Säkerhetskontroll i behov av benchmarking

by Kristina 23. juli 2019 05:35

Sitter nu i Toronto några timmar före tidtabell. Vi var ju i god tid till incheckningen och tjejen bakom disken undrade om vi inte ville stå som stand-by på 11.35 planet istället för att vänta till 14.20? Man vet aldrig vad som kan hända i Chicago med flygtrafiken, menade hon. Jovisst, det lät ju bra. Vi tror till och med att det är bättre än bra, vi har blivit erbjudna att besöka signature loungen, inte bara den vanliga Maple Leaf där vi är nu. I den nya ska det vara fine dining och bartender... och då är det verkligen inget fel på denna lounge!

Men när vi lämnat våra väskor med rekordmånga taggar (förutom destinationen: en för priority, en för transit, en för stand-by och sedan också en för heavy på min resväska) så hamnade vi i suraste bemötandet på mycket länge i säkerhetskontrollen. 

Först råkade vi gå fram till disken (1. Ha id och boardingpass framme. Check.) utan att hon viftat med handen. Det blev utvisning tillbaks bakom linjen på golvet tills killen i disken bredvid vinkade fram oss. Då fanns två förhållningsregler kvar: 2. Ta ut dator/tablet och vätskor ur väskan och 3. Ta av dig skorna. Till platsen för pålastning av grejor in i röntgen var det 2 meter. Eftersom alla tycks behöva fyra eller fem lådor till sina grejor uppstod en kö. Plötsligt ropade en tjej att vi skulle ta ur all elektronik inklusive kamera och telefon, varpå jag behövde fler backar och tid att ta ut grejorna ur väskan. Det är laddare, Samantha II, dash cam och adaptrar, en powerbank ja name it. Då blev plötsligt jag proppen Orvar, så två kvinnor som inte alls var beredda blev framropade och så var det kaos igen. 

Sedan åkte min väska in i inspektionslinjen, inte så konstigt för mina hörlurar hade jag ju glömt..., och så fick det bli manuell kontroll. Fick då ytterligare påpekande att mat nog också bör tas ur. Mina sourpatch kids har ju hela resan varit en stor klump seg-godis, även i röntgen på O'hare. Och det var kanske en förpackning kakmix i väskan också. Tänk om de då hade haft det som på Kastrup: många meter för förberedande, information och tid att göra som de vill ha det, då hade vi kanske kunnat avsluta detta på ett trevligt sätt. Nu blev jag väldigt kantig en stund och jag brukar inte bry mig, för jag vet att det inte lönar sig att bli förbannad, men det här gick inte att bortse ifrån.

Så kliver man av planet i Toronto, tar ett "gåband" tiÄșl pir E, lägger passet i en maskin, får ett kvitto, passerar en kvinna som kollar kvitto, pass och boardingpass och för andra gången på tre veckor blir jag av med min kanadensiska tulldeklaration som ingen är intresserad av, men som jag inte vågar ignorera. Sedan släpps vi in i Kanada, eller i alla fall i transithallen och nästa servicemöte blir med kvinnan i loungen som tipsar om att den här är mysigare att vänta i, men att vi absolut ska testa den andra för middag. På vägen hit föreslog jag att vi någon gång ska klura ut om vi kan hyra bil i Kanada och köra lite i USA ändå utan större krångel. Det känns som det lockar ännu mer nu 😎.

Nu ska jag försöka få rätt på tidsomställningen en sista gång innan vi landar i Köpenhamn i morgon bitti. En timme får vi lägga till här.

Tags:

AllmÀnt | Obegripligheter | Resor

På ännu mindre vägar

by Kristina 20. juli 2019 20:37

Gårdagens frukostupplevelse var ändå bättre än morgonens, visade det sig. I går var vi ju sent på det, men i morse återstod 2 timmar av tiden och utbudet var uselt. När vi lämnade lokalen påpekade jag därför detta för tjejen i receptionen, eftersom ingen personal synts till i frukostrummet och tjejen ifråga var den som plockade bort grejorna i går. Ingen reaktion alls hos henne, det var som om jag pratade ett språk hon inte förstod. Nåja, det kan väl bli både en recension på Tripadvisor och ett meddelande till Wyndham sen. Vi gade bestämt oss för att ta vägen om Nappanee, vilket ledde oss till en väg som var så liten att Samantha II inte kunde ange rätt hastighetsbegränsning. 

I trakten runt Nappanee bor många amish och vi såg cyklande amish, några hästdragna buggies och någon vagn utan tak samt en man på en liggcykel! Utanför vårdcentralen hade någon parkerat sin häst och vagn. Vi fortsätter att fascineras av dessa människor som lever parallellt med det moderna samhället och hur det samhället behöver anpassas vad gäller parkeringsplatser. 

I den lilla stan såg vi reklam för en 4-H County fair som började i går. Vi frågade en kvinna på den lilla marknaden och hon berättade hur vi skulle hitta till Gosher, där fairen skulle vara. Vi skulle svänga vänster på väg 19, nästa korsning, sedan höger i rondellen. Hon sa inte att rondellen låg 7 km därifrån, så hade inte Samantha II sagt det så hade vi nog trott att vi åkt fel någonstans...

County fairen var stor till ytan, Indianas största enligt radioreklamen vi hörde senare, det var precis som "det ska vara"; charmiga getter, söta kaniner, fina tårtor, quilt, försäljare av hängrännenät, krimskrams, husvagnar (försäljaren kände igen oss från Minnesota state fair i fjol! "Det var ni som fotograferade"...). Här tillkom tractor pulling och diverse andra fysiska tävlingar i hettan. Rätt mycket religiöst var det också. 

Johan åt alligator till lunch, jag kyckling. Det var ett trevligt spontant stopp på vägen. Runt Chicago tjocknade trafiken, men det gick hyfsat lätt att ta sig till hotellet, en liten bit från flygplatsen. Fick sticka av motorvägen för att tanka, det började krypa ner runt 1/8 på tankmätaren. Nästan 1 dollar per liter bensin, eller 1 dollar mer per gallon än vad vi tidigare betalt. Ändå billigt jämfört med hemma.

 

 

Tags:

AllmÀnt | Obegripligheter | Resor

På landet i Indiana

by Kristina 19. juli 2019 20:56

Vaknade i natt av ett störande ljud. Insåg efter en stund att det var klockradion och slet ut både sladd ur vägguttaget och batteri ur maskinen. Sedan tog vi sovmorgon i en timme (eller försov oss), vi är ju tillbaks i Eastern tidszon igen och i dag behövde vi den där sovtimmen. Rätt sunkig frukost, vi kom ju i sista stund, men ändå.  

Hittade en Ollies i går när vi inte lydde Samantha II ordagrant, så dit körde vi efter frukost. Sedan blev det Vera Bradley. "Hon" hör hemma här i Fort Wayne och har årlig utförsäljning i april. Jag gar sett de härliga väskorna på flera ställen tidigare, jag vet att i alla fall Barnes and Nobles har en och annan väska till salu.  Vi hade ett trevligt samtal med kvinnan i butiken och jag handlade en fin lunchbox som kanersätta min folkabuss, som snart tjänat klart. Fick en trevlig present, bara för att vi var så långväga besökare, i form av en miniryggsäck/nyckelring. 

Sedan åkte vi längs Indiana Highway 1 till St Joe, en liten by som denna helg har Picklesfestival. En miniversion av en countyfair med foto- och konstutställning i byskolan, där vi besökare fick rösta på bästa tävlingsbidrag. Inne i tältet med nasare såg vi blandat utbud, roligast var samtalet med ett syskonpar i går ålder.Det såg först ut som en loppis, men med "sarg". På två sängbottnar visade det sig, hade de ställt upp diverse gammalt porslin och glas, och sedan kastade man en dime, 10 cent. Landade den på en grej fick man helt enkelt den. Hamnade man bredvid med sin slant, på golvet eller mellan prylarna, vann de.

Tillbaks i Fort Wayne och deras egen festival parkerade vi nära junk food alley, så om jag i St Joe åt den nyttigaste festivalmaten någonsin i form av en pickles med skinka, kalkon och tomat, så fortsatte jag temat konstigheter i FW när jag tog friterad kakdeg... Två av tre fick räcka, den sista hamnade i återvinningen. Johan åt italiensk korv, mer normalt...

I morgon börjar vi runda av vår resa och vänder tillbaka mot Chicago. Då byter vi tidzon igen... 

 

Tags:

AllmÀnt | Obegripligheter | Resor

Fort Wayne, Indiana

by Kristina 18. juli 2019 21:32

Sitter på hotellrummet och tittar på kändisar som tävlar i något på TV. Utbudet bland kanalerna är begränsat på grund av ett åsknedslag i går, berättade killen i receptionen. Har insett att inslaget av utländska turister kan vara begränsat här, i alla fall om man tar problemen som uppstod när Johan, snart 54, ville köpa vin på Target, som exempel. Kassörskan, som ändå såg ut att vara av den erfarna sorten om man mäter antalet levnadsår, kunde inte acceptera utländskt id. Managern tillkallades, han försvann back-office och kom tillbaks med en flersidig manual. Ett pass kunde funka som id. Tur herr Berglund hade det då! Så vi har "champagne från Kalifornien" och Korbel i kväll. På franska står det på etiketten att det är tillverkat enligt champagnemetoden, vilket man väl kan hävda, men sedan står det "Californian Champagne" och det uttrycket protesterar givetvis vi vinälskande européer mot...

Vi har kollat in diverse saker som händer i morgon, det är "Three rivers festival" downtown här i stan och Picklesfestival i St Joe, tre mil härifrån. Vi ska nog kunna roa oss!

Tags:

AllmÀnt | Kalifornien | Obegripligheter | Resor

Lindsborg, Kansas

by Kristina 16. juli 2019 19:23

Första stopp i dag var Ollies bargain store, 10 minuter norrut på vår väg till Oklahoma och Kansas. De skulle öppna 9 och då var vi där, väldigt lägligt. Men inte gick dörrarna upp, inte. Gick en sväng längs raderna av butikslokaler för att konstatera att nästa intressanta affär, som sålde alkohol, öppnade 10. Vände tilbaks och kom in, 9.10. När vi gick runt i butiken fick vi känslan av att någon högre chef var på besök/inspektion och att det kanske kunde förklara ett personalmöte på morgonen som försenade öppnandet. Berglunds kom ut med tre små, men välfyllda, påsar efter en timme 😁.

Vi bor i natt på Viking motel i utkanten av Lindsborg, längs "stora" vägen. Ett motell av klassisk modell, två våningar och parkering utanför dörren, där det naturligtvis sitter en dalahäst. Granne på ena sidan med en butik som säljer alkoholhaltiga drycker och Pizza Hut på den andra. Pizza och öl på rummet blev det därför i kväll. Resterna blir frukost och lunch i morgon, har en känsla av att "frukosten" här är ännu mer upphaussad än häromdagen i Austin.

På vår fotograferingsrunda längs Main Street blev vi mer eller minde indragna i leksaksaffären Trollslända. Butiksinnehavaren Amy, med rötter i Tyskland och Polen, var tillsammans med sin man (7 procent svensk, minsann) pratglada och generösa. De tog över affären när den tidigare ägaren flyttade hem till Danmark i januari. 

Tittar nu på Tour de France. Tror vi har bästa wifi och tv-utsändningen här på hela resan och det skulle man inte kunna tro när man ser motellet utifrån. I morgon blir det St Louis, men på Illinois sidan av Mississippi, inte Missouri.

Och nu, ytterligare lite senare, har vi bokat två nätter i Fort Wayne, Indiana, och lagt till en natt på den ursprungliga sista-natten-bokningen. Därmed har vi slutet av den 26:e gemensamma resan till USA tillsammans klart för oss!

Tags:

AllmÀnt | Obegripligheter | Resor

Ett kort skutt till Austin

by Kristina 14. juli 2019 21:04

Vi lämnade HoJo vid 10-tiden, då var det redan riktigt varmt. Carmen sa att april är en bra tid att besöka Texas. En man vi träffade i dag på Still destillery i Austin föreslog hösten istället. Han berättade om deras tillverkning av gin och bourbon och hade just skillnaderna i temperatur som argument till att en ettårig bourbon från Texas kan smaka som en tre- eller fyraårig från annan plats. Vi halkade in där på ett bananskal, vi skulle egentligen till bryggeriet intill. 

Det blev lite shoppat på VF i San Marcos, halvvägs till Austin. I dag tog det bara tre kvart mellan våra boenden, det är vi inte precis vana vid. 

Blev "guldmedlemmar" hos Wyndham häromdagen och läste I går i ett mejl att de matchar andra lojalitetsprogram, så jag fotade Radisson Rewards kortet och skickade in. Det lönade sig, nu är vi "platinamedlemmar". Så nu är jag lojal tillbaka, i morgon blir det övernattning i Dallas på La Quinta, i närheten av Gas Monkey garage, känt från TV... På väg till Dallas tänker vi stanna till i Waco och lära oss mer om Texas Rangers.

Tags:

AllmÀnt | Mikrobryggerier | Obegripligheter | Resor

I Memphis med bättre wifi...

by Kristina 7. juli 2019 21:39

I min webbläsare ser jag nu två inlägg från Bardstown. Det är jag glad över, tro inget annat, men jag blev orolig i går kväll... Nu är vi för första gången i Memphis (200 år i år!) när det går att promenera utan att hettan fullständigt tar över. Det beror kanske på att vi väntade till efter kl 18 innan vi gick ut. Minns fortfarande första gången jag var här, Johans andra besök, när vi trodde vi skulle dö av värmeslag i p-huset när vi skulle hämta bilen. Tror det var 50-60 grader varmt innan vi kommit ut ur p-huset och AC:n kommit igång. Och den gången när vi åkte på sightseeing och jag vägrade lämna bussen vid Lorraine motel, även då övertygad om att döden var nära. Nej, denna del av Tennessee är inte till för Berglunds i några längre stunder. I dag har vi annars både kört genom Missouri och Arkansas för att komma hit! Hälsade på Bass Pro i Pyramiden, den klart mest annorlunda byggnaden vi sett denna kedja för utomhusaktiviteter i. Tidigare en inomhusarena med 20 000 sittplatser, nu butik och hotell samt restaurang uppe i toppen.

I morgon fortsätter vi till Shreveport, Louisiana. Frågade b&b och jail-guiden i morse vid frukosten om skillnaden mellan prison och jail och fick lite mer insikter om skillnaderna, men kan nog inte redogöra för dem här utan att läsa på đŸ€”.

Tags:

AllmÀnt | Obegripligheter | Resor

Jailers Inn, Bardstown

by Kristina 6. juli 2019 18:03

Promenaden till hyrbilskontoret gick bra. Vi blev nästan inte alls svettiga. Vi körde därifrån med en Ford Edge som var klassen under den vi bokat, men vi ville inte ha en van som vi erbjöds. Visst är det ett litet kontor där bilarna körs in efter hand, men vi var där den tid vi angivit, så det borde ha funnits en bil tillgänglig kan man tycka. Colorado-skyltar är det på bilen denna gång. Glastak har den i alla fall, upptäckte vi i dag, så lite kul är den allt. 

Använde körtiden effektivt, vi tappade ju en timme från Chicago till Kentucky, den behövde vi när vi körde till Makers Mark. Nu hade de sommartid med extraöppet ändå, så vi hann dit innan stängningsdags. Jösses vad det växt sedan vi var där senast. Det förstod dock inte GPS:en som försökte leda in oss på slingriga småvägar och till viss del lyckades också. Killen i gift shopen berättade att de hade problem med att få koordinaterna rätt angivna. Johan fick sin 101:a, så därefter körde vi tillbaks till Bardstown. Här bor vi två nätter i gamla finkan. Det finns två rum med två sängar, en fängelsecell med våningssäng och The garden room. Där bor vi!

I morse bjöds vi på frukost i trädgården, tur att inte alla hotellfrukostar är sådana. Omelett, något som liknade kanelbulle med bourbonsås, blåbärsmuffins och mjuk chokladkaka. Jodå, juice och färsk frukt fanns också! Vi satt bredvid en australiensiska, tillfälligt arbetande i USA. Därefter fick vi en guidad tur i fängelset, som fungerade ändå fram till 1980-talet. Och trädgården förresten, det var galgbacken fram till 1920-talet. Och är nu jail häkte eller fängelse? Det här verkade nog vara både och, jag får fråga i morgon. Jailer är i alla fall något man blir vald till i Kentuckys countyn, oavsett om det finns ett jail eller ej. Om man nu inte har ett i countyt så får man kanske köra någon gång då och då mellan rättegång och häkte/fängelse i alla fall och därmed göra dig förtjänt av de fördelar man har som offentligt anställd med pension osv.

Efter frukosten körde vi sedan till Buffalo Trace i Frankfort, som också växt sedan förra besöket. De är ju även tillverkare av Blenton, men det marknadsförs nästan inte alls. Tydligen hade man släppt något i går som sålt slut direkt.

Tillbaks i Bardstown hälsade vi på Lux distilleries och Preservation distillery, i sammanhanget mindre och betydligt mindre producenter än de andra vi besökt. Två Walmart har vi också hunnit med, så vi har varit effektiva.

Andra roligheter i dag: svenskt brons i fotbolls-VM och att jag fått mejl från svensk man boende i Mexico. Hans fru matchar Johans kusin, vars topsningsresultat nu är klart. Kanske är Johans DNA match med Carmen som vi ska besöka i nästa vecka starkare än vi tror?!

I morgon kör vi till Memphis!

Tags:

AllmÀnt | Obegripligheter | Resor

Snart "on the road again"

by Kristina 5. juli 2019 08:27

Det är snart dags att checka ut från Fairfield Inn och bege oss till Avis på N Clark Street. Det blir en promenad i sakta mak, Google Maps säger att det är 550 meter. Temperaturen verkar vara 27 grader och ja, solen skiner även i dag.

Efter att ha sett på nyheterna att det uppstod oroligheter när fyrverkerierna på Navy Pier var över i går kväll och alla skulle ta sig därifrån, då känns vårt hemmasittande ännu mer okej. Att bli nedtrampad ingår inte i våra semesterplaner. Lunchen i dag är redan ordnad, mackan jag skulle ha till kvällsmat behövdes aldrig ätas i går, eftersom den cheesecake jag tog till efterrätt till lunchen effektivt höll tillbaks alla hungerkänslor. Vi valde var sin förrätt, Johans var definitivt av amerikanska mått och det blev en to-go-cup med resterna, medan min då var förrädiskt lagom och jag därför trodde det skulle finnas plats för efterrätt. Borde nog ha tagit glass istället, den hade nog hittat en liten plats att försvinna ner i...

Nästa mål är Kentucky! Två nätter i Bardstown ska det bli, i ett gammalt fängelse 😃.

Tags:

AllmÀnt | Obegripligheter | Resor

I Chicago igen

by Kristina 2. juli 2019 19:28

Framme på hotellet sedan ett par timmar. Sista biten gjorde vi nu tvärtom mot i somras, L-train blå linje från O'Hare till Washington, därefter en station med röda linjen till Grand/State och ett par kvarters promenad. Betydligt enklare/lättare i kg i dag. 

I Toronto blev det lite spännande när vi skulle landa. Vi var långt nere när piloten avbröt och lyfte igen istället. Flygvärdinnan läste ur sin manual och kapten berättade också att det var i sin ordning, det var bara lite trångt på marken. Spettekakan är med fortfarande, men vi deklarerade att vi hade mat med oss, så våra väskor åkte säkert i särskild röntgen medan vi väntade på att få klartecken att fortsätta. Tror att våra boardingpass skannades 5 gånger i Toronto; det var säkerhetskontroll, väntan på att det checkade bagaget plockats vidare, passkontroll i automaten, manuell instämpling. Det är trots allt smidigt att ordna "immigration" i Kanada, det tycker vi nog fortfarande 😁. 

Nu är kl snart 20, så det är hög tid att lägga sig, denna första dag på resan.

Tags:

AllmÀnt | Obegripligheter | Resor

Powered by BlogEngine.NET 1.5.0.7 - Old School Theme by n3o Web Designers

Om oss

Läser du det här så tror vi att du redan känner oss, då vi inte haft för avsikt att sprida bloggen utanför den närmsta kretsen av familj och vänner. Är det så att du har hittat hit ändå och vill läsa, så skrivs bloggen av Johan & Kristina, två amerikafarare från Skåne.

 

 

Datum nÀr vi gjort inlÀgg

<<  september 2019  >>
mÄtiontofrlösö
2627282930311
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
30123456

View posts in large calendar