Tillbaks i Stillahavs tidszon igen

by Kristina 27. augusti 2016 20:29

Eller hur man nu ska uttrycka det, men i Pacific time zon är vi nu igen, efter att ha tillbringat en vecka i mountain tid. Johans telefon och min platta har hängt med, men vice versa verkar krångligare att få att förstå. Jag själv har slutat bry mig, antingen är väl klockan si eller så. Det enda som kan hända på fredag är att vi är en timme för tidigt till flyget, hellre det än tvärtom. 

Har precis ätit en fantastisk pizza till middag. Viktväktarna skulle också gilla den, tunn botten och lagom mycket gott på - faktiskt inte helt olikt flamkuchen från Alsace/södra Tyskland. Www.pieology.com kan säkert visa exempel. Det fanns 7 färdiga förslag, men annars var det val mellan 7 olika såser, x olika pålägg som gjorde det lite Subwaylikt för den som vill bestämma själv... Så, alldeles lagom med mat och alldeles lagom mätt, då får det plats lite öl också. Vi är ändå i Portland, eller i alla fall ett par mil därifrån. Det var i princip omöjligt att få rum i Salem i natt. Jag råkade boka det sista rummet som visade sig vara ett rökrum på ett hotell, vilket jag bokade av så fort jag insåg mitt misstag, sedan fanns det plats på en kedja vi aldrig någonsin ska bo på igen, ett superdyrt hotell och sedan hotell 25 km därifrån. Nu bor vi därför i södra Portland i stället och accepterar att det är lördagkväll och att det inte går att bo för en billig peng då. I morgon flyttar vi efter besök på Oregon state fair in till de mer centrala delarna av Portland. 

Oregon är unikt när det gäller att tanka, man får inte göra det själv, utan det ska en anställd på macken göra. I dag blev det därför lite tid för småprat vid pumpen och då sa mannen att det även är så i New Jersey. Jag kan hålla med om att det på en bensinstation på väg ut från Atlantic City är så, det har vi sett två gånger, men visst har vi väl tankat själv flera gånger vid Newark?! De får kanske bestämma själv.

Har nu bokat upp de sista nätterna också, så det blir två i Portland, två centalt i Seattle och sista natten vid flygplatsen. 

Tags:

Allmänt | Obegripligheter | Resor

Gyllene spikar och stora potatisar

by Kristina 26. augusti 2016 21:19

Lämnade SLC vid 8, återigen tacksamma för möjligheten att köra i HOV-filen när man är 2+ i bilen. Dels är det inte många som har sällskap och får köra där, dels blir man inte störd av trafiken vid av- och påfarter, utan kan glida förbi ganska enkelt, bara man lyckats korsa tre, fyra filer. Vad vi aldrig lyckades lista ut var hur myndigheterna skulle skilja på oss som körde HOV och de som körde Express i samma fil och som fick betala tull. Vi såg verkligen aldrig någon kamera som skulle kunna registrera det.

1,5 timme körning åt nordväst i Promontory Summit möttes 1869 järnvägsbyggarna som startat vid Stillahavskusten respektive Atlantkusten. I dag, när USA:s nationalparker fyller 100 år och 1 dag, fick vi se ångloken Jupiter (vedeldat) och 119 (koleldat) mötas på en  järnvägssträcka som redan 1904 var omodern, då man byggde en mycket genare väg över saltsjön. 1942 rev man sedan upp den för att använda materialet till krigsindustrin, så jag förmodar att det nu bara återstår någon kilometer på sin höjd. The golden spike slogs i och ovanför allt vajade en 20 stjärnig flagga. Vid den här tiden hade USA 37 stater, så förklaringen till flaggan från 1818 var helt enkelt att man glömt denna detalj i firandet och en av trupperna från Kalifornien hade den med sig. Och födelsedagen till ära var det gratis inträde i landets alla nationalparker över helgen!

Fick köra av till ett mindre samhälle i Idaho kallat Glenn ferry, för att tanka.  Först var vi osäkra på om det gick att betala inne i den lokala livsmedelsaffären/spritbutiken, men det fick vi bekräftat fungerade. Vi har inte ens testat att tanka med kontokort den är gången, eftersom det sällan lyckas när automaten kräver en femsiffrig pinkod som motsvarar ens zip-code... Nåväl, i dag blev vi lite nervösa när kvinnan som tankade på andra sidan pumpen sprang runt med tänd cigarett. Såpass att mitt "excuse me" var så uppenbart inte alls en ursäktande fras, utan rätt frostigt. Vi körde ganska snabbt ut på väg 84 igen när vi var klara. 

Körde ju ändå förbi downtown Boise på väg till hotellet, så vi besökte kapitolium som hade både egen gift shop och var helt öppen för allmänheten. Mannen i gift shopen berättade för oss att Idaho blev delstat först 1890 och har ca 1,6 miljoner invånare,  vilket gör den rätt glesbefolkad.

Utnyttjar en poängnatt på Country Inn & suites, inte så långt från faigrounds där West Idaho state fair äger rum. Det var en lite lagom stor tillställning, som fortfarande är svår att riktigt beskriva. Vi har sett gigantiska får, stora som ponnyer. Vi har blivit fotograferade framför en stor potatis #idahopotatodrop (kan eventuellt ses på FB). Jag har ätit en bakad potatis, fast det var en glass :). Såg flera fantastiska quiltade täcken, varav en i form av reklamkort från alla delstater. 

I morgon fortsätter vi mot Oregon! 

Tags:

Allmänt | Resor

Den stora saltsjön

by Kristina 25. augusti 2016 17:31

Eller som man säger här: The Great Salt Lake. Vi tyckte det var passande att köra ner till sjön, som Utahs huvudstad fått sitt namn från. Det var först andra hälften av 1800-talet som man droppade "Great" från stadens namn. Vi var där vid 8 och det kändes väl kanske lite onödigt tidigt, ända tills det började rulla in bussar med turister. Då kändes det jättebra att ha varit där i tid. 

Efter detta körde vi söderut, till Thanksgiving Point, en liten ort bredvid motorvägen som hyser en av de största samlingarna med dinosaurieskelett. Det var Johan och jag samt x antal mammor/nannies/aupairs med y antal ungar i åldrarna 0-5 eller så. Det var fantastiskt välgjort och vi blev positivt överraskade.

Sedan var det dags för lite shopping. Det fanns ett outletcenter på andra sidan motorvägen. Problemet var att hitta dit. I dag visade sig både dinosaurier och shopping råka ut för amerikansk skyltning när den är som "bäst". Man ser en hänvisningsskylt, kanske till och med en stor reklampelare som säger att HÄR ÄR DET. Men när man kör åt det hållet så finns förvisso en gigantisk fritidsbutik  (Cabelas) där, men var är de andra 50 butikerna? Vi fick korsa Cabelas gigantiska parkering, så hittade vi Sketchers och åtminstone min dag var räddad. Nu får två av mina par skor jag hade med mig hit pensioneras, till förmån för nya inköp. Lunch åt vi på Johnny Rockets.

På tillbakaväg till hotellet påstod både Astrid och Google Maps att det skulle finnas ett VF outlet. Jag var skeptisk, för VF säger inte så på sin egen hemsida. Jag hade rätt, men vi hittade till ett TJ Maxx istället och där köpte Johan strumpor för 8 dollar,  jag ett par tights för 7 och en kort aftonklänning för 5... Den gick inte att motstå till det priset,  så vi får hoppas jag får användning av den i alla fall en gång.

I morgon lämnar vi Utah för Idaho.

Tags:

Allmänt | Obegripligheter | Resor

Drömjobbet...

by Kristina 24. augusti 2016 18:09

Fast det krävs förstås att jag blir mormon och kan jobba som volontär, och flytta hit, men ändå. Johan och jag började förvisso dagen med att köra uppför backar som lätt kunnat finnas i San Francisco, allt för att nå kullen där kapitolium ligger. När vi gått vårt varv och tagit de foton vi ville, fortsatte vi till mormonernas Library & Family Center. Sist vi var här tittade vi på mikrofilm från Finja, nu lotsade en mycket trevlig och pratsam kvinna med danska anor oss genom de danska arkiven som ligger ute på nätet gratis för den som vill titta och som jag tyckt var lite jobbiga att hitta bland. Johans mormorsmormor föddes på Jylland och det är där jag vill hitta lite mer. Men tänk vad härligt att ha en sådan sysselsättning, att få träffa människor från skilda delar av världen, att ömsesidigt få lära och lära sig, för vi bidrog definitivt till hennes nya kunskapen om Sverige och Danmark!

När vi var här förra gången fanns ett mikrobryggeri, Squatters. Nu visade turistguiden på flera, så vi besökte Epic för lunch. Tänk er en lokal, kanske 50 kvadratmeter. Max. Då ingår butiken, där du kan köpa tshirts och andra souvenirer samt öl på flaska, samt restaurangen som är ett måste för att du ska få servera öl på stället. Så, i själva verket är restaurangen kanske 15 kvadratmeter med bardisk med sex stolar, med oss på ena sidan och bartendern och tillika kocken på,den andra. En beställd huvudrätt ger dig rätt att beställa sampler eller ett "helt" glas (eller till ochefen med flera?!). Epic finns också i Denver och det låter bekant, så antingen har jag läst om det i någon av öltidningarna på Readly eller har de kanske till och med exporterat öl till Sverige. Eftersom det fanns ytterligare ett bryggeri i kvarteret bredvid så hälsade vi på även hos Proper. Deras restaurang var större, men å andra sidan var det två separata ingångar till lokalen, en till restaurangen och en till butiken. Det är också så att öl på fat får ha en styrks på runt 3,5 procent, starkare än så får bara säljas på flaska. Men för att sammanfatta alla obegripligheter: Utah är nog den enda delstaten som du inte behöver gömma din alkohol i brun papperspåse, trots allt annat besvär!

Därefter körde vi till Park City, där stora delar av vinter-OS 2002 i SLC gick av stapeln. I dag var det flera freesyleåkare som sommarhoppade ner i en pool. Det såg inte helt skönt ut att landa med skidorna ner i vattnet, trots att man satt igång bubblor för att om möjligt mjuka upp det hela... Det var även aktivitet i nedre delen av hoppbacken. Park City är säkert som svenska fjällen utmärkt att aktivera sig i såväl sommar som vinter, men det är nog inget för Berglunds. 

Tags:

Allmänt | Mikrobryggerier | Obegripligheter

Utah

by Kristina 23. augusti 2016 18:41

I morse var vi fyra, fem personer som åt frukost. Visst var vi tidiga, men det visade väl också på beläggningen. Hoppas då att städerskan hinner med sitt jobb resten av veckan, för under vår vistelse var den inte bra. Då är vi inte speciellt kinkiga, men får jag en survey om vår vistelse har jag lite att skriva.

Vi lämnade Denver straxt efter halv åtta och turades om att köra. Var framme i förorterna till Salt Lake City efter tre. Två stopp för tankning & toabesök fick räcka. Nu ska vi bestämma dagsprogrammen för onsdag och torsdag så att vi "inte missar något".

Bor bra, kan inte riktigt hålla med om att det är tvåstjärnigt, bra wifi och bra tv-utbud, kyl och mikro, extra rum med soffa och skrivbord. Återstår att se om vi får kylskåpet lagom kallt! Ser Colorado Rockies spela baseball mot Milwaukee Brewers. 0-0 än så länge. 

Tags:

Allmänt | Baseball | Resor

Buffalo Bill

by Kristina 22. augusti 2016 19:21

Frukost en måndagsmorgon innebar gott om plats och ingen väntan alls på våffeljärn eller brödrost. Vi körde sedan till Red rock, en nationalpark ett par mil från Denver, där man under depressionen byggde en amfiteater och därmed sysselsatte ett antal män i beredskapsarbete. Drygt 9 000 åskådare rymmer arenan och det är en mängd konserter varje säsong. En måndagsförmiddag fanns det gott om joggare och andra träningsmänniskor där... Och en och annan turist också.  

Därefter fortsatte vi till Buffalo Bills grav och museum, som låg en kort bit därifrån. William Bill Cody var en man som hade många järn i elden under sitt liv och lite mer vet vi nu om honom. Museet hade ett informationsblad på svenska minsann. Förra gången vi körde här i nordvästra delen körde vi igenom Cody i Wyoming, vilket var en stad som han grundade. Här i trakterna vet jag inte om han gjorde så mycket annat än dog, vilket fick både Cody och en stad i Nebraska att anse att han skulle begravas där. Man påstod att änkan mutats av Denver Post för att låta honom begravas i bergen här. 

Nästa mål var Natural & Science Museum, där vi traskade runt och kollade dinosaurier, egyptiska mumier, nordamerikanskt wild life och vår egen hälsa. Health var en intressant del där vi gjorde en massa tester och på slutet fick en summering som souvenir :). Vi hade tänkt äta sen lunch på museet, men missade restaurangens öppettid och ville inte bara köpa något i caféet, så vi körde längs Colfax Avenue förbi det Ramada vi bodde på för tre år sedan, tittade in i spritbutiken (de hade blodapelsin IPA:n från i går) och styrde kosan mot ett Walmart. Middagsmat i form av kyckling följde med oss tillbaks till hotellet. I morgon blir det en lång dag i bilen igen, tvärs över bergen.

Tags:

Allmänt | Mikrobryggerier | Obegripligheter | Resor

Caboose - största modelljärnvägsaffären i världen enligt Guinness

by Kristina 21. augusti 2016 19:35

Den finns här i Denver. Men i dag är det mest en sorglig spillra kvar av den, då ägaren annonserat om nedläggning från slutet av september. 25% rabatt var det dock på det mesta som fanns kvar på hyllorna, så Johan handlade lite ändå. 

Ett mycket kort besök blev det också på Stranahans, souvenirer köpte vi förra gången så vi var egentligen bara ute efter lite magisk mac'n'cheese (också ett minne från förra gången) men man hade ändrat på konceptet och hade bara dryck, ingen mat. Så vi gav oss av in mot downtown, efter att med nöd och näppe klarat av att inte hamna i jätteköer på motorvägen. Baseball även i dag som säkert påverkade. Vi tog en bakvägen i fina villakvarter istället. 

Vi hittade ett parkeringshus och gick till turistinformationen för att ta lite broschyrer. Hittade ett reklamblad om en Beer garden i en park i närheten och när Johan väl lyckats stoppa mig att dra iväg oss till helt fel håll (verkar inte som min inbyggda kompass funkar på denna höjd, 1600 m ö h) så var det behagligt att sitta ned en stund. Det blev en blodapelsin IPA, vilken svalkade skönt. 

Därefter tog vi en tur till Colorados största mall, inpräntade noga var vi parkerade (utanför Nordstrom, i utgången mot "spårvagns"stationen) och tog en promenad. Det var nästan fullt på parkeringen men där inne var det ingen större trängsel, som tur var. Blev lite halvförälskad i en Testa SUV, med 7 sittplatser. Den var dock inte större än en vanlig sedan, möjligen lite högre. Bakdörrarna var av måsvingetyp och framdörrarna öppnades med en liten touch på handtaget, så man behöver nog amerikanska storlekar på parkeringsplatserna för att vara säker på att inte åstadkomma bucklor... Vad gäller bagageutrymmet bak så fick nog en blå IKEA påse plats (IKEA låg förresten bredvid mallen). I frunken  -front trunk - tittade vi aldrig. Känns inte aktuellt, det var ingen vinst på lotto den här helgen heller.

I morgon tänker vi oss Red rock amfiteater (tidigt på morgonen ) och sedan naturhistoriska museet, lagom aktiviteter i värmen.

Tags:

Allmänt | Resor

Färd genom Colorado

by Kristina 20. augusti 2016 17:29

Har landat på ett av Denvers 3 (?)  Ramadahotell. Detta sitter ihop som en siamesisk tvilling med Super8. Enkelt att nå, om man bortser från en fyra filers tvärkörning precis på slutet, men det går att anpassa själv eftersom det är efter ett lämna företräde-märke. 

Vi klev in i bilen i Cheyenne, ett kyligt sådant. Jag trodde aldrig jag skulle tina upp, men som Johan så klokt påpekade så skulle jag nog få äta upp det uttalandet senare. Redan i Fort Collins var det bra ljummet och vi besökte förutom Ft Collins och Odells också i Sverige kända New Belgium. Det med den röda cykeln... 

Sedan körde vi till Lyons och åt lunch på Oskar Blues, de med Dales Pale Ale ni vet. Det som blev så uppenbart med ankomsten till Colorado är alla ställen som erbjuder cannabis. För medicinskt ändamål naturligtvis. We do not like. 

Vid första försöket att checka in på hotellet vid 15 hade man inte hunnit städa alla rum, så vi körde till kapitolium där man fortfarande inte var klara med renoveringen som vi såg förra gången vi var här. Men kupolen var i alla fallfrilagd från byggställningar. Johan hade läst att Great Divide flyttat sin tillverkning, men vi chansade på att de hade något kvar i sitt tap room och vi var där i ett par minuter. Svensexa på gång plus både baseballmatch och football på gång gjorde det extra stökigt. I kvarteret bakom såg vi dock ett destilleri, och de hade Moscow Mule på burk! Alkohollagarna tillät dem att sälja ett fyrpack, men inte två lösa burkar. Då fick det väl bli så!

I morgon blir det annan kultur i form av modelljärnvägsaffär och Stranahans destilleri. Temperaturen är utlovad över 30 grader, så vi får hålla oss inomhus så gott det går.

Tags:

Allmänt | Mikrobryggerier | Obegripligheter

Den här gången var det bara tre trappor att gå...

by Kristina 20. augusti 2016 07:49

Brandlarmet satte igång vid 1 i morse. Vi samlade ihop oss, och hade i alla fall våra respektive kameraväskor med oss ut (med det nödvändigaste, som pass och pengar). Bilnyckeln också, ifall det skulle bli långvarigt. Varmt var det ju inte, även om det i alla fall slutat blåsa. Vi väntade kanske fem minuter, sedan kom äntligen brandkåren så vi fick något att titta på. Efter en halvtimme hade de gått igenom hotellet och konstaterat att det inte brann någonstans och vi kunde gå in igen. Så, förra gången detta hände oss i Honolulu hade vi mer än 30 våningar att gå nedför. Det var skönare temperatur utomhus än nu, men å andra sidan kom inget brandförsvar då man under tiden det tagit för oss att gå ner konstaterat att det var falsklarm. Hoppas vi.

Efter frukost kör vi till Fort Collins. Det ligger halvvägs mot Denver och ölet vi köpte i går tillverkas där. Det verkar vara fullt av mikrobryggerier där. Min dag att köra!

Tags:

Allmänt | Mikrobryggerier | Obegripligheter | Resor

Cheyenne, 51 grader och vindbyar om 35 mph

by Kristina 19. augusti 2016 19:27

Jag vill då förtydliga att i Celsius räknar vi 11 grader. Det är kallt. I alla fall när man klär sig som om man vore i Washington state fortfarande... Konserten i onsdags kväll hölls utomhus, jag skulle tro att det var 28-30 grader då. I går i Helena var det behagligt, men inte hett. Kanske 22-24 grader. I natt regnade det rejält och i morse var det inte så där jättevarmt i Billings heller, men det blåste inte i alla fall. Vindstyrkan snodde jag från varningsskyltar längs vägen i dag, så det får vi väl tro på. 

Dagens sträcka mellan Billings och Cheyenne har bjudit på en del regn, inte speciellt mycket trafik - det är inte många orter längs vägen - bilar med registreringsskyltar från alla möjliga håll, den mest osannolika var väl ändå Hawaii. Vi har kört förbi Little Bighorn där General Custer slogs mot indianerna, utan framgång. Genom Montana och Wyoming får man köra 80 mph (ser ut att motsvara 130 kmh på mätaren), i Montana var högsta hastighet för lastbilar 65, i Wyoming bryr man sig inte om att skylta den ens.

I Wyoming visade det sig vara lite alkoholrestriktion, så när vi skulle hitta en öl fick Astrid hjälpa till. Det blev till en liquor lounge, en liten lokal sylta där det var bar och "package sell" i ett. Vi var där precis så länge vi behövde för att köpa ett sexpack IPA från Odell brewing i Colorado. Sedan skyndade vi oss ut igen, för vidare resa till Radisson. Som råkar ha ett wifi märkt HI - vilket också låter som Holiday Inn tycker jag. I morgon kör vi till Denver - 17 mil ungefär. Vi gör en detour förbi Oskar Blues i Lyons innan vi anländer till Ramada, där vi ska stanna 3 nätter.

 

Tags:

Allmänt | Countrymusik | Mikrobryggerier | Obegripligheter | Resor

Powered by BlogEngine.NET 1.5.0.7 - Old School Theme by n3o Web Designers

Om oss

Läser du det här så tror vi att du redan känner oss, då vi inte haft för avsikt att sprida bloggen utanför den närmsta kretsen av familj och vänner. Är det så att du har hittat hit ändå och vill läsa, så skrivs bloggen av Johan & Kristina, två amerikafarare från Skåne.

 

 

Datum när vi gjort inlägg

<<  augusti 2016  >>
tiontofr
25262728293031
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
2930311234

View posts in large calendar