Home sweet home

by Kristina 15. mars 2020 16:38

Vi ändrade planerna igen. När vi vaknade i går morse bestämde vi oss för att hänga på låset när SAS öppnade sitt kontor, kl 9 svensk tid, kl 8 där vi var. Då hade vi packat för omedelbar avfärd och ätit frukost. När det gått 70 minuter utan att det egentligen hänt något annat än att vi fått lyssna på fruktansvärd musik och inspelade fraser, så bokade vi hemresa 11.45. Med "hem" menade vi då Arlanda, eftersom man inte kunde se glasklart på dansk polis hemsida att det skulle vara ett godtagbart skäl att landa på Kastrup och ta tåget ut ur landet. Om man hade sin bil parkerad på Kastrup och kunde bevisa att man behövde den. då skulle man kunna bli insläppt. Sedan fick det egenligen gå som det kunde - vi hade två tåg att välja på från Stockholm C till Hässleholm, vi kunde hyra bil med envägshyra, vi kunde övernattat på hotell och göra den kommande resan som i dag, allt löser sig, bara vi är hemma i Sverige.

Flygresan gjordes i världens minsta plan (nästan), med plats för 90 personer, buss in till terminalen, men sedan gick allt smidigt med bagage. Arlanda Express in till Stockholm C, hade fortfarande två tåg att välja på, ett som skulle gå om tio minuter och ett om två timmar och tio minuter. Vi valde det sistnämnda, så hann vi pausa på Royal Viking hotell i deras High bar med utsikt över Stockholm. Bagaget tog de hand om nere i receptionen och ställde in i bagagerummet. Sedan blev det hämtmat på Burger King innan vi satte oss på tåget söderut, som gick i tid och kom fram i tid. Det gjorde dock inte Pågatåget, som var inställt på grund av personalbrist och som skulle ersättas med buss, så vi tog taxi sista milen. Hemma 22.30. 

Nu återstår att se så att våra avbokningar verkligen registrerats ordentligt hos SAS, men det blir ett senare problem om det visar sig att det inte skulle vara så. Det känns väl som deras datasystem kan vara lite överbelastat för tillfället. Liksom alla andras. Såg bilder på CNN från O'hare i Chicago, jag ska ALDRIG klaga över köer igen, för som de visade att det var nu, så har det aldrig varit tidigare...

Nu fortsätter vi vår semester i morgon, då vi ju skulle kommit hem, så får vi se om det blir jobb hemifrån i några dagar sedan för att visa att vi är friska.

Tags:

Allmänt | Obegripligheter | Resor

Strategi a la Berglund

by Kristina 13. mars 2020 21:44

Har bokat hemresa på söndag med SAS. Till Sturup via Arlanda. Att ta tåget till Hässleholm från Arlanda skulle bli dyrare och ta längre tid. Billigast i kronor hade kanske varit att övernatta på Arlanda och ta ett morgontåg på måndag. Då hade vi också stöttat en turistnäring som just nu upplever totalt fritt fall. I morgon ringer vi SAS och ser om det går att boka om redan existerande biljett, annars får det vara som det är. En hel del av glädjen att vara på resande fot satte danskarna P för i dag. Det ska jag komma ihåg. Och ibland var jag minne som en elefant, vill jag påpeka, även om det var bättre förr...

Tags:

Allmänt | Obegripligheter | Resor

Och Danmark stänger gränsen...

by Kristina 13. mars 2020 19:48

Jaha, nu får vi avvakta till SAS öppnar i morgon och får se om vi kan boka om hemresan att gå till Sverige istället, eller om danskarna kommer att låta sydsvenskar gå till tåget på Kastrup... Vi återkommer. I dag har vi i alla fall åkt hoppa på, hoppa av buss här i Dublin, så vi har fått se en del av det vi tänkt oss. Utifrån. Alla muséer är stängda nu och två veckor framåt. På Epic som visar den irländska emigrationen till USA fick vi fribiljetter till nästa gång vi kan komma hit, eftersom det inte var så mycket vi kunde se vid vårt besök i dag.

Tags:

Allmänt | Obegripligheter | Resor

Irland rustar upp i kriget mot Corona

by Kristina 13. mars 2020 06:34

Landningen på DUB gick bra, trots mycket starka vindbyar. Buss till The Point/3 Arena och allt stämde bra med förhandstitt på Google Maps. Bortsett från en liten detalj, det var fyra bilfiler att korsa och inte ett övergångsställe i sikte. Nåväl, det fick bli en tillflykt halvvägs upp på en refug, så var vi över vägen sedan. 

Incheckning på The Gibson Hotel, en liten paus framför tv:n och vips insåg vi att det inte blir några konserter i helgen och förmodligen inga museibesök heller. Så vi fick lite bråttom att i alla fall ta oss till Guinness och Jameson för att nyttja en bråkdel av våra Dublin pass. Nu är vi tillbaks och laddar batterierna, både våra egna och telefonerna. Vi får väl smida lite planer för morgondagen trots allt. Synd att de kör på fel sida vägen här, annars kunde vi ha hyrt bil och kört runt lite.

Det blåsiga vädret innebär i alla fall fördelar som att regnväder snabbt ersätts av strålande sol. Och tvärtom...

Tags:

Allmänt | Countrymusik | Resor

Pandemi, vad händer nu?

by Kristina 12. mars 2020 08:29

Ja, det gäller väl att fortsätta som vi gjort tidigare, det vill säga; ta del av nyhetsrapporteringen och se vad som händer. Vara beredd på att planer kan ändras och acceptera att det är en del av livet. 

Just nu sitter vi i loungen på Kastrup och väntar på vårt flyg. Trump stänger sin gräns mot Schengen, men vet han egentligen skillnaden mot resten av EU eller andra länder i Europa? Nåväl, han kan ju inte gärna backa det uttalandet, men han får kanske addera lite länder till listan. 

På återhörande !

 

 

Tags:

Allmänt | Resor

Corona, Malmö, Dublin?

by Kristina 11. mars 2020 19:00

Covid-19 virus i omlopp världen över, semesterfirare i karantän, börsras, befogad eller obefogad oro, hela Italien i karantän. Regioner (före detta landsting) som dubblar antalet rapporterade influensafall från den ena dagen till den andra. Hur ska vi tänka? Bandet Old Dominiom har ställt in sin medverkan på C2C, de andra verkar vilja köra. SAS har hälsat oss välkomna att checka in via app, sms och mejl sedan klockan 6 i morse, planet går 10.20 i morgon. Hoppas vi. För vi åker. Om inget annat ställer till det. 

Middag på rummet på hotellet i Malmö i kväll, smörrebröd inhandlade på Ica, Hansa. Lite vin från en annan butik i Hansas källare. Man behöver ju inte utmana ödet. Bara för att vi väljer att åka betyder inte att vi väljer bort handtvätt och handsprit.

Vi är friska och så länge folk håller sig hemma när de är sjuka och inte tar sig till jobbet, så är mycket vunnet. Jag vaccinerade mig mot säsongsinfluensan i år, det känns också ganska bra. Just nu svajar vår Islandsresa, frimurarordrarna ställer in sina evenemang en tid framöver. Kanske tvingas C2C ställa in, säger nu Folkhälsomyndigheten dagarna EFTER Melodifestivalfinalen att man inte ska vara fler än 500 personer som samlas då tycker kanske andra länders myndigheter också det. 3Arena i Dublin har en kapacitet på 13 000. 

Krisberedskap 2020 består i medtagande av bankdosor, jobbtelefon (med möjlighet att nå adressbok och intranät i alla fall) och ett par extra trosor för min del. Vi ska till Dublin - vi hamnar väl där, i Danmark eller på rum 641 på hotellet i Malmö, så det ska säkert fixa sig! 

 

Tags:

Allmänt | Countrymusik | Obegripligheter | Resor

Det var länge sedan sist...

by Kristina 2. februari 2020 19:25

Borde väl vänta till kl 20.02 och publicera detta inlägg förmodar jag :). Johan och jag konstaterade i dag att vi båda nog drabbades av post-semester-depression i fjol. Vi är helt överens om att aldrig någonsin ha en sådan tidig semester igen. Vi hoppas naturligtvis att våra jobb även fortsättningsvis tillåter oss att själva påverka tidpunkterna för detta. 

I vår har vi två nya resmål i Europa planerade. Dublin, Irland i mitten av mars, med Country2Country i tre dagar. Vi kommer till Dublin på torsdagsmiddag och lämnar på måndag förmiddag, däremellan är det då konserter fredag, lördag och söndag kväll. I maj ska vi åka till Island! Också det över en långhelg, även om vi av transporttekniska skäl behöver åka från Kastrup redan sent onsdag kväll. Det är en av Johans frimurarbröder som arrangerar denna resa och det ska bli fantastiskt roligt!

Sommarresan är inte färdig i detaljer ännu, kanske blir det flyg till Toronto och bil därifrån? Vi får se!

Tags:

Allmänt | Countrymusik | Resor

Säkerhetskontroll i behov av benchmarking

by Kristina 23. juli 2019 05:35

Sitter nu i Toronto några timmar före tidtabell. Vi var ju i god tid till incheckningen och tjejen bakom disken undrade om vi inte ville stå som stand-by på 11.35 planet istället för att vänta till 14.20? Man vet aldrig vad som kan hända i Chicago med flygtrafiken, menade hon. Jovisst, det lät ju bra. Vi tror till och med att det är bättre än bra, vi har blivit erbjudna att besöka signature loungen, inte bara den vanliga Maple Leaf där vi är nu. I den nya ska det vara fine dining och bartender... och då är det verkligen inget fel på denna lounge!

Men när vi lämnat våra väskor med rekordmånga taggar (förutom destinationen: en för priority, en för transit, en för stand-by och sedan också en för heavy på min resväska) så hamnade vi i suraste bemötandet på mycket länge i säkerhetskontrollen. 

Först råkade vi gå fram till disken (1. Ha id och boardingpass framme. Check.) utan att hon viftat med handen. Det blev utvisning tillbaks bakom linjen på golvet tills killen i disken bredvid vinkade fram oss. Då fanns två förhållningsregler kvar: 2. Ta ut dator/tablet och vätskor ur väskan och 3. Ta av dig skorna. Till platsen för pålastning av grejor in i röntgen var det 2 meter. Eftersom alla tycks behöva fyra eller fem lådor till sina grejor uppstod en kö. Plötsligt ropade en tjej att vi skulle ta ur all elektronik inklusive kamera och telefon, varpå jag behövde fler backar och tid att ta ut grejorna ur väskan. Det är laddare, Samantha II, dash cam och adaptrar, en powerbank ja name it. Då blev plötsligt jag proppen Orvar, så två kvinnor som inte alls var beredda blev framropade och så var det kaos igen. 

Sedan åkte min väska in i inspektionslinjen, inte så konstigt för mina hörlurar hade jag ju glömt..., och så fick det bli manuell kontroll. Fick då ytterligare påpekande att mat nog också bör tas ur. Mina sourpatch kids har ju hela resan varit en stor klump seg-godis, även i röntgen på O'hare. Och det var kanske en förpackning kakmix i väskan också. Tänk om de då hade haft det som på Kastrup: många meter för förberedande, information och tid att göra som de vill ha det, då hade vi kanske kunnat avsluta detta på ett trevligt sätt. Nu blev jag väldigt kantig en stund och jag brukar inte bry mig, för jag vet att det inte lönar sig att bli förbannad, men det här gick inte att bortse ifrån.

Så kliver man av planet i Toronto, tar ett "gåband" tiĺl pir E, lägger passet i en maskin, får ett kvitto, passerar en kvinna som kollar kvitto, pass och boardingpass och för andra gången på tre veckor blir jag av med min kanadensiska tulldeklaration som ingen är intresserad av, men som jag inte vågar ignorera. Sedan släpps vi in i Kanada, eller i alla fall i transithallen och nästa servicemöte blir med kvinnan i loungen som tipsar om att den här är mysigare att vänta i, men att vi absolut ska testa den andra för middag. På vägen hit föreslog jag att vi någon gång ska klura ut om vi kan hyra bil i Kanada och köra lite i USA ändå utan större krångel. Det känns som det lockar ännu mer nu 😎.

Nu ska jag försöka få rätt på tidsomställningen en sista gång innan vi landar i Köpenhamn i morgon bitti. En timme får vi lägga till här.

Tags:

Allmänt | Obegripligheter | Resor

Släkthistoria i Chicago

by Kristina 22. juli 2019 11:42

Vad ska man hitta på när man är i slutet av resan? Man har packat klart (nästan), vill inte ge sig in i värsta trafiken med hyrbilen när man är redo att lämna tillbaks den i gott skick i morgon, så vad göra? Jo, man frågar sin man om han kan tänka sig att åka till norra förorterna av Chicago och gå på en kyrkogård med sin fru för att hitta en gravsten. Det var inte som i North Dakota förra året, den här kyrkogården var gigantisk.

Men precis som när vi var i Kalifornien 2014 så fanns här ett funeral home med register i kortlådor och kartor över kyrkogården, så vi hittade ganska lätt gravplatsen för Emil Nord, hustru och dotter. Emil, som i mina papper är Axel Emil, var bror till min farfars mor, Ruth. Deras far hette Emil Nord, därför undrar jag om han kallade sig så innan han emigrerade. Ytterligare två bröder och en syster till Ruth hamnade i Chicago. Emil och bröderna i Wilmette/Evanston/Skokie, syster Elisabeth, "tant Lisa" tror jag hade adress Chicago. Jag minns henne från mammas adresslista när vi skickade julkort.

Emil var skräddare i Wilmette och hade ett skrädderi/kemtvätt ihop med Schultz. Huset finns kvar i dag och Nord är sedan länge utbytt mot Odhner som partner av Schultz. Vi tog en andra frukost på caféet Hotcakes. Jag åt Swedish Hotcakes med lingonberry, det vill säga tunna pannkakor med lingonsylt. Johan åt omelett, som kom med potatis och två stora skivor bröd. På begravningsbyrån fotograferade jag av registerkortet, där det fanns tre adresser angivna. Wilmette är ingen stor ort, så vi körde till respektive adress och tog foton. Det var fina hus, Wilmette verkar vara en välmående förort till Chicago. Av registerkortet framgår att Emil köpte gravplatsen, 100 kvadratfot, i oktober 1918 för 150 dollar på avbetalning. Två år senare var det slutbetalt. 

Vi besökte det historiska muséet i Wilmette och möttes av två entusiastiska killar, kanske 10 år gamla, som berättade att muséet var jättecoolt. De hade varit där för att få reda på information om huset de bor i. Vi berättade också om adresserna vi besökt, så medan vi gick rundan på muséet grävde museiintendenten ner sig i arkiven. När vi var klara hade hon tagit fram dödsattester och handlingar kring husen. Det verkade vara försäljningsprospekt för mäklare. Foton, beskrivningar, priser. Bevarade 60 år och längre än så. I vår www-tid känns det tacksamt att få gräva i ett pappersarkiv, att något hänger kvar längre än någon betalar sitt webhotell. Jag vet att jag på nätet sett ett vykort eller foto på orkanen 1920, då den passerat skrädderiet och orsakat skada. De unga killarna hade också velat veta mer om orkanen.

Sista önskemålet var att denna "glassens dag" köpa en blizzard från Dairy Queen med sourpatch kids.  Sommarens smak... Mjukglass med sur-godis, min favorit. Jag köpte en stor påse i Chicago innan vi började vår roadtrip och den var redan innan alla varma dagar i bilen en ganska tjock klump i påsen. Det finns kvar fortfarande men har efter Johans vänliga påpekande kompletterats med dubbelt så stora godisar och jag räddade också någon affär från Valentine godis i 25 små påsar..

 

Tags:

Allmänt | Resor

På ännu mindre vägar

by Kristina 20. juli 2019 20:37

Gårdagens frukostupplevelse var ändå bättre än morgonens, visade det sig. I går var vi ju sent på det, men i morse återstod 2 timmar av tiden och utbudet var uselt. När vi lämnade lokalen påpekade jag därför detta för tjejen i receptionen, eftersom ingen personal synts till i frukostrummet och tjejen ifråga var den som plockade bort grejorna i går. Ingen reaktion alls hos henne, det var som om jag pratade ett språk hon inte förstod. Nåja, det kan väl bli både en recension på Tripadvisor och ett meddelande till Wyndham sen. Vi gade bestämt oss för att ta vägen om Nappanee, vilket ledde oss till en väg som var så liten att Samantha II inte kunde ange rätt hastighetsbegränsning. 

I trakten runt Nappanee bor många amish och vi såg cyklande amish, några hästdragna buggies och någon vagn utan tak samt en man på en liggcykel! Utanför vårdcentralen hade någon parkerat sin häst och vagn. Vi fortsätter att fascineras av dessa människor som lever parallellt med det moderna samhället och hur det samhället behöver anpassas vad gäller parkeringsplatser. 

I den lilla stan såg vi reklam för en 4-H County fair som började i går. Vi frågade en kvinna på den lilla marknaden och hon berättade hur vi skulle hitta till Gosher, där fairen skulle vara. Vi skulle svänga vänster på väg 19, nästa korsning, sedan höger i rondellen. Hon sa inte att rondellen låg 7 km därifrån, så hade inte Samantha II sagt det så hade vi nog trott att vi åkt fel någonstans...

County fairen var stor till ytan, Indianas största enligt radioreklamen vi hörde senare, det var precis som "det ska vara"; charmiga getter, söta kaniner, fina tårtor, quilt, försäljare av hängrännenät, krimskrams, husvagnar (försäljaren kände igen oss från Minnesota state fair i fjol! "Det var ni som fotograferade"...). Här tillkom tractor pulling och diverse andra fysiska tävlingar i hettan. Rätt mycket religiöst var det också. 

Johan åt alligator till lunch, jag kyckling. Det var ett trevligt spontant stopp på vägen. Runt Chicago tjocknade trafiken, men det gick hyfsat lätt att ta sig till hotellet, en liten bit från flygplatsen. Fick sticka av motorvägen för att tanka, det började krypa ner runt 1/8 på tankmätaren. Nästan 1 dollar per liter bensin, eller 1 dollar mer per gallon än vad vi tidigare betalt. Ändå billigt jämfört med hemma.

 

 

Tags:

Allmänt | Obegripligheter | Resor

Powered by BlogEngine.NET 1.5.0.7 - Old School Theme by n3o Web Designers

Om oss

Läser du det här så tror vi att du redan känner oss, då vi inte haft för avsikt att sprida bloggen utanför den närmsta kretsen av familj och vänner. Är det så att du har hittat hit ändå och vill läsa, så skrivs bloggen av Johan & Kristina, två amerikafarare från Skåne.

 

 

Datum när vi gjort inlägg

<<  april 2020  >>
tiontofr
303112345
6789101112
13141516171819
20212223242526
27282930123
45678910

View posts in large calendar