Att vara handikappad och nyttja allmänna färdmedel är kanske inte så himla lätt var man än befinner sig i världen, framförallt om man inte har ledsagare eller sällskap. Att ens jämföra vårt släpande av väskor i Chicago med att ta sig fram samma väg med rullstol går inte. På stationen Washington saknades alla hjälpmedel som kunde ta oss nerför en trappa. Bra då att en polis med sin K9 stod ovanför trappan och kunde vakta Johans ena väska är jag och tre väskor plus kameraväskan/handväskan och en kasse var på väg nerför och Johan likaså med första rundan med resväska... och där det fanns hiss luktade det precis som ni tror...

Det var trångt och varmt på tåget, och återigen förundras jag över resenärer utan bagage som inte på något sätt funderar på att ta en annan dörr när det är smockfullt där de tänker sig ta sig in. Nåväl, vi tog oss från tågstationen till terminal 5 via en promenad till terminal 2 och en buss. Sedan hade vi tur och hittade ett par bagagevagnar där vi kunde lasta våra väskor på och därmed lätta på bördan bort mot SAS incheckning. De öppnade 16.45 och det var omöjligt under väntetiden att ta sig till någon annan våning i terminalen med bagagevagn. Det fanns trappor mellan våningsplanrn samt hissar där dessa var förbjudna att ta med, säkert för att de kostar 6 dollar att hyra men ju är gratis vid ankomsthallen... Nåväl, vi pratade lite med en tjej på väg att flytta och flyga till Budapest med sin katt. Hon skulle flyga via Warszawa och hade blivit minst ett dygn försenad. Det kunde kanske påverka den långa kön till LOT och de ofta irriterade människorna i den kön, särskilt när planet som skulle gå 17.30 eller 40 nu har en beräknad avgång kl 23.40. Vi var först att lämna väskorna och kom snabbt igenom säkerhetskontrollen (tack Priority för det).

Snabb rush genom tre souvenir/tidningsaffärer efter de senaste numren av skvallertidningarna, hittade en av dem alla fall. Nu njuter vi av lugnet i loungen och har sett Köpenhamnsplanet komma in i tid. Har smakat lite Absolut Grapefruit och den var god. Övar oss i att höra svenska igen, det har varit ganska sparsmakat av det, trots de många dagarna vi varit i Chicago. 

För en utomstående är amerikansk valrörelse ganska roande. Ibland handlar verkligen tv-reklamen om vad kandidat X vill åstadkomma som guvernör, eller vilket ämbete man nu vill ha, men oftast är filmerna gjorda av motståndarlaget. Med andra ord tar man fram allt som man anser är dåligt med kandidatens tidigare uppförande och råkar du vara kvinna, lite kommen till åren, då kan du räkna med att man plockat fram de värsta fotona från arkivet där du ser ut som en mager, sur, skata...

På måndag är det labor day (helgdag), så man räknar med att det i dag är en stor resdag. Förhoppningsvis påverkar det inte våra resor negativt, men vi får väl vara lite mentalt förberedda på trängsel. Alla dagar kan inte vara som resdagar genom North Dakota!  

Hemresan går via Arlanda, vi har på pappret en timme i morgon mellan ankomst och avgång till Kastrup. Går det så går det!

När vi började fundera över alternativ att ta oss härifrån till flygplatsen i morgon så var ett av dem att ta tåget. Därför gjorde vi en testresa i förmiddags och kollade så att det fanns hissar och så vidare på vår väg till röda linjen och ett byte till blå linjen. Det gick nästan. Det finns inga rulltrappor som går nerför, har man tur så går de uppför. På första försöket kunde man ta sig med hiss, men då var man tvungen att ta en omväg som i allafall vi inte begrep. Men skam den som ger sig, vi tog tåget tillbaks till Lake/Washington och där verkar det bara vara ett ställe nerför en trappa som kan bli kämpig, sedan ska det vara rätt slätt. Vi flyger ju inte förrän 21.05 i morgon, utcheckning är vid 12.

Lite shopping har det blivit i dag, en Absolut Grapefruit får följa med hem till Skåne igen. Vi har också ätit donut från Stan's och jag har druckit en Pumpkin spiced latte på Starbucks, det är väl mer en decembergrej än en dag då det återigen emellanåt varit riktigt gassande, men nu är det gjort.

Vi åkte på en 75 minuters båtresa längs floden och fick lära oss om en mängd olika byggnader, på en "arkitekturkryssning". Mycket trevligt och intressant. En koll av kvittot efteråt visade att vi båda fått seniorpris. Tack, det känns bra. Att inte bara Johan med sin hatt får pensionärspris (som på bussen i San Francisco för fyra år sedan), utan även att jag får nyttja detta.

Har gått mycket men också nyttjat resekorten till max, lite får man chansa när man hoppar på en buss. Det värsta som kan hända är att man får dra i snöret och gå tillbaks ett par kvarter om man hamnar fel.

Av åskovädret märktes inte så mycket i natt så här från ett hotellrum mitt i stan. I dag har städer som New York och Boston fått hettan som vi hade innan ovädret. Varsågoda. Vi har haft ett mycket behagligt väder och vi har bland annat åkt runt med buss knappt två timmar och lärt oss lite om gamla och nya brott i Chicago. Det ledde också till att vi fick nys om en underjordisk bar, i alla fall belägen i källarplan, i en gränd som syns från vårt hotellrumsfönster, så dit fick vi ju gå och prova deras tropiska drinkar. Three dots and a dash heter den gamla lönnkrogen, vilket är morse för V som i Victoy (avseende andra världskriget). Goda drinkar med kvalitetsprodukter serverade i olika underliga muggar, kostade därför som en middag eller i alla fall lunch.

Efter bussturen tog vi dock först en expressbuss norrut och hälsade på i Andersonville, de gamla svenskkvarteren. Det blev lunch på Jerry's där vi också hälsade på för tre år sedan. Därefter tog vi buss söderut igen, till tågstation för bruna linjen, åkte med den ett tag och tog sedan en promenad igen och hamnade på Goose Islands brewpub. Mer gående, nu mot röda linjen som leder till närmsta station (Grand) 2 kvarter österut och 1 norrut från hotellet sett. Lastade av lite inköp och gick sedan till de exotiska drinkarna för att fortsätta runt kvarteren till närmsta TJ Maxx och Marshalls, två butiker i samma kedja med nästan samma saker till samma pris. Köpte mat hos livsmedelsbutiken Traders Joe och åt middag på hotellrummet. 

I går packade jag lite lätt och upptäckte till min förskräckelse att det finns gott om både plats och vikt kvar. Johan har ganska mycket volym, men inte vikt på långa vägar. Det kommer inte bli några problem att få ner necessären den här gången och jag har inte ens pressat ur luften i mina platsbesparande plastpåsar än. Men vi har ju hela morgondagen på oss att eventuellt göra något åt det!

Efter frukost var det skönt ute, morgonens regn hade rensat luften. Vi gick till SNL, Saturday Night Live experience och fick 40 års historia och många skratt. Webbadressen dit är www.museum.tv om någon vill titta närmare på det. Utanför fanns en massa reklam för aktiviteter och då såg vi att Federal reserve hade museum lite längre söderut, så vi tog en passande buss, för nu hade det blivit varmt och klibbigt igen. Fri entré och minsann fick vi inte en påse med strimlade pengar också. De förstör ungefär 12 miljoner dollar om dagen på Fed i Chicago, en av 12 platser där man har verksamhet. Sedan beställer man nya pengar från bland annat Fort Worth där vi var förra året och fick betala för de utgångna sedlarna 😊, när bankerna vill ha ut dem igen. 

Har noga följt väderprognosen och vi har åskvarning till midnatt ungefär i hela området runt Chicago. Förhoppningsvis ska det vara över tills i morgon förmiddag. På återhörande! 

I går började vi planera våra kommande dagar. Vi som gillar att gå köpte varsitt veckokort på CTA/Metra, då vi insåg att risken är överhängande att det blir så varmt nu i ett par dagar att vi måste ta oss fram med luftkonditionerade fordon till platser där vi kan tillbringa vår tid inomhus, om vi ens ska kunna lämna vårt hotellrum. Vi tittade därför på alternativ och bestämde oss för Field's museum, en gigantisk byggnad där vi gick all in med 3 D film om faraonernas Egypten, specialutställningar om Antarktis dinosaurier, antika Kina och mumier från Peru och Egypten. Vi gick många steg och fyllde på med dricka med jämna mellanrum, fria påfyllningar av sitt glas av recyklat material ingick hela dagen. Vi hälsade på Sue, den gamla t-rex:en som fått flytta från centralhallen till förmån för den jättestora dinosaurien man funnit i Argentina. Eftersom den var helt i konstgjort material kunde vi pilla så mycket vi eventuellt ville och en väldigt entusiastisk medarbetare på museet tog ett foto av oss när vi sitter bredvid ena bakfoten. Han försökte också entusiasmera oss att gå till meteoravdelningen och ädelstensavdelningen där man också fick ta väldigt mycket på grejer, men just de avdelningarna kunde vi tänka oss att prioritera ner. Han förutsatte också att vi undrade var Sue tagit vägen, så han förklarade ingående hur vi hittade henne bakom en plywoodvägg på andra våningen. 

Tog buss från museet, det blåste Saharavindar och var inte alls behagligt. I dag vaknade vi till åska, granne med brandstationen som vi är får vi från 7:e våningen lite inblick i deras jobb och nyss stod alla bilar ute på gatan, nu har två försvunnit iväg. Vädret ska bli bättre under dagen, men desto sämre i kväll, så vi håller väl oss helt klart inomhus då.

Har nu installerat oss på hotellet i Chicago, 60 W Illinois Street innebär det mest centrala läget vi någonsin haft i den här stan och rummet är helt klart godkänt för de kommande fem nätterna (och dagarna, om det blir ruskväder). Det funkade bra att stanna utanför på gatan, ta in alla väskor och checka in, för att sedan åka till närmsta bensinmack och fylla på (svindyrt!) innan återlämning på Avis, N Clark Street. Jag hade skrivit fel ur minnet och angav N State Street för Samantha II, men det var ju ett par gator fel, så det blev till att knixa oss tillbaks bland de enkelriktade gatorna för att komma rätt ner till källaren för återlämning. Skyltar uppmanade oss att tuta och sätta på ljuset, så det tutades i alla fall fyra gånger när vi och andra återlämnare sakta försökte ta oss ner längs den inte allt för breda garagenedfarten. 

Det var 98 grader när vi lämnade bilen och vi tog oss snabbt tillbaks norrut på skuggsidan av gatan, in på en irländsk pub ett gathörn från hotellet, där vi sörplade i oss isvatten innan vi kunde börja fundera över middag och annat att dricka.

Det är alltid skönt när man kommit så långt att man lämnat bilen, oavsett om det är kvällen innan man ska hem eller som nu flera dagar kvar. Det är ju baksidan av att man vill börja köra så tidigt som möjligt, då ska ju bilen lämnas samma tid också, så att man inte drabbas av ytterligare ett dygns hyra.

Hade ett par shoppingstopp på vägen från Madison, men lämnade Aurora och Chicago Premium Outlets utan att ens försöka hitta en parkeringsplats. Det fanns avspärrade platser som man tog betalt för, men nej, då tog vi hellre fajten ute på vägen istället. Massor med vägarbeten idag (också). Har som sagt haft det väldigt varmt i dag, men ännu inte sett något dåligt väder, så vi får följa nyheterna så att vi vet om vi ska hitta på inomhus- eller utomhusaktiviteter i morgon och de följande dagarna.

I går såg vi översvämningsdrabbade Madison-bor på lokalnyheterna och ungefär samtidigt dök det upp ett meddelande på FB som sa att jag borde markera mig som säker. Tittade därför lite närmare på kartan de visade på tv, och hade vi kört ner till kapitolium i går så hade vi sannolikt inte kommit fram, men förmodligen på grund av avstängningar, inte för att vi kört fast i vatten? Men här där vi är märks inget av det. Den 20/8 drabbades Madison av översvämningar. I dag kör vi ju till Chicago, ca 2,5 timmar härifrån. The Weather Channel visar många oväder bakom oss, där vi nyligen varit, förhoppningsvis klarar vi oss precis genom att Chicago tycks ligga precis utanför det område som markeras som "severe".

Då testar vi Best Westerns wifi i dag då och ser om det är pålitligare än det vi hade i går. Vi sitter i varsin kingsize säng och tittar på när Brewers spelar mot Pirates. Eller, vi spelar spel på varsin platta, men tv:n är i alla fall på denna lördagskväll. De verkar skoja till det lite denna match, det är väldigt underliga namn som står på ryggtavlorna. Inser dock snabbt vem Redbeard är 😊 och varför han kallas det. 

I går gav vi oss iväg för att försöka hjälpa vännen Jonas med flugfisketillbehör. Det blev inte riktigt lika underligt som fjol, men nästan. Jag hade försökt kontakta företaget via messenger innan, då de inte hade en särskilt kundvänlig hemsida med kontaktuppgifter, dock hade de en sida på FB. Nåväl, jag hade inte hört något, så jag trodde inte mycket på det, men det blev så att när vi nådde fram så regnade det ganska häftigt, så vi satt kvar i bilen och läste tidningen, för visst ljusnade det väl?

Först regnade det en del, sedan blev det  bara värre.

Nja, då började det åska. Efter en halvtimme hade det lugnat sig något, så vi tog oss raskt inomhus. Det var en stor fd fabriksbyggnad som nu inhyste vitt skilda verksamheter. Hade vi inte haft numret på lokalen och en karta på väggen så hade vi inte hittat rätt i gångarna.

Nu blev vi utskällda av en jättehund, eller rättare sagt så behövde han bara morra lite, medan hans kompis var betydligt mer kundvänlig. Några fisketillbehör blev det inte, dock hade de prylen vi letade efter i fjol i Texas. Däremot slog blixten ner precis intill när vi stod där inne, så det kändes ändå bra då att befinna sig på nedre botten i en gigantisk tegelbyggnad.

Sedan hade vi på State Fair:en fått information om ett Transportation museum, så vi körde dit. I korsningen på väg in dit stod en polisbil med varningsljus på och en rejält krockad sedan som saknade främre kofångare.

På parkeringen till museet stod en van med en udda kofångare fäst vid sin bakre stötfångare tillsammans med polisman och ytterligare åtminstone tre personer. Usch vad tråkigt.

Sedan såg vi paret där inne på museet, vet inte vilken bil de hörde till men oavsett så lät de inte en liten olycka hindra dem från att titta på tåg.

Denna tågkupé är lite äldre än den som Johan och jag hade när vi åkte mellan Chicago och New York en gång i tiden, men liknar ändå lite den. Säng ovanför varsitt säte, att vi sedan hade toa och handfat bredvid och att sätet var för en person per styck var en helt annan sak. Amtrak är inte så romantiskt som man kanske kan tänka sig, tyckte i alla fall jag...

Styrde sedan mot en Super Target i närheten av hotellet och köpte kvällsmat med oss som sedan väntade i kylen på rummet medan vi gick runt i Mall of America. Först flög vi över USA i Fly America, något vi tidigare gjort på Epcot i Orlando. Det är filmat från helikopter och synintrycken förstärks med rörelser, vattendroppar när man närmar sig Niagara eller havet, samt dofter som apelsin när man flyger över Florida. En alldeles lagom åkattraktion för Berglunds. 

Man kunde flyga över Kanada också, men då gällde inte rabattkupongen som vi för EN GÅNGS SKULL denna resa hade med oss. Därför nöjde vi oss med USA.

En hörna av Mall of America.

Nedan: det kändes som det var lite inne med kak-degs-försäljare. Att äta glass med cookie dough är en sak,men här handlar det bara om kakdeg. Kön var ganska lång och här ser den lilla tjejen i kassan ut att tänka "OMG" när den allt annat än lilla kunden handlar...

Vi handlade måttligt på MOA, jag hittade ett par Scholls skor så att jag kunde pensionera de medhavda promenadskorna. Jag var allvarligt oroad över att de inte skulle hålla ihop när vi gick på State fair:en. Man gör nog inga fynd där annars, det känns som det är större chans på andra håll. Som i dag när vi besökte mallen som ligger granne med hotellet, där fanns både Williams-Sonoma och Total Wine som gjorde oss båda lyckliga 😊. Johan fick bar-utensilier med flygplanstema och jag hittade en special flaska Absolut. För att inte tala om "min" limejuice som jag gärna använder till Key Lime pie.

Det är farligt nära att jag måste droppa barlast i form av skånsk vodka för att komma ner i laglig införselranson, men vi får väl försöka med cola zero ett par kvällar... Vi har bestämt oss för att lämna bilen redan i morgon kväll istället för måndag morgon, och har lagt till en natt på hotellet i Chicago där vi skulle avsluta med fyra nätter. Nu får vi hoppas att deras betyg på hotels.com är välförtjänt så att vi inte hamnar bland vägglöss eller annat...

På återhörande är vi nått Windy City igen!

Det är första gången vi ser en Sears butik som lägger ner, vi har träffat på en annan kedja som räknar ner dagarna och där man säljer allt, verkligen allt, i butikerna. Det inger en känsla av sorgsenhet när man säljer ut inredningen också.

Bra med snabbparkering om man har lite bråttom!

Grundade med havregrynsgröt i dag, då vi ju skulle ta itu med Mall of America. Väderprognosen visade på lätt regn fram till 10.30, så vi tog bilen och körde in till kapitolium i St Paul. För tre år sedan var den ju invirad i byggnadsställningar, men nu var renoveringen klar, så vi fick lite roligare foton.

Hittade också klockan, kopian av Liberty Bell, sådär hundra meter därifrån, vid de vanliga war memorial monumenten. Minnesotas klocka var inte sprucken.

Måste försöka ta reda på varför en del är det och andra inte, om det har med att göra med om man var en del av USA eller inte när originalet i Philadelphia gick sönder?!

Fortsätter med detta skrivande i morgon, nu krånglar uppkopplingen och saker jag skrivit men inte sparat är borta med vinden... Vi fortsätter till Madison i Wisconsin i morgon!