Säkerhetskontroll i behov av benchmarking

by Kristina 23. juli 2019 05:35

Sitter nu i Toronto några timmar före tidtabell. Vi var ju i god tid till incheckningen och tjejen bakom disken undrade om vi inte ville stå som stand-by på 11.35 planet istället för att vänta till 14.20? Man vet aldrig vad som kan hända i Chicago med flygtrafiken, menade hon. Jovisst, det lät ju bra. Vi tror till och med att det är bättre än bra, vi har blivit erbjudna att besöka signature loungen, inte bara den vanliga Maple Leaf där vi är nu. I den nya ska det vara fine dining och bartender... och då är det verkligen inget fel på denna lounge!

Men när vi lämnat våra väskor med rekordmånga taggar (förutom destinationen: en för priority, en för transit, en för stand-by och sedan också en för heavy på min resväska) så hamnade vi i suraste bemötandet på mycket länge i säkerhetskontrollen. 

Först råkade vi gå fram till disken (1. Ha id och boardingpass framme. Check.) utan att hon viftat med handen. Det blev utvisning tillbaks bakom linjen på golvet tills killen i disken bredvid vinkade fram oss. Då fanns två förhållningsregler kvar: 2. Ta ut dator/tablet och vätskor ur väskan och 3. Ta av dig skorna. Till platsen för pålastning av grejor in i röntgen var det 2 meter. Eftersom alla tycks behöva fyra eller fem lådor till sina grejor uppstod en kö. Plötsligt ropade en tjej att vi skulle ta ur all elektronik inklusive kamera och telefon, varpå jag behövde fler backar och tid att ta ut grejorna ur väskan. Det är laddare, Samantha II, dash cam och adaptrar, en powerbank ja name it. Då blev plötsligt jag proppen Orvar, så två kvinnor som inte alls var beredda blev framropade och så var det kaos igen. 

Sedan åkte min väska in i inspektionslinjen, inte så konstigt för mina hörlurar hade jag ju glömt..., och så fick det bli manuell kontroll. Fick då ytterligare påpekande att mat nog också bör tas ur. Mina sourpatch kids har ju hela resan varit en stor klump seg-godis, även i röntgen på O'hare. Och det var kanske en förpackning kakmix i väskan också. Tänk om de då hade haft det som på Kastrup: många meter för förberedande, information och tid att göra som de vill ha det, då hade vi kanske kunnat avsluta detta på ett trevligt sätt. Nu blev jag väldigt kantig en stund och jag brukar inte bry mig, för jag vet att det inte lönar sig att bli förbannad, men det här gick inte att bortse ifrån.

Så kliver man av planet i Toronto, tar ett "gåband" tiĺl pir E, lägger passet i en maskin, får ett kvitto, passerar en kvinna som kollar kvitto, pass och boardingpass och för andra gången på tre veckor blir jag av med min kanadensiska tulldeklaration som ingen är intresserad av, men som jag inte vågar ignorera. Sedan släpps vi in i Kanada, eller i alla fall i transithallen och nästa servicemöte blir med kvinnan i loungen som tipsar om att den här är mysigare att vänta i, men att vi absolut ska testa den andra för middag. På vägen hit föreslog jag att vi någon gång ska klura ut om vi kan hyra bil i Kanada och köra lite i USA ändå utan större krångel. Det känns som det lockar ännu mer nu 😎.

Nu ska jag försöka få rätt på tidsomställningen en sista gång innan vi landar i Köpenhamn i morgon bitti. En timme får vi lägga till här.

Tags:

Allmänt | Obegripligheter | Resor

Släkthistoria i Chicago

by Kristina 22. juli 2019 11:42

Vad ska man hitta på när man är i slutet av resan? Man har packat klart (nästan), vill inte ge sig in i värsta trafiken med hyrbilen när man är redo att lämna tillbaks den i gott skick i morgon, så vad göra? Jo, man frågar sin man om han kan tänka sig att åka till norra förorterna av Chicago och gå på en kyrkogård med sin fru för att hitta en gravsten. Det var inte som i North Dakota förra året, den här kyrkogården var gigantisk.

Men precis som när vi var i Kalifornien 2014 så fanns här ett funeral home med register i kortlådor och kartor över kyrkogården, så vi hittade ganska lätt gravplatsen för Emil Nord, hustru och dotter. Emil, som i mina papper är Axel Emil, var bror till min farfars mor, Ruth. Deras far hette Emil Nord, därför undrar jag om han kallade sig så innan han emigrerade. Ytterligare två bröder och en syster till Ruth hamnade i Chicago. Emil och bröderna i Wilmette/Evanston/Skokie, syster Elisabeth, "tant Lisa" tror jag hade adress Chicago. Jag minns henne från mammas adresslista när vi skickade julkort.

Emil var skräddare i Wilmette och hade ett skrädderi/kemtvätt ihop med Schultz. Huset finns kvar i dag och Nord är sedan länge utbytt mot Odhner som partner av Schultz. Vi tog en andra frukost på caféet Hotcakes. Jag åt Swedish Hotcakes med lingonberry, det vill säga tunna pannkakor med lingonsylt. Johan åt omelett, som kom med potatis och två stora skivor bröd. På begravningsbyrån fotograferade jag av registerkortet, där det fanns tre adresser angivna. Wilmette är ingen stor ort, så vi körde till respektive adress och tog foton. Det var fina hus, Wilmette verkar vara en välmående förort till Chicago. Av registerkortet framgår att Emil köpte gravplatsen, 100 kvadratfot, i oktober 1918 för 150 dollar på avbetalning. Två år senare var det slutbetalt. 

Vi besökte det historiska muséet i Wilmette och möttes av två entusiastiska killar, kanske 10 år gamla, som berättade att muséet var jättecoolt. De hade varit där för att få reda på information om huset de bor i. Vi berättade också om adresserna vi besökt, så medan vi gick rundan på muséet grävde museiintendenten ner sig i arkiven. När vi var klara hade hon tagit fram dödsattester och handlingar kring husen. Det verkade vara försäljningsprospekt för mäklare. Foton, beskrivningar, priser. Bevarade 60 år och längre än så. I vår www-tid känns det tacksamt att få gräva i ett pappersarkiv, att något hänger kvar längre än någon betalar sitt webhotell. Jag vet att jag på nätet sett ett vykort eller foto på orkanen 1920, då den passerat skrädderiet och orsakat skada. De unga killarna hade också velat veta mer om orkanen.

Sista önskemålet var att denna "glassens dag" köpa en blizzard från Dairy Queen med sourpatch kids.  Sommarens smak... Mjukglass med sur-godis, min favorit. Jag köpte en stor påse i Chicago innan vi började vår roadtrip och den var redan innan alla varma dagar i bilen en ganska tjock klump i påsen. Det finns kvar fortfarande men har efter Johans vänliga påpekande kompletterats med dubbelt så stora godisar och jag räddade också någon affär från Valentine godis i 25 små påsar..

 

Tags:

Allmänt | Resor

På ännu mindre vägar

by Kristina 20. juli 2019 20:37

Gårdagens frukostupplevelse var ändå bättre än morgonens, visade det sig. I går var vi ju sent på det, men i morse återstod 2 timmar av tiden och utbudet var uselt. När vi lämnade lokalen påpekade jag därför detta för tjejen i receptionen, eftersom ingen personal synts till i frukostrummet och tjejen ifråga var den som plockade bort grejorna i går. Ingen reaktion alls hos henne, det var som om jag pratade ett språk hon inte förstod. Nåja, det kan väl bli både en recension på Tripadvisor och ett meddelande till Wyndham sen. Vi gade bestämt oss för att ta vägen om Nappanee, vilket ledde oss till en väg som var så liten att Samantha II inte kunde ange rätt hastighetsbegränsning. 

I trakten runt Nappanee bor många amish och vi såg cyklande amish, några hästdragna buggies och någon vagn utan tak samt en man på en liggcykel! Utanför vårdcentralen hade någon parkerat sin häst och vagn. Vi fortsätter att fascineras av dessa människor som lever parallellt med det moderna samhället och hur det samhället behöver anpassas vad gäller parkeringsplatser. 

I den lilla stan såg vi reklam för en 4-H County fair som började i går. Vi frågade en kvinna på den lilla marknaden och hon berättade hur vi skulle hitta till Gosher, där fairen skulle vara. Vi skulle svänga vänster på väg 19, nästa korsning, sedan höger i rondellen. Hon sa inte att rondellen låg 7 km därifrån, så hade inte Samantha II sagt det så hade vi nog trott att vi åkt fel någonstans...

County fairen var stor till ytan, Indianas största enligt radioreklamen vi hörde senare, det var precis som "det ska vara"; charmiga getter, söta kaniner, fina tårtor, quilt, försäljare av hängrännenät, krimskrams, husvagnar (försäljaren kände igen oss från Minnesota state fair i fjol! "Det var ni som fotograferade"...). Här tillkom tractor pulling och diverse andra fysiska tävlingar i hettan. Rätt mycket religiöst var det också. 

Johan åt alligator till lunch, jag kyckling. Det var ett trevligt spontant stopp på vägen. Runt Chicago tjocknade trafiken, men det gick hyfsat lätt att ta sig till hotellet, en liten bit från flygplatsen. Fick sticka av motorvägen för att tanka, det började krypa ner runt 1/8 på tankmätaren. Nästan 1 dollar per liter bensin, eller 1 dollar mer per gallon än vad vi tidigare betalt. Ändå billigt jämfört med hemma.

 

 

Tags:

Allmänt | Obegripligheter | Resor

På landet i Indiana

by Kristina 19. juli 2019 20:56

Vaknade i natt av ett störande ljud. Insåg efter en stund att det var klockradion och slet ut både sladd ur vägguttaget och batteri ur maskinen. Sedan tog vi sovmorgon i en timme (eller försov oss), vi är ju tillbaks i Eastern tidszon igen och i dag behövde vi den där sovtimmen. Rätt sunkig frukost, vi kom ju i sista stund, men ändå.  

Hittade en Ollies i går när vi inte lydde Samantha II ordagrant, så dit körde vi efter frukost. Sedan blev det Vera Bradley. "Hon" hör hemma här i Fort Wayne och har årlig utförsäljning i april. Jag gar sett de härliga väskorna på flera ställen tidigare, jag vet att i alla fall Barnes and Nobles har en och annan väska till salu.  Vi hade ett trevligt samtal med kvinnan i butiken och jag handlade en fin lunchbox som kanersätta min folkabuss, som snart tjänat klart. Fick en trevlig present, bara för att vi var så långväga besökare, i form av en miniryggsäck/nyckelring. 

Sedan åkte vi längs Indiana Highway 1 till St Joe, en liten by som denna helg har Picklesfestival. En miniversion av en countyfair med foto- och konstutställning i byskolan, där vi besökare fick rösta på bästa tävlingsbidrag. Inne i tältet med nasare såg vi blandat utbud, roligast var samtalet med ett syskonpar i går ålder.Det såg först ut som en loppis, men med "sarg". På två sängbottnar visade det sig, hade de ställt upp diverse gammalt porslin och glas, och sedan kastade man en dime, 10 cent. Landade den på en grej fick man helt enkelt den. Hamnade man bredvid med sin slant, på golvet eller mellan prylarna, vann de.

Tillbaks i Fort Wayne och deras egen festival parkerade vi nära junk food alley, så om jag i St Joe åt den nyttigaste festivalmaten någonsin i form av en pickles med skinka, kalkon och tomat, så fortsatte jag temat konstigheter i FW när jag tog friterad kakdeg... Två av tre fick räcka, den sista hamnade i återvinningen. Johan åt italiensk korv, mer normalt...

I morgon börjar vi runda av vår resa och vänder tillbaka mot Chicago. Då byter vi tidzon igen... 

 

Tags:

Allmänt | Obegripligheter | Resor

Fort Wayne, Indiana

by Kristina 18. juli 2019 21:32

Sitter på hotellrummet och tittar på kändisar som tävlar i något på TV. Utbudet bland kanalerna är begränsat på grund av ett åsknedslag i går, berättade killen i receptionen. Har insett att inslaget av utländska turister kan vara begränsat här, i alla fall om man tar problemen som uppstod när Johan, snart 54, ville köpa vin på Target, som exempel. Kassörskan, som ändå såg ut att vara av den erfarna sorten om man mäter antalet levnadsår, kunde inte acceptera utländskt id. Managern tillkallades, han försvann back-office och kom tillbaks med en flersidig manual. Ett pass kunde funka som id. Tur herr Berglund hade det då! Så vi har "champagne från Kalifornien" och Korbel i kväll. På franska står det på etiketten att det är tillverkat enligt champagnemetoden, vilket man väl kan hävda, men sedan står det "Californian Champagne" och det uttrycket protesterar givetvis vi vinälskande européer mot...

Vi har kollat in diverse saker som händer i morgon, det är "Three rivers festival" downtown här i stan och Picklesfestival i St Joe, tre mil härifrån. Vi ska nog kunna roa oss!

Tags:

Allmänt | Kalifornien | Obegripligheter | Resor

St Louis, den östra sidan av Mississippi - till slut

by Kristina 17. juli 2019 19:31

Efter frukost (som ju bestod av gårdagskvällens rester) satte vi igång dash-kameran och körde genom Lindsborg en gång till innan vi begav oss till de större vägarna igen. Passerade Topeka (Kansas huvudstad) och Kansas City (som ju ligger både i Kansas och Missouri) på vår väg till St Louis. Trafiken blev tätare när vi närmade oss målet för dagen, i motsatt riktning hade någon smällt ihop hårt med något annat och knölat till sin bil och det bildades långa köer som vi var glada att slippa fastna i. Men när vi bara var 8 minuter från målet på andra sidan Mississippi stoppades vi av två vägarbeten och en avslutad baseballmatch. Det gick inte att ta de avfarter Samantha II ville ha oss till och efter omräkning till annat alternativ fastnade vi i trafikkaos. Och när vi väl kom upp på en bro som tog oss över floden så var det vägarbete på vår avfart och därmed CLOSED med stora bokstäver... I morgon kör vi ju till Indiana, så det blir inget mer knixande i dagens röra, hoppas vi. 

Tags:

Allmänt | Baseball | Casinon | Resor

Lindsborg, Kansas

by Kristina 16. juli 2019 19:23

Första stopp i dag var Ollies bargain store, 10 minuter norrut på vår väg till Oklahoma och Kansas. De skulle öppna 9 och då var vi där, väldigt lägligt. Men inte gick dörrarna upp, inte. Gick en sväng längs raderna av butikslokaler för att konstatera att nästa intressanta affär, som sålde alkohol, öppnade 10. Vände tilbaks och kom in, 9.10. När vi gick runt i butiken fick vi känslan av att någon högre chef var på besök/inspektion och att det kanske kunde förklara ett personalmöte på morgonen som försenade öppnandet. Berglunds kom ut med tre små, men välfyllda, påsar efter en timme 😁.

Vi bor i natt på Viking motel i utkanten av Lindsborg, längs "stora" vägen. Ett motell av klassisk modell, två våningar och parkering utanför dörren, där det naturligtvis sitter en dalahäst. Granne på ena sidan med en butik som säljer alkoholhaltiga drycker och Pizza Hut på den andra. Pizza och öl på rummet blev det därför i kväll. Resterna blir frukost och lunch i morgon, har en känsla av att "frukosten" här är ännu mer upphaussad än häromdagen i Austin.

På vår fotograferingsrunda längs Main Street blev vi mer eller minde indragna i leksaksaffären Trollslända. Butiksinnehavaren Amy, med rötter i Tyskland och Polen, var tillsammans med sin man (7 procent svensk, minsann) pratglada och generösa. De tog över affären när den tidigare ägaren flyttade hem till Danmark i januari. 

Tittar nu på Tour de France. Tror vi har bästa wifi och tv-utsändningen här på hela resan och det skulle man inte kunna tro när man ser motellet utifrån. I morgon blir det St Louis, men på Illinois sidan av Mississippi, inte Missouri.

Och nu, ytterligare lite senare, har vi bokat två nätter i Fort Wayne, Indiana, och lagt till en natt på den ursprungliga sista-natten-bokningen. Därmed har vi slutet av den 26:e gemensamma resan till USA tillsammans klart för oss!

Tags:

Allmänt | Obegripligheter | Resor

Dallas nästa stopp

by Kristina 15. juli 2019 22:54

Frukosten i morse var snabbt överstökad. Hade glömt hur man kan presentera en kontinental frukost. Kaffe, toast, bagel, sylt, sockerkaka, juice och kokta ägg var det som erbjöds. Jag hade kvar lite getost och sallad från min middag i går, så mina rostade mackor blev lite roligare. 

Stannade i Waco och Texas Rangers hall of fame och museum. Intressant att lära sig om deras historia från det att Texas blev egen republik fram tills nu. Waco ligger halvvägs mellan Austin och Dallas, så nästa gång vi stannade var på Gas Monkey Bar och Grill. Åt sen lunch där, och kunde sedan checka in på hotellet. Lämnar inget i bilen nu, utan tar in allt över natten. När man öppnar en väska är innehållet ljummet flera timmar efter det att man kommit in. 

Åkte sedan förbi Gas Monkeys riktiga garage på vår väg till mataffären och satt utanför i bilen som paparazzis och fotade. Så till middagen på rummet blev det sedan flera avsnitt av Fast'n'loud på Discovery channel och minsann, visst kände vi igen oss!

Har nu bokat ytterligare övernattningar. Närmast Lindsborg i Kansas, därefter St Louis, närmare bestämt East St Louis som ligger Illinois. Sista natten är också bokat i närheten av O Hare, så där emellan får vi komma på något bra resmål.

 

Tags:

Allmänt | Resor

Ett kort skutt till Austin

by Kristina 14. juli 2019 21:04

Vi lämnade HoJo vid 10-tiden, då var det redan riktigt varmt. Carmen sa att april är en bra tid att besöka Texas. En man vi träffade i dag på Still destillery i Austin föreslog hösten istället. Han berättade om deras tillverkning av gin och bourbon och hade just skillnaderna i temperatur som argument till att en ettårig bourbon från Texas kan smaka som en tre- eller fyraårig från annan plats. Vi halkade in där på ett bananskal, vi skulle egentligen till bryggeriet intill. 

Det blev lite shoppat på VF i San Marcos, halvvägs till Austin. I dag tog det bara tre kvart mellan våra boenden, det är vi inte precis vana vid. 

Blev "guldmedlemmar" hos Wyndham häromdagen och läste I går i ett mejl att de matchar andra lojalitetsprogram, så jag fotade Radisson Rewards kortet och skickade in. Det lönade sig, nu är vi "platinamedlemmar". Så nu är jag lojal tillbaka, i morgon blir det övernattning i Dallas på La Quinta, i närheten av Gas Monkey garage, känt från TV... På väg till Dallas tänker vi stanna till i Waco och lära oss mer om Texas Rangers.

Tags:

Allmänt | Mikrobryggerier | Obegripligheter | Resor

Farmers market och andra lördagsaktiviteter

by Kristina 13. juli 2019 20:58

Åt frukost i dag hos Krause, som hade inomhusrestaurang, en biergarten med tak och väggar, men ändå utomhus = ingen AC och en utomhusservering som liknade en miniversion av Munchens Hofbrauhaus,  dock med tillägget av en gigantisk takfläkt.

Utanför knuten ägde en lördagsmarknad rum, med försäljare av grönsaker, ägg, bakverk, tvål och annat. Träffade Carmen och Charles och sedan körde vi till Howard Johnson, där vi bor i natt. Vi kunde kanske checka in, även om det var väldigt tidigt. Jo, det skulle gå bra men kosta 25 dollar extra. Eftersom vi egentligen inte behövde rummet, tackade vi nej men lät bilen stå kvar och åkte sedan med C&C. Behöver jag säga att det var för varmt att göra något? Charles körde runt oss och visade oss neigborhooden och sedan åkte vi till Austin där Carmens dotter bor. Träffade där på två stora, men väldigt goa hundar. Tillbaks i New Braunfels checkade vi in på hotellet och vilade sedan en stund. Våra grannar i natt kom hem 3.10 och pratade väldigt länge innan de somnade. I morse hade de "stör ej" skylt på dörren, så vi pratade jättehögt när vi bar ut vårt bagage och dessförinnan hade vi haft TV:n på... Väskorna som legat i bilen under dagen och deras innehåll var mycket varma, inte minst min nya samling av skvallertidningar...

Vi träffade återigen våra nyfunna vänner till middag, då vi åt barbeque på Grazins. Alldeles lagom mycket mat efter morgonens stadiga frukost. Att jag aldrig lär mig... Nu följer vi fortsatt Barry och ser vad han hittar på. I morgon kör vi i sakta mak mot Austin, Texas huvudstad.

Tags:

Allmänt | Resor

Powered by BlogEngine.NET 1.5.0.7 - Old School Theme by n3o Web Designers

Om oss

Läser du det här så tror vi att du redan känner oss, då vi inte haft för avsikt att sprida bloggen utanför den närmsta kretsen av familj och vänner. Är det så att du har hittat hit ändå och vill läsa, så skrivs bloggen av Johan & Kristina, två amerikafarare från Skåne.

 

 

Datum när vi gjort inlägg

<<  september 2019  >>
tiontofr
2627282930311
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
30123456

View posts in large calendar