Majs, majs, massor med majs...

by Kristina 31. augusti 2015 20:54

Befinner oss i Iowa, i Des Moines utkanter. På ett Super8 med instabil internetuppkoppling. Därför kommer blogginlägg i morgon i stället, med de senaste dagarna sammanfattade. Vi ligger bra till i resplanen och har därför bestämt att stanna 3 nätter på Country Inns vid American Mall, Bloomington (eller Minneapolis kan man säga lite slarvigt ). Vi återkommer! Men ja, efter att ha kört rundor i Illinois, Missouri, Kansas och Nebraska så känns det som det bara är majs på åkrarna. Om det är till etanol eller livsmedel får vi väl googla fram. 

Tags:

Allmänt | Resor

Ett förtydligande

by Kristina 30. augusti 2015 08:53

När jag sa till Johan att jag nästkommande natt bara behöver mitt handbagage och kan låta resväskan och militärbagen vara kvar i bilen, då inkluderade jag även den lösa påsen med mina necessärer, kylväskan med lite gott i och tygkassen med dricka plus kartor. Naturligtvis. 

Det börjar bli fullt...

Tags:

Allmänt | Resor

Springfield, Illinois igen...

by Kristina 29. augusti 2015 21:51

Lördag i dag, två veckor sedan Johans födelsedag och kalas. Förra lördagen var vi i Detroit. Smälta upplevelser får vi göra sedan... 

I dag behagligt lördagslugn på vägarna. Många vägarbeten, men i dag utan arbetare och normal hastighet i de flesta fall. I motsatt körbana såg vi i morse två bilar som stannat vid ett bylte nedanför en bro, vilket vid en snabb analys var en människa som troligen hoppat. Om detta hänt nyligen eller det bara var de som stod vid vägkanten som förstått vad de sett när de körde förbi, det vet vi ju inte. Snart mötte vi utryckningsfordon av alla slag...

Stopp vid Edinburgh Premium Outlets och supershopping på VF outlet i en timme. Medger att jag gottar mig när jag måste hänga tillbaks en kjol i storlek S då den var för stor i midjan... Sedan Levis på begäran, men jag vill bara påpeka att man får ett par Lee för 8 dollar, vilket är 5 par på varje Levis, OM man köper två par, annars är det 6 par Lee för ett par Levis... :) 

Astrids uppfattning om vad som var citycenter i Indianapolis skilde sig från vår, men visst hittade vi till kapitolium ändå. Vykort var knepigare, men efter tre försök fixade vi även det. Efter en liten paus på Starbucks med påfyllning av energi samt utsläpp av annat (och ja Agneta, efter en hel del letande under disken hittade han en mugg som du efterfrågat!), fortsatte vi mot Illinois. Äntligen fick vi tillbaks vår timme vi förlorade på väg till Michigan!

Publik konst i form av ett ta-om-du-vill-lämna-om-du-hellre-vill-det-bibliotek i Indianapolis.

En annan form av konst.

Och minsann, ett bröllopsfölje som fotograferades mitt inne i Indianapolis.

Det blev ett Country Inn även i Springfield, ett nytt och fräscht hotell, ett år gammalt. Till skillnad från förra gången då vi bodde på det första motellet som slagit upp sina portar längs Route 66...
'
Å andra sidan var kanske inte de närmsta omgivningarna de grönaste och vackraste...



Utsikt åt andra hållet. Tror jag ändå föredrar bensinstationen...

Janet och Paul introducerade oss till datoriserat pub quiz, så vi hittade ett sådant ställe i närheten av hotellet (även om Google Maps och Astrid var överens om att adressen låg 3 km härifrån, inte 300 meter), så vi körde två rundor quiz. Visst saknade vi Janet och Pauls hjälp med baseballfrågor, men man kan ju alltid chansa... Och medan de hjälpte sina vänner var tävlandet mellan herr och fru Berglund på blodigt allvar och jag surar fortfarande över att ha tryckt på fel knapp vid ett tillfälle och därmed fått noll poäng istället för 1000... som Johan fick...
I morgon tar vi en tur till city här i Springfield, hittar vykort och har sedan Jefferson City i Missouri som nästa mål. Har bokat hotellrum för nästa övernattning på Harrahs casino i Kansas City.               

Tags:

Allmänt | Baseball | Casinon | Resor

Kentucky State Fair

by Kristina 28. augusti 2015 19:42

För två år sedan var vi också här i augusti. Då var det konserterna med Gary Allan och Alan Jackson som drog mest och vi inser efter dagens besök att vi då bara skrapade lite på ytan när vi gick bland de godaste kakorna, vackraste tårtorna och hälsade på State Troopers och andra för att få lite roliga souvenirer med hem. På parkeringen såg en Toyota RAV4 ut som en Smart bredvid de andra fordonen på utställarparkeringen...

Började dagen med att se nötkreatur och minihästar. Sedan barn, 8 år och yngre, rida American saddlebred-hästar med riktigt schwung i steget. Fantastiska ekipage!

Sedan tog vi oss in till majskolvar, tobak, gigantiska pumpor som krävde lastpallar och gaffeltruck för att komma på plats, tomater, kakor, tårtor, quiltade täcken, julgranar, foton, målningar, dockskåp, hemmagjort vin, dito öl, och åtskilliga andra klasser att tävla i.

 


Nästan groteskt stora pumpor som ju nästan måste ha växt upp på lastpallarna, eller?!

 

Fin bröllopstårta, inte helt okontroversiell i Kentucky. Under vår resa fick ett county ganska stor uppmärksamhet i medierna både inom och utom delstaten, då en anställd vägrade skriva ut vigselbevis till homosexuella par, med hänvisning till sin religiösa uppfattning. Hon blev sedemera inlåst av en domare, som sa att han inte skulle släppa ut henne förrän hon ändrat sig. Jag läste en krönika där man jämförde frågan med att vägra skriva ut vapenlicenser, så visst var frågan brännhet...

Efter detta kom en avdelning med mer samhällsinformation och därefter den rena kommersen.

 

Harlan County hade mer att erbjuda, menade mannen som vi pratade med, men som snabbt flyttade sig ur bild...

Cool traktor.

Vi pratade med en hel del människor, bland andra några som representerade något som kunde jämföras med civilförsvaret i Sverige, en representant för Harlan County (där favoritserien "Justified" utspelas), frimurare, en kvinna gällande hälsovård, en som tillhörde motsvarande transportstyrelsen eller någon annan organisation gällande trafiksäkerhet. För att inte tala om duktiga försäljare här och där... Vi gick runt ganska länge och uppnådde givetvis dagens stegräknande med råge.

Nej, det var inget vi provade på. Jag har ätit friterade Oreos vad jag ska i mitt liv... Utan bacon.

Ett försök att åskådliggöra hur stort det var, från den ena änden men inte till den andra...

Därefter körde vi en dryg mil, över Ohio-floden in i Indiana, till en Bass Pro shop och ett Walmart. Vi hann med andra nedslag också och Target dessutom. Har nu ätit middag på rummet igen och bokat morgondagens övernattning i Springfield, Illinois. På väg dit blir det nedslag på ett Outlet-center på väg mot Indianapolis, som ju är huvudstad i Indiana. Förra gången vi var där fick en nygift brud en bom i huvudet, hoppas det blir utan sådant drama i morgon! 

Tags:

Allmänt | Resor

Kentucky Bourbontrail och jo, vi har ost...

by Kristina 27. augusti 2015 18:22

Har checkat in på vårt motell efter en dag då vi hälsat på flera destillerier i Kentucky. Började dock med att tanka, i dag tillsammans med betydligt trevligare fordon än paket bilarna i går. Tre veteranbilar (från 30-talet) var på väg till stort helgevent i Evansville, Indiana.

Första målet för dagen var huvudstaden Frankfort, och vi hade inte tänkt åka till tidigare besökta ställen i dag, men när vi passerade en skylt till Woodford Reserve ändrade vi oss och kom dit prick klockan 10 när de öppnade.

Därefter åkte vi till den lilla huvudstaden som har ca 27 000 invånare.

Fotograferade fotografer.

Trevlig blomlåda i Frankfort. Kan det vara något för Hässleholms kommun?

Sedan åkte vi till några av destillerierna i Bardstown; Barton (ingår i samma "familj" som Buffalo Trace), Heaven Hill (Bourbon Heritage Center) och Willett.

Det syns inte så bra, men parkeringsplatsen till vänster tillhör "Månadens anställde" och på nummerskylten står 296 PAL, men det är nog bara en slump.

Nästa mål blev Louisville och Bulleit (där vi fick veta av mannen vid grinden att mr Bulleit himself var närvarande på grund av ett stort evenemang och att vi skulle köra försiktigt då folk yrade omkring).

Mannen till höger är herr Bulleit himself.

Avslutade med Evan Williams Bourbon experience (samma som Heaven Hill, men utan destilleriet och med läge mitt i stan).

På Bulleit köpte vi med oss en mjukost som ska innehålla både öl och bourbon och vi tänkte oss lite ost och kex till middag på rummet. Vi glömde liksom av att äta lunch, och även om vi ätit varsin banan, så behövdes något mer, så vi gav oss av för att försöka hitta en livsmedelsbutik. Efter vägarbete och avstängda vägar stannade vi till för en macka, så att vi kunde tänka klart sedan. Med tanke på att vi besökte en Jimmy John´s i Chicago också, så var det faktiskt den enda restaurangkedjan vi frekventerade mer än en gång under resans gång. 


Ställde in Astrid på chans och "food" ingick i förfrågan. Leddes till ett ställe som hade mer motorolja än mat, men ett paket kex hittade vi i alla fall. Johan påpekade att jag borde kolla bäst före datum, men det var ingen fara, det var inte förrän i november. I kassan tänker jag att jag kan få ett tips om en "riktig" livsmedelsbutik, så jag frågar om de vet någonstans där vi kan köpa ost. "Jo, men vi har ost där bak i butiken", säger kvinnan i kassan och en kund erbjuder sig att visa oss och springer före. "Åh, vad bra" utbrister jag överentusiastiskt och står där sedan med "cheddarost", det vill säga hamburgersmältost, som jag tar med mig till kassan och köper, i stället för att säga att jag tänkte mig en annan sorts ost...

Sedan sitter vi i bilen, inlåsta, eftersom vi plötsligt inte alls kände oss hemma i omgivningen, och skrattar hysteriskt. I alla fall jag... Vi bor granne med en mexikansk restaurang, det blir kanske det i kväll. Eller djupdykning i våra förråd. I morgon blir det State Fair! 

(Vi nöjde oss med det som fanns till middag, det gick ingen större nöd på oss. Osten lämnades sedan kvar i kylskåpet, med en lapp till städerskan som sade "varsågod"... Formateringen blev underlig i originalversionen, så denna sida är omgjord i Word i samband med att bilder lagts in i efterhand…)

Tags:

Allmänt | Resor

Kentucky

by Kristina 27. augusti 2015 07:06

Har bott i Georgetown i natt, på ett Country Inn. Förhoppningsvis för att få ihop några poäng, men ibland verkar det svårt... Tror det kan ha att göra med att de inte skriver att vi är från Sverige, utan låter ett default ligga kvar för USA och då är ju postnumret 282 31 inte alls Tyringe, utan någonstans i South Carolina. Nåväl, hotellet ligger strategiskt bra till för dagen, så det gör inte så mycket. De kommande två nätterna bokade vi online i går, på ett Ramada i Louisville. I morgon tänker vi gå på Kentucky state fair. 

I går började vi med att tanka upp bilen för 37 dollar. 2,29 per gallon. En gallon är 3,8 liter, dollarkursen får ni själva kolla upp :). Alla pumpar var upptagna var vi kom, alla utom två av FedEx, som uppenbarligen inte tankar upp sina bilar på kvällen... Körde sedan till downtown Cleveland och besökte Rock'n'roll museum and Hall of Fame.

Enligt informatinen i denna monter hade Elvis aldrig hela guldstassen på sig, han lyckades förhandla fram så att han fick ha svarta byxor till.

Paul Simons gitarr och tillhörande axelband.

Vi gick runt några timmar och som alla museer var "exit through giftshop". Utanför stod Johnny Cash turnébuss.

Nästa stopp var Columbus, delstatshuvudstad i Ohio.

Hittade ett parkeringsgarage precis under Capitolium, så sedan handlade det bara om jakten på vykortet att skicka hem. Efter att ha frågat i en liten "bra att ha affär" där de anställda satt bakom glas vid kassan hittade vi en Hallmark butik som var försedda även med vykort. Men nu låg frimärkena i bilen, så kortet kommer att postas idag istället... Och när vi når Frankfort i dag kommer jag ha dem redo...

Satte sedan vi Astrid mot ett mål söderut, och valde Georgetown. Runt Cincinatti var det tät trafik, folk var på väg hem från jobbet. Installerade på hotellet åkte vi tvärs över motorvägen till Walmart och nu var vi inte trötta som dagen innan, då vi gick runt som zombies, nej nu shoppades det vilt! Nya shorts till mig var välbehövligt, sedan en massa annat bra att ha också...

I dag blir det lite utforskande av Kentucky bourbontrail. För en gångs skull på min kör-dag, så Johan kan få smaka lite, kanske!

Tags:

Allmänt | Resor

Cleveland, nästan i alla fall

by Kristina 25. augusti 2015 19:54

Har tillbringat nästan två dagar hos och tillsammans med Johans syssling Janet, hennes man Paul och dotter Jennifer. Underbara människor som verkligen varit generösa med att dela med sig av sig själva och sitt vardagsliv i Waterford, Michigan.

Janet, Jennifer, Paul och jag när det sedan var dags för de svenska Berglunds att åka vidare denna gång.

Efter vårt besök hos Ford på söndagen, som inkluderade både museet och Greenfields friluftsmuseum körde vi till Waterford.

Fina bilar på parkeringen, samt inne på muséet naturligvis.

Scoby Doo-bil, nästan.

Husbilarna från förr är med dagens ögon kanske inte så glassiga. Men nu är de i alla fall kult!

Buss att åka runt Greenfield Village med, om man ville. Vi tog en runda med ångtåg och flanerade sedan runt i stället. 

Andra färdmedel var T-Fordar och cyklar.

När vi kom till familjen Mc Cormack visade sig också att dotter Julia med make Jeff och sönerna Gavin och Jamie var på besök och vi fick vara med om en tornadovarning. Plötsligt ljöd Hesa Fredrik eller vad han nu kan heta i USA och vi gick in och satte på de lokala nyheterna på tv. Nu var det som de senaste gångerna SMHI varnat för klass 2 eller 3 och inget hänt, för det visade sig sedan att det inte blev några nedslag av tornadon,  men det var mycket spännande där ett tag. Vi tog in våra väskor från bilen och installerade oss i vårt gästrum, där Janet och Jennifer såg till att vi inte saknade något. 

Tänk vad mycket kärlek ett par burkar Cola kan visa!

Vi åt en mycket god middag, där Paul varit chef för grillen. Två fördomar blev rätt tämligen snabbt raderade, nämligen att alla amerikaner förvarar rödvin i kylen och att räkorna inte smakar något. Underbart när man får ändra sin uppfattning! Gavin 3 år, ett charmtroll av stora mått, hade god aptit och klarade minst lika mycket som en vuxen :)! Vi hade med ett kubb-spel som gåva, men av naturliga skäl fick vi vänta på att spela tills dagen därpå. När Julia med familj åkt hem fortsatte vi att lära känna varandra över ett glas vin eller två. Jennifer jobbar för tillfället i Niger och dessförinnan i Pakistan och på Haiti, så det var verkligen trevligt att hon kunnat komma hem, delvis för att faktiskt träffa oss!

Att det är en massa känslor rörs upp en sådan här gång insåg jag när Janet berättade att hon innan vi kom inte varit på kyrkogården där hennes farföräldrar, föräldrar och syskon vilar, på 20 år. Men när vi fått kontakt tog hon med sig en väninna och sedan rörde de sig över kyrkogården med bestämda steg, fem rader hit och fem dit. De skulle hitta gravarna! Och det gjorde de! Det som då är fantastiskt är att de finns på www.findagrave.com, där jag för flera år sedan hittade John (Johan) Berglunds gravsten, där någon frivillig, historieintresserad (läs: nörd) fotograferat tusentals gravstenar och lagt ut dem på internet. 

Vi åkte dit, en vacker skogskyrkogård där man lätt skulle kunna bryta benen över de liggande stenarna. Liksom den i Kalifornien som vi besökte i fjol, så var det en sådan man körde igenom och parkerade längs med vägen.

Jennifer och Paul var vid detta tillfälle och försökte få ett nytt körkort utfärdat till Jennifer. Det var det tredje försöket, eller fjärde. Jag vill minnas att detta är ett ämne som i amerikanska filmer eller tv-serier beskrivs som ett levande helvete, så om det var en vinst- eller nitlott att gå på kyrkogården istället låter jag alla inblandade välja.

John och Mabel Berglund, farfar och farmor till Janet.

Leonard och Junice Berglund, Janets föräldrar.

Syskonen Dennis Lee, Karen och John är också begravda här. John Laverne hade också en militär sten, liksom sin far och farfar.

Vi åt lunch på ett trevligt ställe som återigen kunde bevisa att räkor kan smaka något även i USA. De var delikata! För alla introducerades Johan som "kusinen från Sverige" och jag som "hon som hittade Janet " och alla var uppriktigt intresserade och trevliga mot oss. Ett fantastiskt mottagande. Sedan  åkte vi hem, introducerade familjen Mac Cormack i kubb-spel och vann varsin gång. Eller om vi spelade tre gånger så kanske Johan vann två gånger...


Vi åkte sedan till Overtyme - stampuben. Vi blev även här introducerade till en massa vänner och även introducerade till Trivia i en elektronisk version. När vi lärt oss hur det gick till efter en omgång registrerade vi oss som medlemmar och det gick bra för oss, trots att jag introducerades till drinken Moscow Mule samtidigt.


Vi delade på ett antal "starters" däribland friterade småfiskar. Ingen orkade något större sedan, så vi åkte hem igen och åt lite rester av de goda räkorna. Det var alldeles lagom. Janet och jag fortsatte sedan en stund med att titta på www.familysearch.org för att jag kunde visa hur jag lagt mitt pussel av ledtrådar för att så småningom komma fram till henne. En helt betydande pusselbit var ju dock de obituaries som biblioteket i Oakland lagt ut på internet.


Nedan ses exemplet med faderns obituary där det framgår att Janet är gift med Paul, heter Mac Cormack och bor i Waterford.


Det underlättar att hon bor i sitt föräldrahem och att de hållt sig i samma del av landet I flera generationer.

I dag åt vi frukost tillsammans på The Big Apple och besökte sedan Farmers Market innan Johan och jag sa adjö för denna gång. Vi kommer att ses igen, i Michigan, i Skåne och/eller någon annan stans, det är helt klart! 

Olikfärgade morötter, precis som hemma på Kyrkogatan!

"Kusinerna" Johan och Janet, Paul och jag.

Vi gav oss sedan av till Lansing, Michigans delstatshuvudstad. 2010 bodde knappt 115 000 människor här, vilket gjorde Lansing till Michigans femte folktätaste stad. Capitoliums tak byggdes om och det visade sig inte vara sista gången vi såg byggnadsställningar på resan.

Vykortsuppdraget avklarades ovanligt lätt, vi får det säkert svårare längs resan. Nu befinner vi oss nära Cleveland på ett Super8 motell mitt ute i ingenting. Har shoppat kvällsmat på ett Walmart i närheten och i morgon inleder vi med Rock and roll hall of fame and museum i Cleveland. Sedan kör vi mot Columbia, huvudstaden här i Ohio.  

Tags:

Allmänt | Resor

Dearborn och Detroit

by Kristina 23. augusti 2015 22:49

Tog en femminuters taxiresa från hotellet till Avis i går. På något sätt hade de senaste dagarnas shoppade inneburit att det var oundvikligt att plocka fram den stora bagen som dittills tagit upp en stor del av utrymmet i resväskan i stället och nä, det fanns inga andra alternativ än att låta en professionell köra oss... Väl på Avis försökte killen "uppgradera" oss flera gånger, det vill säga antingen få lite extra provision och/eller bli av med en bil till ett annat kontor (vi ska ju lämna den på O'Hare ) och lyckades till slut sälja in en GMC

terrain, där vi omedelbart fick fälla baksätet för att få plats med våra väskor.

Det var lite vägarbeten längs vägen österut som det tog tid att ta sig igenom, och med en timme minus in i Michigan kom vi till vårt hotell vid 14.30. Incheckning, lite mat hos grannen Big Boy och sedan mot Ford Field. Astrid visade först att det var 3 km till en idrottsanläggning med det namnet, men den vi skulle till låg två och en halv mil bort... Hade fått mejl från Detroit Lions som varnade för köer då det också var en baseballmatch som skulle äga rum samtidigt,  men vad hade vi för val?! Sedan blev det jättespännande när vi skulle hitta parkering, och sedan lite funderingar på hur vi skulle hitta tillbaks till parkeringshuset, men det löste sig uppenbarligen. 

Konserten, eller de fyra konserterna, var en upplevelse. Det var en inomhusarena för amerikansk fotboll som till slut fylldes rätt bra. Ford Field har enligt Wikipedia kapacitet för 65 000 åskådare vid "normal beläggning" med möjlighet upp till 80 000 om det i stället spelas basket. Så, försiktigt räknat var det åtminstone 50 000 där när Kenny Chesney till slut stod på scen. Dessa foton är tagna i början av kvällen.

Tror att tre sektioner ungefär motsvarade Globen när vi var där, liksom ju Brantley Gilbert var. Han gjorde ungefär samma show, men med extra patriotism här. Först ut var dock Chase Rice.

Brantley Gilbert och hans Nation...

Eric Church var nog snäppet bättre än huvudnumret Kenny Chesney, som ändå var helt klart värt pengen.  

Kenny gjorde sedan en spektakulär entré på scen i en gunga/linbana?!

Sedan kom Eric Church tillbaks och gjorde en duett med Kenny.

Men vad de drar in kosing på prylar, mat och dryck under ett sånt här evenemang. 8,50 för en Pepsi, då smuttar i alla fall jag hela kvällen. Men våra bänkgrannar drack Bud i aluminiumflaskor för 9 dollar styck och lägligt nog tyckte de flesta att säljaren kunde behålla växeln, så där drogs det in åtskilliga dollar denna kväll. Killen framför oss rasade oväntat (utan blodvite eller brutna lemmar) när han skulle gå iväg mellan något av numren, jag hade satsat pengar på en tjej tre rader längre ner att hon antingen skulle kräkas eller somna, men hon fixade det till slutet. Tittade man över till andra sidan såg det nästan ut som en myrstack, med ständig trafik upp och ned i bänkraderna. 

I dag Ford museum här i Dearborn och sedan hälsa på Johans syssling Janet!

Tags:

Allmänt | Countrymusik | Resor

22 000 steg senare...

by Kristina 21. augusti 2015 20:25

Vi gillar att promenera, och visst rör vi på oss när vi är stadsturister, det gör vi. Lite trötta fötter är det allt i dag. Vi tog ändå buss ner till Jackson och det Barnes and Nobles som ligger där. Hittade som vanligt några fynd och tog bussen tillbaks till hotellet med våra skatter. Sedan gick vi norrut på Michigan till shoppingcentret vid det gamla vattentornet. På väg dit hittade jag äntligen ett Walgreens som saluförde mina tre obligatoriska skvallertidningar, så att jag snart hänger med i kändisvärlden. Åt lunch på M burger som hade draft beer i form av Brooklyn summer ale.

Jag köpte popcorn, om än i något mindre burk än denna.

Efter det gick vi ner till downtown (Burberry här ovan låg på "vår gata" och var ett ganska bra riktmärke med sin speciella fasad) och det Macy som finns där. Det enda som inhandlades var Lagunitas Sucks, två ensamma flaskor som någon måste förbarma sig över.

På väg hem till hotellet passerade vi Target. Hittade ett par shorts på rea, vilket numera fördubblar mitt urval. Dessutom en flaska Absolut jag inte har (hade). Och det är nu det är dags att lägga saker och ting på minnet. Target i Chicago kräver legitimation på alla som handlar alkohol, även om man är 27 år äldre än den lagliga åldern för inköp. Ett svenskt körkort räcker inte, utan en chef måste tillkallas och godkänna det hela. Det gjorde han, men han påpekade tydligt att jag nästa gång borde ha mitt pass med mig. Okej då. Senare på kvällen gick vi till Binnys som saluför alkoholhaltiga drycker och där behövdes ingen legitimation vare sig för åldersgräns eller kreditkortsköp... 

Middag intogs på Green Door Tavern. För två år sedan såg vi ett inslag på United States of Bacon och besökte sedan detta ställe. Vi blev då förvånade över de låga priserna och dessa har de behållit, kunde vi konstatera i dag. Däremot hade de förtydligat menyn med den rätt han provar i programmet, så att ingen ska beställa fel :). Johan rapporterar om att dollarkursen är bättre i dag - vågar man hoppas att den nu håller sig under 8,50 i alla fall?

I morgon bitti hämtar vi vår hyrbil på Avis och ger oss av mot delstaten Michigan! 

Tags:

Allmänt | Mikrobryggerier | Resor

Summering av en semesterdag i Chicago

by Kristina 21. augusti 2015 06:48

Vi bor bra till, endast ett par gator från Michigan Avenue, även kallad Magnificent Mile. Så efter frukost i går gick vi söderut på Michigan mot Millennium Park. Klockan hade inte slagit 8 än, man hinner med väldigt mycket när man ska inhämta en kroppslig tidsskillnad om 7 timmar. Den blir ju sedan 6 timmar tämligen snabbt på lördag, vilket gör att vi får lite bråttom på väg till Detroit och konserten vi ska gå på. Men nu är vi fortfarande kvar i Illinois och koncentrerar oss på det.

Det var vi och en del andra turister, mest japaner, vid Bönan. Många utrustade med selfie-pinnar, men också en och annan som bad om fotograferingshjälp på det gamla vanliga sättet. De flesta eftersom de hade en platta att fotografera sig med, men ändå...

Träffade fyra damer från Minnesota borta vid "ansiktena" och fick en trevlig pratstund. Den som talade mest med oss var svensk till 3/4 och norsk till den sista fjärdedelen och de var bosatta i Lindstrom. Där har jag ätit buffelburgare en gång och vi kunde också prata om utvandrarmonumentet som finns där liksom i Karlshamn. Efter detta blev det Starbucks. Vi väntade egentligen in att klockan skulle bli 10 så att turistinformationen skulle öppna, så lite fritt wifi och drickbart kaffe under tiden var ett plus. 

Vi gick in i huset med turistinformationen från andra sidan kvarteret än vi vanligtvis gör, och det är en imponerande byggnad. Där stod en volontär vid en disk och plötsligt hade vi en karta över Chicagos Cultural Center i handen och åkte upp till fjärde våningen och gick på konstutställning.  En "Jazz age modernist " vid namn Archibald Motley (1891-1981) målade inte helt rumsrent får man anta att samtiden tyckte. På väg ner i byggnaden såg vi också två vackra takkupoler,  mosaik och annan vacker arkitektur. Sedan tog vi oss till turistinformationen, fick ett par kartor och lite broschyrer. Tänk att vi aldrig lär oss och tar med en karta hemifrån, att ha tillgänglig så där i början...

På väg till nästa mål passerade vi Farmers Market med mycket trevliga produkter. Såg tomater som inte platsade som snygga och som därför förmodligen befann sig i Chicago och inte vid State fair:en i Springfield i tävlan om vackraste tomat... Handlade dock inget, vilket jag däremot gjorde sedan. Jag hade nämligen kontrollerat att Weight Watchers fanns på 4 olika ställen i Chicago och ett av dem passade i tid att besöka! Så på 22 våningen i ytterligare en vacker byggnad, denna från Art Deco tiden, hälsade jag på! Vägde in mig, och jag slapp se min vikt i pounds,  då hon ställde om vågen till kilo för min skull! Och det var 1 kg plus från Hässleholm förra veckan, men det får vara klart godkänt med tanke på kalas och flygresa, som jag är rätt säker på att det påverkar dagsformen negativt. Så jag gjorde som många hemma, gick bärsärkagång bland de produkter som säljs på VV. Jag skyller på att jag ska göra goodie-bags till vänner hemma. Det måste jag, för volymmässigt kommer dessa kartonger inte med hem :). Jag fick dock en nyckelring med mig hem som minne, och den ska väl få plats någonstans!

Så tillbaks till hotellet för att lasta av, sedan mot metrons röda linje och en tur norrut mot Andersonville. Dessförinnan dock minst en halvtimme i en postkö. För att köpa frimärken. De har börjat med "forever" märken här, liksom hemma. Fanns givetvis inte på detta postkontor. När det är tre anställda som syns till, totalt fyra före i kö och som jag uppfattar det endast en jobbig kund som ska ha pass, de övriga ska skicka brev och paket - hur svårt kan det vara??? - då beundrar jag dem som måste stå där i sin vardag utan att bryta ihop fullständigt. Och förstår dem som inte gör det.

Köpte ett dagskort hos CTA för 10 dollar var. Det kräver 4 resor för att få ihop, men vinner i bekvämlighet att slippa ha jämna pengar och fippla med dem. Första mål var lunch på Hopleaf bar, inklusive något gott att dricka. Andersonville firade liksom Johan 50 år i år.

Stadsdelen är givetvis äldre, men det handlade kanske om när man började marknadsföra sig mer än faktiskt grundlades. Vi besökte Swedish American Museum och pratade svenska en stund med kvinnan där.

Sedan tittade vi in på the Swedish Bakery och det var ett populärt ställe. Så pass att vi kunde titta på svenska kakor utan att det verkade konstigt att vi inte handlade något. Återigen väntade vi nämligen på att tiden skulle gå. Denna gång så att klockan skulle bli 17 så att Andersonville Brewery skulle öppna. Fick därför ta två små öl på Jerry 's också. När man beställer liten öl nummer två känns det som man går från töntig till finsmakare, då man visar att man inte vill bli mätt utan hellre orkar prova en till... För de var verkligen små, de där ölen. Typ en halv 35:a.

Så blev klockan äntligen fem då, och vi hängde nästan på låset. Såg en djuraffär dessförinnan och gick in, innan jag insåg att det var en hjälporganisation som hade massor av katter för adoption. Och en och annan hund. Nåväl, vi lämnade några dollar till deras frivilliga arbete efter att ha hamnat i en spännande diskussion med en av volontärerna. Om världen, om USA, om migration. Är det vår accent som gör att folk gärna vill prata, eller är deras vanliga umgänge så trötta på dem att de inte får ventilera sig?! På bryggeripuben delade vi en testplatta om fyra sorter (flera pyttesmå glas med andra ord), där Mary Hoppins var klart bäst! Efter lite shoppade av souvenirer  (glas och tröja) skulle vi hitta en buss söderut. När vi stod där i gathörnet kom en karl fram och pekade ut den tryggaste vägen (visade sig vara med ett trafikljus och ja, det var annars fyra filer att korsa) och när vi sa "thank you" till honom sa han "varsågod" till oss. Så kan det vara i en del av världen :).

Vi tog sedan bussen som snabbt hamnade utanför de båda kartor vi hade, men så länge man håller reda på antal kvarter i höjd- och sidled är man inte vilse, och nästa mål var Lagunitas! Google Maps hade ju vid de tidigare wifi stoppen givit oss exempel på hur man skulle ta sig dit, och även offline kunde man få en ledtråd. Johan hade drygt 24 000 steg i går, det säger väl lite om våra promenader. Lagunitas besökte vi ju i Petaluma, Kalifornien i maj i fjol. Då bara för shopping, nu blev det middag också. Som intogs på andra våningen i deras produktionslokal med utsikt över lagret och med bryggeridoften i näsan. Väldigt annorlunda och kul! Vi hann beställa kvällsmaten med tre minuter tillgodo innan köket stängde kl 20, men det räckte ju. Sedan blev det varsin Little Sumphin Extra och massor med vatten. Höll på att törsta ihjäl. Vädret var annars alldeles lagom, ingen jättevärme, utan runt 25 grader.

Hem blev det rosa och röda linjerna med Metron, vilket ju gick betydligt snabbare än de mer än 70 gatorna från Andersonville. 

I dag väntar nya äventyr! På återhörande! 

 

Tags:

Allmänt | Mikrobryggerier | Resor

Powered by BlogEngine.NET 1.5.0.7 - Old School Theme by n3o Web Designers

Om oss

Läser du det här så tror vi att du redan känner oss, då vi inte haft för avsikt att sprida bloggen utanför den närmsta kretsen av familj och vänner. Är det så att du har hittat hit ändå och vill läsa, så skrivs bloggen av Johan & Kristina, två amerikafarare från Skåne.

 

 

Datum när vi gjort inlägg

<<  juli 2019  >>
tiontofr
24252627282930
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
2930311234

View posts in large calendar