.

Det ena sovrummet. Och utsikten.

I morgon kör vi österut mot Montgomery i Alabama och sedan norrut till Georgia och Atlanta. Har förresten precis sett Cardinals från St Louis slå Atlanta Braves med 12 - 2 i baseball, så de är kanske lite ledsna där borta för tillfället.

Nedan bevis för att det inte är lika vackert väder i hela USA.

Har i dag lämnat Florida, passerat genom Alabama

och Mississippi och slutligen stannat i Louisiana.

Det är ljummet och skönt, och vi följer väderkanalen som berättar om betydligt svalare väder en bit norrut i landet, så vi har absolut hamnat rätt!

Pausade i Gulfport, MS, för att shoppa lite på VF. Det var nog den tristaste butiken vi varit på, så det fick snabbt. Jag har en ny tröja till jul i alla fall och butiksbiträdet sa glatt att jag nu kan tävla i Ugly sweather tävling...

Bor på Radisson i natt och vi uppgraderade oss för några få dollar och fick större rum samt frukost. Dessutom fick vi en trevlig liten goodie-bag med lite smått och gott!

Att hitta hit i rusningstrafiken var en utmaning, men efter ett par försök så...

Efter vår vanliga fotografering av Capitolium försökte vi hitta ett mikrobryggeri. Astrid hittade bara en liten gatstump på Wyoming street och det var inte i några skojiga kvarter, så vi åkte till ett casino väldigt nära Capitolium istället.

På fredagar var det kräftfrossa på buffébordet, men det fanns gott om annat gott också, så vi blev mätta. Efteråt spelade vi på 1 centsmaskiner och minsann, efter några omgångar på hjulångaren som nu förvandlats till casino, så vann jag tillbaks priset för middagen. Kul!

I morgon kör vi en vända till New Orleans, senast vi var där var det ju så in i h-e varmt och fuktigt, nu ska man väl kunna ta en promenad i alla fall. Sedan drar vi oss mot Jackson i Mississippi.

Det var länge sedan sist, både vad gäller blogginlägg och Florida. Senaste gången vi var där var 2009 med herr och fru S. 

Vi flyger till Miami med SAS/United och tänker oss sedan en dryg veckas bilåkande innan vi avslutar med en countryfestival i dagarna tre på stranden i Ft Lauderdale. Katternas hotellvistelse är bokad och lillebror Jack har vuxit rejält sedan förra inlägget. 

Vi gillar att promenera, och visst rör vi på oss när vi är stadsturister, det gör vi. Lite trötta fötter är det allt i dag. Vi tog ändå buss ner till Jackson och det Barnes and Nobles som ligger där. Hittade som vanligt några fynd och tog bussen tillbaks till hotellet med våra skatter. Sedan gick vi norrut på Michigan till shoppingcentret vid det gamla vattentornet. På väg dit hittade jag äntligen ett Walgreens som saluförde mina tre obligatoriska skvallertidningar, så att jag snart hänger med i kändisvärlden. Åt lunch på M burger som hade draft beer i form av Brooklyn summer ale.

Middag intogs på Green Door Tavern. För två år sedan såg vi ett inslag på United States of Bacon och besökte sedan detta ställe. Vi blev då förvånade över de låga priserna och dessa har de behållit, kunde vi konstatera i dag. Däremot hade de förtydligat menyn med den rätt han provar i programmet, så att ingen ska beställa fel :). Johan rapporterar om att dollarkursen är bättre i dag - vågar man hoppas att den nu håller sig under 8,50 i alla fall?

I morgon bitti hämtar vi vår hyrbil på Avis och ger oss av mot delstaten Michigan! 

Vi bor bra till, endast ett par gator från Michigan Avenue, även kallad Magnificent Mile. Så efter frukost i går gick vi söderut på Michigan mot Millennium Park. Klockan hade inte slagit 8 än, man hinner med väldigt mycket när man ska inhämta en kroppslig tidsskillnad om 7 timmar. Den blir ju sedan 6 timmar tämligen snabbt på lördag, vilket gör att vi får lite bråttom på väg till Detroit och konserten vi ska gå på. Men nu är vi fortfarande kvar i Illinois och koncentrerar oss på det.

Det var vi och en del andra turister, mest japaner, vid Bönan. Många utrustade med selfie-pinnar, men också en och annan som bad om fotograferingshjälp på det gamla vanliga sättet. De flesta eftersom de hade en platta att fotografera sig med, men ändå...

Träffade fyra damer från Minnesota borta vid "ansiktena" och fick en trevlig pratstund. Den som talade mest med oss var svensk till 3/4 och norsk till den sista fjärdedelen och de var bosatta i Lindstrom. Där har jag ätit buffelburgare en gång och vi kunde också prata om utvandrarmonumentet som finns där liksom i Karlshamn. Efter detta blev det Starbucks. Vi väntade egentligen in att klockan skulle bli 10 så att turistinformationen skulle öppna, så lite fritt wifi och drickbart kaffe under tiden var ett plus. 

Vi gick in i huset med turistinformationen från andra sidan kvarteret än vi vanligtvis gör, och det är en imponerande byggnad. Där stod en volontär vid en disk och plötsligt hade vi en karta över Chicagos Cultural Center i handen och åkte upp till fjärde våningen och gick på konstutställning.  En "Jazz age modernist " vid namn Archibald Motley (1891-1981) målade inte helt rumsrent får man anta att samtiden tyckte. På väg ner i byggnaden såg vi också två vackra takkupoler,  mosaik och annan vacker arkitektur. Sedan tog vi oss till turistinformationen, fick ett par kartor och lite broschyrer. Tänk att vi aldrig lär oss och tar med en karta hemifrån, att ha tillgänglig så där i början...

På väg till nästa mål passerade vi Farmers Market med mycket trevliga produkter. Såg tomater som inte platsade som snygga och som därför förmodligen befann sig i Chicago och inte vid State fair:en i Springfield i tävlan om vackraste tomat... Handlade dock inget, vilket jag däremot gjorde sedan. Jag hade nämligen kontrollerat att Weight Watchers fanns på 4 olika ställen i Chicago och ett av dem passade i tid att besöka! Så på 22 våningen i ytterligare en vacker byggnad, denna från Art Deco tiden, hälsade jag på! Vägde in mig, och jag slapp se min vikt i pounds,  då hon ställde om vågen till kilo för min skull! Och det var 1 kg plus från Hässleholm förra veckan, men det får vara klart godkänt med tanke på kalas och flygresa, som jag är rätt säker på att det påverkar dagsformen negativt. Så jag gjorde som många hemma, gick bärsärkagång bland de produkter som säljs på VV. Jag skyller på att jag ska göra goodie-bags till vänner hemma. Det måste jag, för volymmässigt kommer dessa kartonger inte med hem :). Jag fick dock en nyckelring med mig hem som minne, och den ska väl få plats någonstans!

Så tillbaks till hotellet för att lasta av, sedan mot metrons röda linje och en tur norrut mot Andersonville. Dessförinnan dock minst en halvtimme i en postkö. För att köpa frimärken. De har börjat med "forever" märken här, liksom hemma. Fanns givetvis inte på detta postkontor. När det är tre anställda som syns till, totalt fyra före i kö och som jag uppfattar det endast en jobbig kund som ska ha pass, de övriga ska skicka brev och paket - hur svårt kan det vara??? - då beundrar jag dem som måste stå där i sin vardag utan att bryta ihop fullständigt. Och förstår dem som inte gör det.

Köpte ett dagskort hos CTA för 10 dollar var. Det kräver 4 resor för att få ihop, men vinner i bekvämlighet att slippa ha jämna pengar och fippla med dem. Första mål var lunch på Hopleaf bar, inklusive något gott att dricka. Andersonville firade liksom Johan 50 år i år.

Stadsdelen är givetvis äldre, men det handlade kanske om när man började marknadsföra sig mer än faktiskt grundlades. Vi besökte Swedish American Museum och pratade svenska en stund med kvinnan där.

Sedan tittade vi in på the Swedish Bakery och det var ett populärt ställe. Så pass att vi kunde titta på svenska kakor utan att det verkade konstigt att vi inte handlade något. Återigen väntade vi nämligen på att tiden skulle gå. Denna gång så att klockan skulle bli 17 så att Andersonville Brewery skulle öppna. Fick därför ta två små öl på Jerry 's också. När man beställer liten öl nummer två känns det som man går från töntig till finsmakare, då man visar att man inte vill bli mätt utan hellre orkar prova en till... För de var verkligen små, de där ölen. Typ en halv 35:a.

Så blev klockan äntligen fem då, och vi hängde nästan på låset. Såg en djuraffär dessförinnan och gick in, innan jag insåg att det var en hjälporganisation som hade massor av katter för adoption. Och en och annan hund. Nåväl, vi lämnade några dollar till deras frivilliga arbete efter att ha hamnat i en spännande diskussion med en av volontärerna. Om världen, om USA, om migration. Är det vår accent som gör att folk gärna vill prata, eller är deras vanliga umgänge så trötta på dem att de inte får ventilera sig?! På bryggeripuben delade vi en testplatta om fyra sorter (flera pyttesmå glas med andra ord), där Mary Hoppins var klart bäst! Efter lite shoppade av souvenirer  (glas och tröja) skulle vi hitta en buss söderut. När vi stod där i gathörnet kom en karl fram och pekade ut den tryggaste vägen (visade sig vara med ett trafikljus och ja, det var annars fyra filer att korsa) och när vi sa "thank you" till honom sa han "varsågod" till oss. Så kan det vara i en del av världen :).

Vi tog sedan bussen som snabbt hamnade utanför de båda kartor vi hade, men så länge man håller reda på antal kvarter i höjd- och sidled är man inte vilse, och nästa mål var Lagunitas! Google Maps hade ju vid de tidigare wifi stoppen givit oss exempel på hur man skulle ta sig dit, och även offline kunde man få en ledtråd. Johan hade drygt 24 000 steg i går, det säger väl lite om våra promenader. Lagunitas besökte vi ju i Petaluma, Kalifornien i maj i fjol. Då bara för shopping, nu blev det middag också. Som intogs på andra våningen i deras produktionslokal med utsikt över lagret och med bryggeridoften i näsan. Väldigt annorlunda och kul! Vi hann beställa kvällsmaten med tre minuter tillgodo innan köket stängde kl 20, men det räckte ju. Sedan blev det varsin Little Sumphin Extra och massor med vatten. Höll på att törsta ihjäl. Vädret var annars alldeles lagom, ingen jättevärme, utan runt 25 grader.

Hem blev det rosa och röda linjerna med Metron, vilket ju gick betydligt snabbare än de mer än 70 gatorna från Andersonville. 

I dag väntar nya äventyr! På återhörande! 

Så här skrev jag i min dagbok häromdagen när vi inte kom in på nätverket på hotellet i Oakland:

Besökte BassPro shop i Manteca i går morse. Köpte mig ett par riktiga hardcore Crocs. De kom väl till pass på hotellet vi bodde på i Oakland i natt. Aldrig att jag gick barfota på det golvet. 

Det började bra med vatten på golvet i badrummet. Det kom inte från toaletten (tror jag) men det var ändå skrämmande. Föreståndaren var inte på plats i receptionen när vi kom, han var på vårt rum för att se om det var städat,  sa han när han kom springande.  Om det nu var det så glömde han att titta i duschen,  där det låg två tvålar i tre bitar. Ingen hade heller torkat av märkena efter glas/flaskor på bord eller tv-bänk. 

Vi tog en promenad i omgivningarna för att hitta en restaurang. Fann en vietnamesisk där vi tog med oss mat från. Passerade en liquor store, tittade in, hittade Alaskan brewery pale ale. Killen före oss betalade med en 20 dollars sedel, som butiksinnehavaren granskade mycket ingående. Kassaapparaten var omhöljd av en stor kartong som var tejpad och hade ett hål så att displayen syntes om man stod i rätt vinkel. Vi betalade med två tior. Sen gick vi snabbt tillbaks till hotellet,  låste dörren och barrikaderade den med min resväska. Jag sov inte med öronproppar. Jag sov knappt alls.

* * * 

Vän av ordning undrar kanske varför vi stannade kvar?! Tja, vi började leta boende i San José. Där var det helt fullt,  men vi fick sitta vid receptionen och nyttja tillgången till  hotellets wifi i vårt sökande. Sista rummet gick till killen framför oss och enligt tjejen i receptionen så hade denna man åkt i åtskilliga mil innan han slutligen då fick napp. Vi funderade då om vi skulle fortsätta till SF och ha fyra nätter någonstans, eller lägga oss vid flygplatsen en natt och hitta ett nytt boende för de sista tre nätterna. Det var totalt omöjligt att med hjälp av de bokningssiter som finns att hitta något som inte kostade en förmögenhet för en natt. Då utökade vi sökningen till Oakland och hittade ett hotell - Americas best value inn och även om namnet inte speglar verkligheten,  så brukar det inte vara så sunkigt. Och sängarna var helt okej, sänglinnet vitt och nytvättat sedan förra gästen. Duscha gjorde vi dock inte där. Och jag tror faktiskt att vi blev vittnen till anställning av städerska när vi checkade ut.

Wifit funkade i alla fall så pass att Johan hittade detta hotell vi nu bor på och det bokade vi direkt. Man ska kanske se till att ha SF bokat hemifrån,  men då försvinner också känslan av att man kan vara flexibla och spontana, och inte precis ha alla detaljer bestämda på förhand.

* * *

BassPro förtjänar omnämnande. Vet inte om detta var deras huvudbutik,  men om de andra (två) vi har besökt har varit fina med cool inredning så var denna helt och hållet spektakulär! Foton ses nedan:

Vi möttes av ett stort Redwoodträd. Inuti fanns en disk där man skulle "checka in" sina armborst och luftvapen, så att man kunde använda skjutbanorna i butiken utan att misstänkas för att stjäla...

En rejäl öppen spis med läshörna. I bokhyllan hittade vi vackra läderinbundna böcker. På svenska!

Butiken hade två våningsplan.

Nä, men titta en björn.

Vildsvinen hade kanske en liten inhägnad, men bakom syns vyn ner i butiken. Varuhuset, eller whatever.

Vattenfall.

Gungstol i fält, ja varför inte?!

De tre timmarna vi tyckte vi hade på plus i går kväll kom i retur i morse när vi gick upp kvart i sju ("fyra")...

Har nu hittat till Sacramento efter att ha "svängt inom" bryggerier i såväl Petaluma (Lagunitas) och Santa Rosa (Russian river). Johan körde i dag så jag fick nöja mig med en kalifornisk sampler på RRB, bild syns nedan. 

Det har varit tät trafik och vi har sett några sammanstötningar med förlorade karossdelar på köpet. Det är mors dag i USA i dag, förresten.  Bor betydligt mer spartanskt i natt, men det duger. Bor downtown så i morgon bitti tänker vi ta en promenad och se hur deras capitolium ser ut. Efter det gör vi en avstickare till Nevada.

Här jobbar guvernören i Kalifornien - Arnold Schwarzenegger på sin tid.

Del av Lagunitas giftshop.

Johan visar del av listan över öl på Russian River Brewery. Ovan ser ni min provsmakning. Nedan ser ni den fulla versionen, som bordsgrannen valde...

Tja, om jag får lägga min necessär i Johans väska, så kommer vi nog hem med våra grejor också i morgon... Det är inga problem med viktgränser, bara kubikcentimeter ;o). Bilden nedan är från när vi lämnade St Louis, den slutliga packningen var givetvis mycket mer effektiv...

I dag har vi återigen använt oss av apostlahästarna, denna gång ner till Barnes & Nobles bokhandel. På vår väg dit hittade vi ett mycket trevligt Walgreens, förutom medikamenter och de vanliga attiraljerna, hade de ett stort utbud av drycker med varierande procenthalt. Jag nöjde mig med en juice med ananas, vattenmelon, citron och kiwi. Vitaminkicken höll mig igång till sent på dagen.

Sedan tog vi bussen upp till North/Clark och gick på Chicagos historiska museum. Det låg dessutom granne med den Air&Water show som pågår för 55:e året, så vi såg i alla fall en galning utföra akrobatik med sitt flygplan. Mycket att se, och jag funderar ju alltid på morfars bror Eskil som tillsammans med bror Bertil anlände till Chicago 1922. Eller, det är i alla fall det som står i papprena på Ellis Island, vid tillfället för inresan till USA. Att de båda bröderna skulle vidare till Chicago. Bertil skaffade familj i USA men kom sedan tillbaks till Småland och dog i Sverige, men vad som hände Eskil vet ingen. Chicago 1922 - fantasin sätter inga gränser för vad som kan ha hänt!

Vi gick tillbaks till hotellet, som vi nog kan tänka oss att bo på igen. Läget är bra - i går kväll åt vi middag på Green Door Tavern, ytterligare ett ställe vi sett på Travel Channel, och det ligger bara några kvarter härifrån, liksom Ginos East. Man skulle ju kunna tro att så här i slutet av resan så kan vi ana hur stor en förrätt är, men icke. Här äter Johan hotdogs (ej att förknippas med varor med samma namn som försäljs i Sverige). Visst var de små, men sex stycken...

Astrid tror att det tar 25 minuter in till O´Hare i morgon, vi får väl se om hon har rätt. Efter liten paus gick vi ner till Navy Pier, där fler än vi valt att tillbringa denna soliga söndag.

Kvällsmat handlade vi på Whole Foods, också den butiken bara ett par kvarter från hotellet. Det blev lite lätt, då vi på piren hade vilopaus på Landshark Beer garden, med varsin Lagunitas IPA och nachos (jag) och en bratwurskt (Johan). Snart hemma igen - återstår gör bara en flygresa till Toronto och därifrån en till Köpenhamn, tågresa till Hässleholm och ersättningsbuss för tåget hem till Tyringe. Vi ses!