På state fair i Maryland

by Kristina 27. augusti 2023 21:29

Jag fortsatte att skriva på morgonens inlägg, men en state fair förtjänar ett eget inlägg. Mässan började i torsdags kväll och kommer nu vara öppen tre weekends framöver. Lite annorlunda än vi sett i Illinoils, Kentucky och Minnesota.

Vi var på plats tidigt, innan 10, men även denna dag har varit varm, så det gjorde inget att vi lämnade hotellet tidigt i förmiddags. Det tog bara 20 minuter att köra. Mannen i receptionen på hotellet i Baltimore har sett ut som en ledsen hund hela helgen, för som sagt, inte blev hissen fixad. Vi fick ju 2x15 dollar efterskänkt för parkeringskostnaden som kompensation, men det var kämpigt att få ner våra prylar. Bredvid vår bil stod en Floridaregistrerad MC. Medans vi packade vår Nissan kom mannen som hade motorcykeln, med en rejäl sjömanssäck, som han spände fast. Jag fick uttrycka min beundran över att han ändå hade förhållandevis mycket bagage och han sa att ja, vi skulle nog behöva downsiza en del. Sedan kom hans fru också, så de var med andra ord två om den där väskan... Sedan körde de iväg, med badtofflor på fötterna. Johan hade hört dem tala med varandra tidigare och sa att de var italienare.

Men tillbaks till state fairen. Vi såg världens sötaste getter ställas ut. Jag tror ordningen på hanterbara djur är getter, grisar och kor. Det såg i alla fall så ut från åskådarplats. Här fanns en stor avdelning för tävling inom olika hantverkstyper, men också andra för olika myndigheter och företag som larmbolag, fönster- och takförsäljare, andra nasare och predikanter. Vi hamnade i ett riktigt låååååångt samtal med Bill som sålde badrum, tak, fönster. Han var en gammal drill-pojke och samlade på musikorkesteruniformer och instrument och vill en dag ha ett museum. Det var den korta versionen. 

Nu är det dags att ladda plattan igen. I morgon blir det Washington igen!

Tags:

Allmänt | Obegripligheter | Resor

Från Pang i bygget till Orutinerat...

by Kristina 27. augusti 2023 07:15

För tredje gången inleder jag nu detta inlägg, får se om det blir kvar nu då...

Frukost serveras kl 7-10 under helgen och vi gick ner vid 9 i går, lördag. Då var äggröra och tillhörande biffar eller platta korvar eller vad det nu är, helt slut. Eftersom det är vad Johan äter, så sa han till i receptionen, och så småningom kom ägg. Efter ytterligare en stund också iskalla biffar. Inget "Sådär, då är det fixat", utan helt ordlöst av mannen i receptionen. Vi upplevde liknande i Pittsburgh, där tog Johan det sista, men ingen som kom efter sa till, så det blev väl våfflor eller kaffe, typ. Sedan var det en tjej som gjorde fem våfflor och tog med på rummet, så smeten tog säkert också slut. Vad är det för fel på folk? Sen visar det väl tyvärr också fortfarande på minskade marginaler i hotellbranschen och/eller brist på arbetskraft och/eller intresse när det inte finns någon som tittar till och plockar fram efter hand.  

Som tur var fanns en mikro på plats. Engångstallrikar (som vanligt), men här de absolut tunnaste i papper som skådats. Till och med plastknivarna lyckades göra hål i botten efter några skärande drag.

Att det påminde lite om John Cleese berodde också på att man för att få kaffe ur maskinen var tvungen att trycka på decaf. Tryckte man på kaffe fick man varmt vatten.

☆ ☆ ☆

Nu är det söndagsfrukost, så jag återkommer när vi ankommit till Arlington. Dagens frukost har vi själva med oss, därav orutinen med stort O i går. Orkade inte äta upp på Mo's, utan fick en låda med. Så nu blir det pasta, räkor, krabbkaka och broccoli...

☆☆☆

På plats i Arlington, återigen på ett hotell utan hiss, men här verkar det inte finnas någon från början heller. Kvinnan i receptionen bytte dock ut det rum hon förberett åt oss en våning upp till ett på samma plan som huvudingången. Det verkar vara lite sutteräng här, så det är ändå en våning upp till vårt fönster.

Min syster minns Ft Lauderdale november 1993, Bettan & Jocke Washington december 2013, ja det finns tillfällen när man fullkomligt spränger sig. I går var ett sånt tillfälle. Från att ha delat på en förrätt i fredags till att ta varsin nu, det kan ha varit det som tippade oss över kanten. Men i morse blev det bra frukost. Johan var dock frustrerad, för nej, det fanns inte varm mat i morse heller och sedan hade någon ockuperat mikron. Den "någon" var jag som värmde min pasta och krabbkaka, så när jag var klar kunde han ta och värma resten av middagsresterna.

Jag måste också dementera, det var inget häkte/fängelse som syntes från hotellrummet, det var huvudpostkontoret. Det var ett förståeligt misstag. Jag kan väl inte hjälpa att det var långsmala fönstergluggar som det brukar vara i fängelser. 

Men anledningen till att jag fick veta att det var ett postkontor var att jag blev misstänksam när vi gick från hotellet och det stod en trailer uppbackad mot "häktet" som också var märkt US mail. Därför tittade jag noga när vi åkt upp i World trade center (världens högsta femkantiga byggnad, typ 27, 28 våningar) och såg då att postkontoret låg åt det hållet som vårt hotell också gjorde. Konstigt var att där uppifrån var det jättenära där vi promenerade i går...

Vi inledde vår promenad på lördagen med att gå till Inner harbor, där turistinformationen låg. Där fick vi lite AC, Wifi och möjlighet att planera vidare aktiviteter. Det var som sagt varmt. Vi såg att det fanns en gratis buss som gick till Fort McHenry, som var en viktig plats i 1812 års krig mot britterna. Fast slaget här ägde rum 1814. Vi åkte dit och traskade runt där. Det var också här som texten till nationalsången skrevs en gång i tiden, Star-spangled-banner.

Sedan tog vi bussen tillbaks, hoppade av vid Federal Hill och hamnade i mer trevliga kvarter än vi kanske sett tidigare av Baltimore. Pausade på en liten annorlunda bar, de hade ingen öl på fat, allt såldes på burk utom drinkar då.  Hamnade i trevliga samtal med praktiskt taget alla i baren (det var inte plats för mer än 20, typ). Killen bredvid textade sin vän i Sverige för att ta reda på vart han flyttat, hans sällskap tyckte att vi absolut skulle gå på Oreoles matchen samma kväll och vi förklarade att vi trots idoga försök inte riktigt begriper reglerna i baseball, tjejen på andra sidan tyckte att hennes man kunde ge tips på saker att se i Washington, bartendern berättade att nästa resa går till Oktoberfesten i Munchen och sedan ville han inte ha betalt för det vi druckit, så givetvis fick han lite extra dricks istället.

Sen hade vi tillräckligt med energi för att gå tillbaks mot innerhamnen och det var då vi åkte upp i WTC. De hade en avdelning som ägnades åt 9/11 och de personer med anknytning till Maryland som omkom den dagen. De flesta arbetade i Pentagon. 

Det var lite tidigt att äta kvällsmat, så det blev ett par öl på en bar med logga som vi bägge tyckte påminde om tyska kakor, så vi får googla och se om någon kakbagare i gamla världen haft någon koppling till ett bryggeri i den nya. 

Sedan blev det då dags för Johan att casha in sin födelsedagsmiddag, vilket då skedde på Mo's skaldjursresraurang. Vi åt och drack mycket gott, och som sagt, vi tog med en rejäl doggy bag tillbaks till hotellet.

Tags:

Allmänt | Obegripligheter | Resor

Paus i Newark, Delaware

by Kristina 24. augusti 2023 19:14

När vi började resa till USA för sådär ungefär 20 år sedan (juni 2001 för att vara exakt) så brukade vi följa aktuella förbrytelser, som 2002 var vi i Kalifornien och runt Washington DC jagade man en skytt från en bil, det visade sig sedan att skytten låg i bagageutrymmet på en bil som kördes av medbrottslingen. Låter det bekant så har Hans Rosenfelt skrivit en bok där liknande sker i Malmö och Karlshamn. 2003 var vi runt Washington och då har jag för mig att fokus låg på en moder i Florida vars barn "försvann", men som sedan hittades avliden. Därefter har kvalitetstidningarna som National Enquirer och The Globe gärna följt upp och påmint om fallen, så nästa år när vi besökt USA igen har det gått i repris. I år är det väl bränderna på Maui, orkanen Hillary i Kalifornien och det faktum att åklagare i Georgia stämt Donald Trump till tinget som kan bli något att tänka tillbaks på.

Numera läser jag tidningarna i fråga på Readly, så jag köper inte på mig en bunt som förr. Det brukade alltid finnas ett bortglömt exemplar på Walmart, så man kunde hitta 4, 5 veckors "nyheter" under en resa 😊.

Vi hade ju två obokade nätter kvar på resan, så i går blev det övernattning i York, PA och i dag Newark, DE. Men nu har vi bra Wifi igen, så nu får vi börja återskapa våra upplevelser i Pittsburgh. Vi tog en bussrundtur, som blev lite längre än tänkt, när hydrauloljan i styrningen på dubbeldäckaren började läcka. Men vi hade tur som fick detta ofrivilliga stopp vid den botaniska trädgården där det fanns toaletter, möjlighet att köpa dricka, skugga och tillfälle till trevliga samtal med medresenärer. 

Det visade sig att Pittsburgh varit scenen för många filminspelningar. Inte bara Jack Reacher som vi såg fragment av på tv kvällen innan (boken One Shot, kommer inte ihåg vad den heter på svenska). När lammen tystnar (fängelset), Flashdance, någon Batman film, ja, vår chaufför namedroppade massor av filmer.

När vi åkt vår runda på hop on hop off utan att hoppa av så var vi överens om att hoppa över en tur med bergbanan och istället gå tillbaks på den mest krogtätaste gatan enligt Guinness rekordbok, bara för att inse att det inte riktigt betydde att det fanns någonstans att ta en öl när vi var där. Hittade dock Primanti Bros, almost famous since 1933. Det roliga med dem var att man fick sin sandwich med önskat innehåll plus skivad tomat, pommes och cole slaw innanför det italienska brödet. Det ska ha sitt ursprung i att lastbilschaufförerna inte hade tid att stanna och äta, utan ville ha allt-i-ett. Och då något som var möljigt att äta med en hand.

I går var vi på en liten County Fair, jag fick inte visa legitimation för seniorrabatt eftersom det var early birdrabatt ändå. Vi tittade på lamor och alpackor, får, getter, grisar, kor, hästar och två dromedarer. Några kaniner som blivit best in show såg vi också, liksom vackraste qwilttäcket och finaste höbalen, bland mycket annat. 

Körde sedan till York, där vi åt på en buffet restaurang och sedan hälsade på casinot. I Pittsburgh slutade vårt besök på casinot med +10 för Johan och -5 för mig. Vi brukar satsa en 20 dollars sedel på diverse 1 c maskiner och har man en bra dag så kan man sitta en stund innan den tar slut, eller som sist, faktiskt går därifrån på plus. Jag har en fix idé om att när man är på plus, då ska man inte ta sin ticket och fortsätta med, utan hellre ta upp en sedel till och testa nästa maskin med, så när jag hade 7 dollar plus så tryckte jag ut min ticket och satsade en ny tjuga. Dock kan jag redan nu erkänna att jag gjorde ett misstag, jag hade 10.99 kvar på min ursprungliga satsning och trodde att jag satsade 1 dollar på en ny maskin. Det var 10... Dock vann jag 15, så jag klarade mig med blotta förskräckelsen. Hade jag stått där med 99 cent så hade vi åkt till hotellet så snart Johan var redo. Nu fortsatte jag till en maskin som gav mig free spins tre gånger i rad och jag vann mer än 100 dollar! Trevligt! Inte minst efter det att jag fick en lyckokaka på restaurangen utan lapp alls inuti 😄.

Innan vi lämnade York besökte vi en lokal kakfabrik, men dom tillverkade också diverse snacks. Sedan körde vi till Lancaster. Det bör vara fjärde eller femte gången vi är här, i denna fascinerande miljö där amish dyker upp med häst och vagn mitt i biltrafiken, i dag såg vi också femspann hästar med skördetröskor på två ställen. Det visar ju att man kan klara sig på en mer småskalig verksamhet än de jättestora gårdarna. 

Vi hann med Herr's, ytterligare en snacksfabrik, innan hotellet i Delaware. I dag har vi inte åkt mer än max 10 mil, om ens det, men lite shopping har det blivit i Lancaster. Bland annat på gamla VF outlet, numera Lee Wrangler clearance center. Sedan, på väg till Ollie's, hittade vi Goodwill. Ovanligt stor avdelning med hushållsgods. Ja, vi hittade lite vi också. 

I morgon kör vi till Baltimore, ca 10 mil. 

Tags:

Allmänt | Casinon | Obegripligheter | Resor

Williamsburg, Virginia

by Kristina 18. augusti 2023 19:45

Apropå språksvårigheter, i dag förstod jag vad receptionisten i Myrtle Beach frågade om för två dagar sedan. Jag trodde hon frågade efter mitt pass. Hon frågade förmodligen om vi hade pets. För det gjorde de i dag... och hon i förrgår tittade aldrig i mitt pass som jag tog fram.

Okej, var ska vi börja sammanfattningen på vår resa så här långt? Vi var riktiga tunnisar på Sawgrass Mills, orkade inte ens gå runt hela. Vis av tidigare erfarenhet (2016) så fotograferade jag nu allt i omgivningen där vi gick in i entrén för att inte behöva leta efter bilen när vi kom ut igen. Och det gick bra, vi hittade den. 

Bilen är som sagt en rejäl Folkvagn, vi har två rader baksäten. Två stolar bakom oss och därefter ett tresäte som vi fällt framåt, annars får inga väskor plats, inte ens från start på rundresan. 

Den har finesser, men saknar också lite som vår egen Toyota har. I backspegeln kan vi se när vi blinkar, det hörs rätt högt, så jag hade önskat en indikator på att någon finns i döda vinkeln istället.

Backkameran hänger kvar lite efter det att man lagt i växel framåt, så man har lite koll om någon irrar runt. En bra sak är att den adaptiva farthållaren funkar också i mer eller mindre stillastående bilköer. Det kanske vår också gör, men jag tänker inte chansa... Det innebär alltså att bilen bromsar och gasar efter bilen framför och håller ett bra avstånd och som förare kan man släppa foten lite från pedalerna.

Det är varmt och på eftermiddagarna har det bildats åskoväder som vi kört in i. Inte riktigt som i Pennsylvania i fjol, men tillräckligt att sätta på varningsblinkers under färden.

Men vi får gå tillbaks till Sankt Augustine, äldsta staden i USA, grundad år 1565 av spanjorer. Vi har varit här förut, även om det var länge sedan nu. Bodde på ett motell, Villa 1565, den klassiska envåningen med parkering framför rummet. Kom dit när det var kolsvart ute, och det har vi ju nu byggt bort i planeringen. Nu blir det max 4 h körning per förflyttning, det ska finnas utrymme till sovmorgon, shopping, aktiviteter och incheckning på eftermiddagen eller tidig kväll.

Vi hittade en militärkyrkogård i St Augustine, med tre pyramider, dit de flyttat kvarlevorna av soldaterna från ett mycket misslyckat möte med en lokal indianstam, förutom de sedvanliga gravstenarna från senare avlidna soldater, både i strid och av naturliga orsaker.

Besökte ett destilleri, lite ovanligt var att de tillverkade allt; vodka, gin, bourbon och rom. Ingen provsmakning för Johan, men lite souvenirer. 

Kvällsmaten den dagen fick ske på vägen till Myrtle Beach eftersom vi skulle komma fram sent. När det var dags att tanka fanns ett Cracker Barrel lägligt på plats, så vi valde det. Vi gillar kedjan med mat och country store med roliga saker, och nu var det länge sedan vi träffade på dem senast. Tror det kan ha varit i Shreveport, Louisiana förra gången. Nåväl, "we hire" skylt i entrén kan ge en förvarning om den kommande upplevelsen och så blev det väl.

Vi fick en servitris som bad om ursäkt att vi fått vänta länge, fast vi nyss kommit. Vi beställde vår mat och hon kom med drickan. Bad om ursäkt till Johan som fått den sista Blue Moon ölen (som i att du kan inte få påfyllning). Kom förbi fyra eller fem gånger och frågade om allt var okej, samt bad om ursäkt över att vi fick vänta. Maten kom, men inte brödet som hörde till eller bestick att äta med. Johan hade potatismos och jag mac n cheese så bestick var önskvärt. Vi hade redan kollat in bordet bredvid, de fick plastbestick, så det fick vi också, men inget bröd. Sedan kom brödet, men utan smör. Till sist kom smöret också.

Därefter kom managern, som såg ut att nyss fyllt 16, och undrade över vår upplevelse. Han lyssnade uppmärksamt och förklarade att vår servitris precis börjat hos dem. Vi var noga med att man måste få vara ny på jobbet, men att hon behövde lite mer självkänsla. 

Det var ju uppenbart för oss att de antingen saknade personal i disken eller hade en trasig diskmaskin, det var mycket disk som stod kvar efter tidigare gäster. Nåväl, precis som i fjol så finns det "help wanted" skyltar i stort sett överallt i butiker och på restauranger.

Nu är det dags att ladda plattan igen, men för den som undrar så vann Johan minigolfmatchen i Myrtle Beach. 44 mot 41, då hade jag ändå två spikar. Det hjälpte dock inte när Johan fick 2 slag och jag 3 på de första banorna. Det var som förgjort.

Tags:

Allmänt | Obegripligheter | Resor

Ordningen är återställd

by Kristina 18. augusti 2023 07:04

I går kväll planerade vi kommande resdagar och bokade hotell för alla nätter utom två, så nu har vi en mer strukturerad plan över vår resa.

Så nu blir det Kitty Hawk och historien om bröderna Wright i dag, vi har ca 1,5 h restid dit. I går hade vi småvägar, i dag lär det bli ännu mindre.

Kör sedan till Williamsburg, Virginia och lär oss lite om kolonisationen. I morgon blir det Gettysburg och amerikanska inbördeskriget innan vi sedan kör bort mot Pittsburgh (3 nätter), återstår två obokade nätter runt Philadelphia och slutligen Baltimore (2 nätter) och avslut i Washington. 

Lovar att återkomma med detaljerade blogginlägg, i går fick plattan koncentrera sig på laddning. Kombo adapter och 110 V gör det söligt att få fullt batteri. Kan bara nämna att dialekten här i söder är riktigt bred och att vi gjorde bort oss när vi anlände till hotellet i Plymouth i går. Mötte ett par utanför där mannen (begrep jag flera meter senare) hälsade artigt på oss. "Hey you all" eller möjligen "How do y'all" (ändå typ Howdoyoudo) ihopdraget till något som mer liknade "hjål". Men när vi checkade in och receptionisten så samma sak, då var jag allt beredd. 

 

Tags:

Allmänt | Obegripligheter | Resor

Little Havana

by Kristina 14. augusti 2023 16:33

Första morgonen innebär att man är uppe med tuppen. Fin frukost på hotellet, både bagel och färgglada frukostflingor blev det för min del, Johan koncentrerade sig främst bland proteinet med ägg, korv och så vidare. Sedan gick vi ut i hettan. Ett par gator österut och därefter söderut. Problemet i dag har varit att solen stått rakt ovanför oss, så det har varit träd och hus som skuggat vid mycket enstaka tillfällen, det har inte spelat någon roll i vilket väderstreck vi gått. 

Vi tänkte ta en liten paus på ett kasino, men min ryggsäck och Johans kameraväska skulle då förvaras hos security, medan min purse, dvs kameraväska, skulle få följa med in. Vi hade absolut kunnat lämna ryggan, men tyckte det var orättvist att bara min väska skulle få följa med, så vi avstod vårt besök. Vi traskade vidare och efter ett bra tag kom vi till 8 gatan, Calle 8, och Lilla Havanna. Vi hängde först runt 7 och 9 gatan, men på fel sida Flagler (som är gata "noll"), så när vi väl fattat det så fick Google Maps hjälpa till igen. Johan har gjort som i fjol, köpt till "semestervecka" hos Telia och vi har därmed tillgång till internet även utanför tillgängliga wifi-områden. Det var ändå en bra bit att gå, så när vi väl hittade en kubansk restaurang så kastade vi oss in för lite svalka och en öl. 

Restaurangen hade trevliga citat av Hemingway på servetterna och väggen och det blev en lättare lunch med empanada och kubansk sandwich och ytterligare en öl. Då hade dock utbudet av de kubanska tagit slut, så det blev en mexikan. Damtoaletten hade en cool inredning i form av kranar som såg ut som gammaldags vattenpumpar och en papperskorg som såg ut som en brandpost.

Efter vår paus hittade Johan en snygg hatt i en butik som blandade hippa konstverk med lite souvenirer. Därefter var det dags att ta sig till hotellet igen, buss 17 till Viscaya metrostation, därefter tåg till flygplatsen. Vår femma ville inte gå in i betalmaskinen på bussen så vi fick åka gratis, men vi gjorde rätt för oss på tågstationen. 2x2,25 och två anonyma biljetter fanns i biljettfacket, så jag gick efter Johan genom grinden, vilket uppmärksammades av en securityvakt på stationen, så jag fick gå ut igen och gå in med min egen biljett som fungerade utmärkt till allas nöjdhet. Jag var rädd att det bara var ett kvitto som låg kvar i maskinen sedan en tidigare kund, men det var uppenbarligen min biljett.

När vi gick iväg på morgonen så fick vi en liten uppenbarelse, det är ju så att flygplatståget går förbi vårt hotellfönster och metrostationen ligger max 200 meter härifrån, så kunde det vara så att hyrbilsuthyrningen på MIA faktiskt också är där? Ja! Alltså är det inte lönt att ta hotell shuttlen till avgångshallen på flygplatsen, när vi kan gå dit i morgon. 

Är det då lite läge nu att summera lördag och söndag?  I lördags var det först dags att köra grabbarna till katthotellet i Ängelholm. Tre veckor blir det denna gång, och samtidigt som man känner sig som en skurk så vet man att det är det allra bästa. Väl hemma blev det sen frukost och sedan Pågatåg till Hässleholm. Vi åkte en timme innan vår biljett var utställd, men better safe than sorrow... Spårspring söder om Lund.  Därefter växelfel på Lund C. Vårt X2000, nyrenoverat, kom och gick i tid. Kom fram till Stockholm C en minut innan tidtabell. Spår 19 a, precis utanför stadshuset.

Hade bestämt oss för Arlanda express sedan, är man två får ju nummer 2 bra rabatt och då är bekvämligheten väl värt det. Just nu åker inga pendeltåg förbi Arlanda utan alternativet hade blivit pendel till Märsta och buss sedan. Var nästan framme vid spår 1 och 2 när vi såg skylten om att det var spårändrat till 10. Hann ändå med (minst) ett tåg innan vi trott, så vi var på Arlanda innan halv åtta. Checkade in på gamla Sky city hotell, nu Terminal (Radisson) och sedan kom pappa och Mary Ann, så vi åt middag tillsammans på hotellet. Fick ju 10 procent rabatt på maten :). Att sedan alkoholhaltiga drycker uppvisade priser som vi inte är vana vid i Skåne är en helt annan sak. Det var gott. 

I går morse gick vårt flyg till London 7.50, så två timmar tidigare skulle vi checka in. Vi var väl på plats straxt före 5.30,  mötte massor av stressade människor som sprang mot terminal 5, vi skulle ju till 2. Där var det stillsamt och efter security gick vi till Pearl lounge. Tax Free var ingen idé, eftersom vi skulle igenom security igen i London. I loungen blev det frukost, så redan här har vi checkat av tre fördelar av vårt väl av biljett. Stå i kö till incheckning med färre före. Ha tillåtelse till 32 kg i resväskan. Gånger två, men det behövs sällan ut 😃. Min vägde 21.5, men då har jag ju min bag i, med den grå filten som hängt med ett tag och som sedan under resan döljer vårt bagage i bilen. 

På flyget blev det frukost nummer två, på toan funkade inte lyset, men folk tog med sig ficklampan (telefonen). Skönt att de inte ställde in flyget för en sån sak... 

På Heathrow blev det buss från planet till terminal 5. Sen skulle vi på buss till terminal 3. Den stod precis framför oss, men vi fick givetvis gå in, ta rulltrappor upp, traska vidare, ta rulltrappor ner innan vi kom på vår buss.

I terminal 3 gick vi till Tax Free och det blev en Absolut som fick följa med. Därefter lämnade vi alla söndagsåkare och gick till American Airlines lounge där det var lugnt och skönt, förutom att tre syskon bakom oss tävlade i fula ord och mamman sa bara till en gång, så antingen gick hon i väg en stund eller så gav hon bara upp. Det var lång väg att gå till gaten sedan,  den var bokstavligen talat längst bort. Väl ombord, vi satt på rad 15, så klev resten av passagerarna på och passerade oss. Ofta är ju dörren bakom oss och vi längst fram får sitta ifred. Detta var lite jobbigt.

Sen blev det då någon sorts försening och jag tror att några faktiskt klev av. Jag hann se tre filmer under resan och också vila lite. Tillräckligt för att vara pigg i kö till immigration och också i väntan på bagaget. Det är ändå den största fördelen med att betala för en plats i business; god mat, dryck, ett säte man kan få ner i 180 grader, slippa trängas om ett armstöd... Men jag är fortfarande bekymrad över hur folk var uppe och sprang trots att fasten seatbelt skylten var tänd och att ingen kabinpersonal sa till. Det är lite som när folk inte bältar sig på regionbussen - jag vill f-n inte få en medresenär över mig bara för att denne inte gör vad den borde.

Tags:

Allmänt | Casinon | Obegripligheter | Resor

Framme i Miami

by Kristina 13. augusti 2023 19:15

Det blir bara en kort resumé så här på söndagskvällen. Det är väl läggdags snart, fast klockan bara är lite efter 19. Det är väl bara lite svårt att varva ner, MIA var rätt stimmigt. Bagaget dröjde, de bytte band, dålig information, så fullt med folk att vi inte ens förstod var utgången var. Nytt nu är att det inte blir stämpel i passet, inte heller någon tulldeklaration att fylla i. Jag förstod inte det heller, om man nu hade något att deklarera så undrar jag var man skulle gjort det. Det är väl en yrkesskada antar jag.

Men flygresa nummer två i dag, den mellan London och Miami, den kommer vi nog tillbaka till. Fasten seatbelt skylten respekterades över huvudtaget inte av våra medpassagerare, jag har aldrig sett på maken. Fast just nu dök det upp två män som också tänkte bo i vårt rum, så det får nog redas ut först. Återkommer i morgon!

***

Det visade sig att det var ett ärligt misstag, en manager skulle installera sin far på hans rum, men gick fel. Vi köpte en tonfiskmacka att dela på för 15 dollar i den lilla hotellbutiken. Jag blev helt chockad, Johan som ju brukar handla åt oss hemma nämnde ordet "inflation". Så det ska bli intressant att se framöver hur prisbilden ser ut. Vi har växlat dollar till den här resan för 10,97 till 11.35 ungefär.

I dag kan det bli värmerekord här i Miami. 

Tags:

Allmänt | Obegripligheter | Resor

Sveriges damer är i semifinal i VM och det har äntligen slutat regna

by Kristina 11. augusti 2023 17:02

Fredag den 11 augusti är det i dag och fotbollslandslaget har besegrat Japan med 2-1 i en spännande match. Nu väntar visst Spanien i semifinal, jag tror den spelas på tisdag, på Johans födelsedag. Jag har vissa svårigheter med att räkna ut tidskillnaden - vi kommer förhoppningsvis att ta oss från Miami till St Augustine den dagen.

Just det, nu är det äntligen semester. Årets upplägg ser ut så här: Katterna till sitt hotell i Ängelholm i morgon förmiddag. Därefter åker människorna tåg till Hässleholm fvb Stockholm C och därefter Arlanda. Övernattning på Radisson 0,Bl,,,u,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,, (det där var Buffe som la till något för mig obegripligt). Vi ska bo på Terminal-hotellet, om det är det som förr kallades Sky City vet jag inte, men det blir en frinatt med hotels.com så vi betalar ett par hundra i skatt och unnade oss utsikt ut mot banorna, som ju annars kostar extra. Ingen frukost, vårt flyg till London går 7.50 och vi ska vara på plats för incheckning i terminal 2 vid 5.50. Vi räknar med en lounge, och om den inte har öppnat så ingår ändå någon form av mat på flyget.

Arlanda känns bakvänt, varför åker vi därifrån den här gången när vi har tio mil till Kastrup? När det äntligen var dags för Swansons resedag i våras, den första efter pandemin, så hade vi bara lite lösa planer på att ta östkusten i sommar. Vi skulle kunna tänka oss Washington eller New York till Miami, för den sträckan har vi ju inte kört. Eller tvärtom. När vi hade varit på Swanson och pratat med SAS erfarna representant var vi säkra på två saker: hyrbil är mycket billigare i Florida. Kastrups flygskatter bör undviikas, åk med start Malmö, Ängelholm eller vad som helst, om du så åker via Kastrup så kommer det att vara billigare. Tyvärr har SAS paus i linjen till Miami under sommarhalvåret, så vi tittade vidare och fastnade för British Airways.

Det innebär BA till London, American Airlines till Miami, BA från Washington DC tll London och vidare till Kastrup på hemvägen. Och som vanligt, vi tittar på "plus" eller economy extra eller vad nu flygbolagen kallar det, jämför med business och tittar lite till, så det blir business dit och first hem. Mellan Dulles och Heathrow blir det - hoppas jag - stoooort flygplan. Ja, det kostar extra, men det är vad vi sparar för hela året, så vi är värda det. Nu såg jag en artikel på nätet bara häromdagen att AA slutat med champagne i business och "bara" har sparling wine numera. Jahapp, det får vi försöka leva med i de dryga nio timmarna vi åker med dem den här gången.

Blev det nu billigare via Arlanda? Ja, åtminstone såpass så att det räcker till tågbiljetterna till Arlanda och  dessutom ett par nätters hotell. Ca 5 000 blev skillnaden mellan de alternativ vi fick upp. Visst, då hade det blivit via Bryssel ut istället för London, men vi får ha det i åtanke framöver, att se om vi ska försöka åka via Sturup igen (2001 är hittills första och enda turen där), man kan ju som nu välja Kastrup som hemflygplats. Ska vi ändå boka hotell natten innan resan så är den med den danska kronkursen numera med fördel i Sverige och inte Danmark...

Det här blir en resa där vi har bokat hotell på Arlanda, i Miami (2 nätter) och St Augustine. Häromdagen hittade vi ett hotell i Arlington, så vi slog till på fyra nätter där - det ligger rätt nära metron (10 minuters promenad) och har frukost, gratis parkering och Wifi, plus mikro och kyl på rummet. Hittade något hotell rätt centralt där de hänvisade till en public parking för 10 USD dygnet, jag kunde inte hitta ett parkeringsgarage med de priserna, och alla andra hotell hade pris runt 50 USD, så kanske hade de bokat upp ett antal månadsplatser. Det hotellet hade dock inte fritt Wifi, bara fast internetuppkoppling... Vi kommer inte att ha någon teknisk pryl där en sådan kabel går att ansluta med... Så det här blir nog bra. Men vi har 11 nätter mellan våra bokningar som vi ska göra det bästa av.

Det här året har vi gått och oroat oss lite över katterna de senaste veckorna. De var hos tandläkaren för två veckor sedan, vi fick tid i Kristianstad (Hässleholm kunde inte erbjuda något förrän senare i höst, kanske....). Makers är numera snart tandlös, han och Jack blev väl av med 4 tänder var, men Buffe hela 11. Han hade kraftig inflammation i tandköttet och ja, han blev rätt medtagen efteråt. Vi var inne två gånger till med honom, en gång på jourtid i Hässleholm och en i Kristianstad där de gjorde en ny narkos och sydde på nytt, inom en vecka efter ingreppet, men nu är alla i form igen. Buffe är den enda som har TR/Forl i sin försäkring, så vi fick i alla fall lite i ersättning för ingreppet. Vi har inte skickat in de senaste räkningarna till Agria, kanske har vi tur att de kan ta det också. Gamlingarna i famlijlen har ingen tandvård i sina försäkringar, så nästa Eurocardräkning blir lite småtrist, men det är ändå lite konstigt. Innan kan man gnälla över kostnaden, när det visar sig att en av katterna mår dåligt, då spelar det ingen som helst roll vad det kostade... Vi får väl sälja en fond då.

Så nu är det dags att börja fundera över morgondagens tågresa till Stockholm och Arlanda. Sommaren 2023 kommer att gå till historien. Fram till midsommar var det varmt och torrt, gräsmattorna var gula och kommunerna införde bevattningsförbud. I Hässleholm klarade sig Tyringe- och Sösdalaborna eftersom vi får vatten från annat håll än resten av kommunen, men efter julis nederbörd och inte minst stormen Hans som dök upp nu i augusti, så har vi inte sett solen förrän i dag, typ.  Hotels.com berättar att det är över 30 grader i Miami och packandet den här gången har helt och hållet innehållit shorts och klänningar som inte varit aktuella sedan förra sommaren (okej, några i början av sommaren då). Men jag tycker ju det är så fruktansvärt tråkigt att tvätta och sedan stryka, så det har blivit några kassar med kläder i fel storlekar till Pingstkyrkan men också vår egna lilla Kyrkbank här i Tyringe. Jag fyndade en blus/kjol för inga pengar alls där i början av sommaren, så jag hoppas att någon annan har storlek 38 och gillar det jag lämnat, för jag är inte i den storleken för tillfället... Har bestämt mig för att inte spara på saker i fel storlek, när jag kommer dit så kan jag köpa nytt (second hand).

Men så är det ju det där med tågåkandet i morgon då, i går var det nedrivna kontaktledningar, i dag var det (kanske?) falskt alarm för att en teknisk givare visade fel (jag vill inte ha ett Getå 2023 i morgon när vi ska passera med X2000). När vi väl är på Stockholm C så räknar jag med att hinna till Arlanda i tid till söndag morgon, innan dess blir det att bara vänta och se.

Tags:

Allmänt | Obegripligheter | Resor

Inget skitsnack

by Kristina 25. augusti 2022 22:23

Okej, nu måste vi gå till botten med en av de viktigaste sakerna som finns. Toaletter. Man råkar ju ut för en del olika sådana, inte minst när man är på resande fot. Olika i standard, olika i fräschhet. Fram tills i eftermiddag hade jag klart för mig resans bästa och resans värsta, men nu vet jag inte längre. Hotellet i Auburn Hills hade ju en japansk variant med tempererad sits och även om den var mer inställd på "rear" än "front" (Johan påpekade att man kunde justera det där själv) när jag testade de andra funktionerna så var det nummer ett. Sist, alla kategorier, blev en kundtoalett på Ollies i Waterford. Den var så äcklig att jag drog ut åtskilliga meter mjukt toapapper, som också är mycket smalare än vi är vana vid, för att om möjligt täcka, eller åtminstone skydda mina kroppsdelar från ytan jag inte ville komma nära.

Problemet var att pappret gick av efter fyra rutor, så jag drog många gånger. Men den pappersrullen höll på att ta slut, så jag försökte pilla fram en annan rulle, det var väl fyra, fem i den där hållaren. Men då anföll hållaren, den öppnade sig och jag höll på att få alla rullar i fejset. Ja, det var traumatiskt.

I dag pausade vi på Hollywood Casino i Juliet, en underbar byggnad i art deco stil (men absolut inte på riktigt) och toaletterna där var fräscha, men "damrummet" med handfaten var så himla fint i "guld", eller är det brons? Nu i kväll har vi varit på County Fair i Bureau County, Princeton, Illinois. Äldst i Illinois, årets version är nummer 167 i ordning tror jag. Jag blev så glad när jag såg att det fanns riktiga restrooms i en "lada" och inte bara bajamajor. Efteråt visade det sig att både Johan och jag fotat därinne. Riktiga vattenklosetter ja, men det fanns inga dörrar. Det fanns duschförhängen. Mitt var en decimeter kortare än bredden på "dörrhålet", så jag fick göra en snabb riskanalys om var det var bäst att det glipade... Jag lovar, jag har drömt mardrömmar om ställen som detta, när man letar och letar, men inte hittar en toa med dörr och sedan vaknar man lyckligtvis...

Anledningen till vårt besök i Princeton var ju Justin Moore och väderprognosen var lite osäker, det kunde bli både åska och regn, men det blev en vacker kväll. Vi hade sittplatser, men naturligtvis stod det människor framför oss. När det gått mer än en timme och alla andra blivit trötta i benen, då var det sex personer som fortfarande stod upp, trots intensivt ölhävande. Rätt gissat, de stod framför oss. Men ibland fick vi en glimt av artisten mellan en axel och en cowboyhatt. Justin är ju inte så lång heller.

Jag blev också uppringd av hotellet i Chicago. Jag hade fått ett mejl jag inte kunde öppna, så jag tog det bara som en påminnelse, men de ville uppenbarligen gärna veta om vi tänker komma i morgon och ja tack, det tänker vi!

Tags:

Allmänt | Casinon | Kalifornien | Obegripligheter | Resor

PA - tack vare "känd från TV" och en snart 30 år gammal film

by Kristina 21. augusti 2022 19:24

Men först körde vi ju till Liberty State Park. Johan ville köra ut höger från hotellet. Astrid sa vänster. Kristina sa "Vi kan väl se vilken väg hon vill att vi ska ta". Johan körde vänster. Sen sa Astrid "vänster" en gång till. Då var gatan enkelriktad, så vi fick improvisera. Det slutade med att Astrid lurade ut oss på turnpiken så att vi passerade ett tullbås, fick ta en biljett och några hundra meter senare svängde av och fick betala 1,25...

Så nästa gång kör vi höger istället. För vi kan absolut tänka oss Holland Hotel igen, det var fräscht, lugnt och tyst och förutom en tidig morgon när någon rökte på så att cannabisdoften tog sig in även i vårt rum, så kändes allt bra. Det är ju dock det där med frukosten, den är fortfarande en diabetesläkares mardröm, men i går var jag tvungen att berömma en tysk för att han nästan lyckats skapa en hälsosam frukost. Jag kämpade inte så hårt, så i dag blev det en syltmunk.

Vi stötte på en del regn i dag, så kraftiga regnskurar har vi aldrig kört i förut och vi kan ju hoppas det dröjer tills nästa gång. De gick ut och varnade på radion, mellan milemarker 169-182 och det skulle ta slut 14.15. Bortsett från några minuters felräkning så stämde det perfekt. Sen hade vi regn både innan och efter det utan varning, men ändå.

Vi var på väg till Kinzua Bridge state park i norra Pennsylvania och det tack vare program vi sett på Discovery. Programmet handlade om misslyckade konstruktioner och den här gamla tågbron slutade användas på 1960-talet, men var ett populärt turistmål och på 1980-talet körde man veterantåg över. I början av 2000-talet drabbades området av en orkan och halva bron rasade. Från 2015 har man kunnat gå ut på den återstående restaurerade delen, nu med en utsiktspunkt och glasgolv längst ut. Det var häftigt.

Nästa mål, och kommande övernattning, blev Punxsutawney. Hittills har vi sett tre "Phil" på hotellet, i morgon får vi väl åka in i samhället och leta efter fler groundhogs, gissar jag.  Måndag är det i alla fall i morgon :). Groundhog day, eller Måndag hela veckan, är från 1993.

Tags:

Allmänt | Obegripligheter | Resor

Powered by BlogEngine.NET 1.5.0.7 - Old School Theme by n3o Web Designers

Om oss

Läser du det här så tror vi att du redan känner oss, då vi inte haft för avsikt att sprida bloggen utanför den närmsta kretsen av familj och vänner. Är det så att du har hittat hit ändå och vill läsa, så skrivs bloggen av Johan & Kristina, två amerikafarare från Skåne.

 

 

Datum när vi gjort inlägg

<<  mars 2024  >>
tiontofr
26272829123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031
1234567

View posts in large calendar