Befinner oss nu på ett hotell vi faktiskt bott på förut, men då dök vi upp här med kupong i näven. Jag tyckte det var bekant när jag bokade, men trodde att vi då bott i närheten. Parkeringen var dock lätt att känna igen, och restaurangerna i närområdet, så minnet hakar uppenbarligen upp sig på olika saker...

Började dagen med en tur till Salem och fotografering av state capitol building. Mittemot, framför capitolium, pågick en cannabisfestival i dagarna två. Den höll på att vakna när vi var där vid 9.45. Nej, det kommer vi aldrig att kunna acceptera tillhör vardagen, så när sedan ett företag på state fair:en hade ett växthus och visade cannabisplantor gick Berglunds förbi med stora kliv. Vårt ställningstagande märktes säkert...

Söndag i dag och tivolit var fyllt av barnfamiljer när vi gick tillbaks till bilen, när vi kom dit hade det inte öppnat än och det var inte överfylld med besökare. Liksom I Boise så var det säkert riktigt gott om folk, men det utan att vara trångt. Årets inköp av konstig festivalmat fick bli deep fried cheese cake. On a stick. 

Därefter körde vi till ett kasino. I Oregon är det indianreservaten som har kasinona och detta låg fem mil från Salem mot kusten. Vi åt lunch på bufférestaurangen och spelade sedan lite på 1 cents slots. Det gick ganska bra, Johan hade gått jämnt ut om inte Sons of anarchy lockat precis vid utgången, nu blev det 3 dollar minus. Jag gick 17 dollar plus, vilket täckte den ena lunchen i alla fall.

Bitvis jättebilköer på väg till Portland, men som vanligt förstår man inte varför när trafiken väl flyter på igen. I morgon blir det buss till downtown på andra sidan floden, Maxx spårvagn har underhållsarbete precis nu och stationen bredvid hotellet är avstängd.

I går kväll blev jag utkastad från Ramadas wifi, så jag tror mitt inlägg försvann.

Nu gjorde det väl inte så mycket, för det bestod mest av stödord och kortare fraser, som jag har för avsikt att komplettera framöver. Men det gör också att jag nu ska spara mina inlägg medan jag håller på med dem, för att om möjligt slippa frustration och fula ord.

Så: vi har nu en följeslagare på resan i form av en vit Patriot från Texas, och jag blev riktig kantig hos hyrbilsbolaget innan de hittade en rabattkod att lägga in (de menade på allvar att vi skulle betala 13 dollar per dag för extra förare när make/maka alltid har ingått tidigare alla gånger vi har hyrt bil). Det där med hyrbilskontrakt är en djungel som man alltid känner sig osäker i. Vi hyrde på Hertz hemifrån med rabatt från Motormännen. Jag var av den uppfattningen att jag läst mig till att vi då hade de försäkringar vi behöver. Det vi har lärt oss är att om man vill ha hjälp om man får fel på bilen är ett visst tillägg per dag och där får man väl göra ett överslag; vad kan självrisken annars vara? Ingen aning, så de senaste gångerna har vi lagt till de där dollarna.

Den här gången visar hyrbilsbolaget vilka tillägg som ingår i deras paket och säger sedan ändå att just vi har den och den, men inte den. Nähä. Nu handlade det om oförsäkrade som kunde tänkas ramla ut framför oss eller köra på oss, eller det ena eller det andra. Okej, då tar vi väl det då, men glöm att vi tar den som kan ge upp till 1 miljon dollar om vi orsakar skada på någon. Där måste jag lita på att mina försäkringar hemma hjälper mig om jag behöver. Men man är utsatt på ett annat sätt än när man bokar hotell hemifrån, man ät jetlaggad och vem i hela världen läser kontraktet ord för ord när det är på fem sidor... Och när ska hyrbilsbolagen börja använda sig av den information som vi lämnar i vår bokning med adresser och telefonnummer och andra saker de inte skulle behöva fråga om och fylla i på nytt, utan bara kontrollera. 

Landskapet är vidsträckt och vackert. Det är fantastiskt när man kör västerifrån och först knölar sig över en bergskam och sedan kör på prärien i mil efter mil. Man befinner sig på hyfsat hög höjd över havet och ser inte mycket grönt, utan mest torrt gräs.

Konsert med Gary Allan och Big&Rich. Det var en positiv överraskning att Gary gick ut först, för att boka en kvällsaktivitet så tidigt på resan var annars inte så smart. Vi var båda trötta rätt tidigt på kvällen... Vi satt kvar ett par låtar med Big&Rich, sedan  drog vi oss mot vårt hotell igen. Förutom krånglandet med wifi så var hotellet helt okej, det en fantastisk frukost med hembakade blåbärsmuffins som kronan på verket.

Åt middag på kasinot innan konserten, buffé är aldrig fel. Är trött och lägger lite halsont på det i dag. (Den utvecklade sig till en rätt tråkig snuva sedan, men efter ett par dagar var det bättre.)

I dag har vi en riktigt lång dag i bilen, så vi ger oss av direkt efter en tidig frukost. Närmaste mål är Helena, huvudstad i Montana. Hotell bokat i Billings, så vi har egentligen inte någon brådska, men det kan bli en dag när vi skiftar att köra, vilket ju ändå blev "gratis" till slut...

Inuläget kompletterat den 2 september 2016 kl. 09.55.

I morgon betalas Eurocardräkningen från förra resan och därmed kan vi tillkännage nästa. Det blir flyg till och från Seattle, via Toronto med Air Canada. Vi har ju 500 CAD att be om återbetalning när resan är gjord, på grund av senaste resan med dem när det inte gick att fälla sätet... Så 8,5 timme mellan Köpenhamn och Toronto och ytterligare dryga 5 timmar till Seattle. Det är en lång resa, men helt klart uthärdlig i business class. Mer än uthärdlig när man räknar in tiden i loungen på Kastrup och i Toronto samt den utökade bagagevikten. 

Har börjat titta på hotell längs vägen - planerna är att vi kör i nordväst och har en hel del övernattningar i Denver, Salt Lake City, Portland (Oregon) och Seattle. Vi har redan bokat en konsert med Big & Rich och Gary Allan, som låg väldigt bra till i tiden. De gör ett uppträdande på ett casino i östra delarna av Washington State som passar oss fint :)

Har i dag lämnat Florida, passerat genom Alabama

och Mississippi och slutligen stannat i Louisiana.

Det är ljummet och skönt, och vi följer väderkanalen som berättar om betydligt svalare väder en bit norrut i landet, så vi har absolut hamnat rätt!

Pausade i Gulfport, MS, för att shoppa lite på VF. Det var nog den tristaste butiken vi varit på, så det fick snabbt. Jag har en ny tröja till jul i alla fall och butiksbiträdet sa glatt att jag nu kan tävla i Ugly sweather tävling...

Bor på Radisson i natt och vi uppgraderade oss för några få dollar och fick större rum samt frukost. Dessutom fick vi en trevlig liten goodie-bag med lite smått och gott!

Att hitta hit i rusningstrafiken var en utmaning, men efter ett par försök så...

Efter vår vanliga fotografering av Capitolium försökte vi hitta ett mikrobryggeri. Astrid hittade bara en liten gatstump på Wyoming street och det var inte i några skojiga kvarter, så vi åkte till ett casino väldigt nära Capitolium istället.

På fredagar var det kräftfrossa på buffébordet, men det fanns gott om annat gott också, så vi blev mätta. Efteråt spelade vi på 1 centsmaskiner och minsann, efter några omgångar på hjulångaren som nu förvandlats till casino, så vann jag tillbaks priset för middagen. Kul!

I morgon kör vi en vända till New Orleans, senast vi var där var det ju så in i h-e varmt och fuktigt, nu ska man väl kunna ta en promenad i alla fall. Sedan drar vi oss mot Jackson i Mississippi.

Befinner oss nu i Bloomington, Minnesota. Granne med Mall of America och flygplatsen Minneapolis/St Paul. Ja, vi har redan varit inne och kollat lite, men det var mest för att få lite sen lunch i oss och gå ett varv runt på en våning. I kväll blir det troligen middag på TGIF som är granne med hotellet. Sedan senaste "riktiga" inlägget har vi gjort så mycket att jag nu måste kolla snabbt bland fotona i kameran för att inte snurra till det alltför mycket... 

Vi började söndagsmorgonen med att besöka kapitolium i Springfield. Vi såg att det lyste, så vi öppnade dörren och gick in, och träffade tre säkerhetsvakter som inte hade så mycket att göra förrän vi kom... Vi fick eskort till hyllan för turistinformation och ett trevligt samtal med en av dem.

Sedan satt vi Astrid på Jefferson City, huvudstaden i Missouri. På väg dit passerade vi verklig landsbygd och åkte såväl på motorvägar som en väg som bara var ett väldigt tunt rött streck på kartan. I JC hade man byggnadsställningar runt en av ingångarna till kapitolium. Det känns som ett tema den här resan...

Vi åt frozen yoghurt och skrev vykort hem som vi hittade tvärs över gatan i en Hallmark affär.

Nästa anhalt Harrahs kasino och hotell i Kansas City. Superfräscht rum, första gången någonsin jag haft ett badrum som faktiskt bestod av två rum, med ytterligare en dörr in till toan... Och med badkar OCH dusch. Med guldkranar.

Vi började med buffémiddag, spelade sedan bort några dollar på de billiga maskinerna och kunde sedan konstatera att Johan numera är berättigad till en buffé gratis på måndagar om man köper en till fullpris. Så är det att vara 50... Vi vet att de har seniorpriser från 55, men här gäller det att vara om och kring sig! Såg också en baseballmatch på tv där vi fick vara med om Boston Cubs pitcher Jake Arietta göra en non-hitter mot Los Angeles Dodgers. Historiskt... "Kusin" Janet skulle vara stolt över vårt baseballintresse! 

Utsikt över Kansas City och delar av en kasinoparkering.

Nästa morgon lämnade vi hotellet tidigt, wifi kostade 12 dollar, därav vår radiotystnad denna period. Med andra ord inget behov av att kolla vad som hänt i världen på morgonen och receptionisten rekommenderade avresa innan klockan 8 eller efter 10 på grund av rusningstrafiken i Kansas City. Nästa mål var Topeka, huvudstaden i Kansas. Vi hade nämligen konstaterat att "en omväg" om Kansas och Nebraska skulle kosta två extra timmar på resan, så det var väl lika bra att ta?!

Kansas huvudstad bjöd på karta över närområdet, både på tavla och på papper. Därför visste vi redan innan vi gick runt hörnet att Frimurarna hade sitt hus där.

Vi hittade en giftshop/antikaffär som hade öppet bredvid en Quiznos och ägarinnan var hur glad som helst att sälja vykort till svenska turister. Kortet hem från Topeka blir därför ett där det på baksidan står att det kostar ett cent att skicka inom USA,  två utomlands.

Givetvis hade man börjat ta fram julsaker...

Frukostmacka blev det på Quiznos. Sedan surade Astrid. Hon påstod att det skulle ta kortare tid att köra till Lincoln, Nebraska, via Kansas City (sådär 45 mil) istället för en annan väg (27 mil). Vi trodde henne inte, och vi hade rätt...

Lunch med utsikt över kapitolium i Lincoln, första gången med cheeseburgersallad för min del...

Johan i Lincoln fotograferar Lincoln.

Vykortsskrivande innan lunchen kom på plats.

Min tur att köra bil = Diet någonting.

Nebraska kan nog ha rätt jobbigt vinterväder, men vi har haft varmt hela vår resa. Hann sedan till Des Moines, eller närmare bestämt till Urbandale, där vi bodde på Super8 I natt. Billigt. Sunkigt. Inte den bästa inomhusluften... Trots det opålitliga wifi:t lyckades vi boka de kommande nätterna här, så vi kan väl se gårdagen som ett undantag. I morse blev det besök vid Iowas kapitolium... 

Downtown Des Moines.

...innan vi styrde norrut mot Minnesota och St Paul. Där hade de verkligen renovering på gång, och vi hittade inget fik för lunch eller toa, vilket vi hade behov av. Så nu vet vi hur en vårdcentral ser ut i USA. Där finns det toaletter. Vi gick både in och ut därifrån och såg ut som om vi visste var vi kom ifrån och vart vi skulle...

Väl inslaget kapitolium i St Paul, Minnesota.

(Psst. Där inne finns toa...)

Nästa mål innan hotellet var att besöka Fort Snelling National Cemetary. James Berglund, bror till såväl Johans farfar Per som Janets farfar John, är begravd här. Det är en enormt stor begravningsplats, men vi var ändå först vid själva militäranläggningen och sedan vid nationalparken och fick väganvisningar därifrån innan vi hittade fram. Där skrev man in namnet på den man sökte och kunde skriva ut en karta för att hitta rätt.Värt att nämna är att kyrkogården verkligen är nästgårds till där vi nu befinner oss. Den är stor, enligt Wikipedia finns här 208 000 gravar och kyrkogården har funnits sedan 1870.

I sektor J, plats 842.

Besökscentret, beläget i kyrkogårdens ena hörn.

Här vilar James Berglund, Minnesota, född Carl Hjalmar Berglund från Lyby, Skåne.

En liten del av kyrkogården...

Lördag i dag, två veckor sedan Johans födelsedag och kalas. Förra lördagen var vi i Detroit. Smälta upplevelser får vi göra sedan... 

I dag behagligt lördagslugn på vägarna. Många vägarbeten, men i dag utan arbetare och normal hastighet i de flesta fall. I motsatt körbana såg vi i morse två bilar som stannat vid ett bylte nedanför en bro, vilket vid en snabb analys var en människa som troligen hoppat. Om detta hänt nyligen eller det bara var de som stod vid vägkanten som förstått vad de sett när de körde förbi, det vet vi ju inte. Snart mötte vi utryckningsfordon av alla slag...

Stopp vid Edinburgh Premium Outlets och supershopping på VF outlet i en timme. Medger att jag gottar mig när jag måste hänga tillbaks en kjol i storlek S då den var för stor i midjan... Sedan Levis på begäran, men jag vill bara påpeka att man får ett par Lee för 8 dollar, vilket är 5 par på varje Levis, OM man köper två par, annars är det 6 par Lee för ett par Levis... :) 

Astrids uppfattning om vad som var citycenter i Indianapolis skilde sig från vår, men visst hittade vi till kapitolium ändå. Vykort var knepigare, men efter tre försök fixade vi även det. Efter en liten paus på Starbucks med påfyllning av energi samt utsläpp av annat (och ja Agneta, efter en hel del letande under disken hittade han en mugg som du efterfrågat!), fortsatte vi mot Illinois. Äntligen fick vi tillbaks vår timme vi förlorade på väg till Michigan!

Publik konst i form av ett ta-om-du-vill-lämna-om-du-hellre-vill-det-bibliotek i Indianapolis.

En annan form av konst.

'

Jag kan inte tänka på Rhode Island utan att tänka på Charlie, Jim Carrey's rollfigur i Mina jag och Irene, som ju jobbade som state police i RI. Och för den som sett filmen är det ju lätt hänt att det dyker upp andra bildminnen än just de som själva delstatens landskap lämnar. Vi tog våra foton på kapitolium och började sedan leta vykort. Hamnade i en mysig stadsdel, Federal Hill, ett verkligt Little Italy, men hittade inga vykort. Fick återigen improvisera med Hallmarks utbud. 

På väg till Hartford gjorde vi ett medvetet val att besöka Foxwoods casino. Lonely Planet boken om New England som är vår följeslagare på denna resa må vara ålderstigen (tryckt 2005), men den påstår att det är det största kasinot "on earth". Oavsett om det är så eller inte, så reste sig ett jättekomplex mitt i ingenting. Mashantucket Pequot är en indianstam med 700 medlemmar som 1986 fick tillstånd att driva kasino. 1992 lånade en malaysisk affärsman ut 60 miljoner dollar till indianerna som därefter kunde börja detta bygge. Av oss fick de runt 40 dollar, det var ingen risk att vi skulle gå vinnande ur den striden mot "banditerna", ens när det stod 1 cent i insats. Vi köpte dock ett vykort som vi sedan postade i Hartford. Där hade vi problem med att hitta en brevlåda,  Astrid visade oss till världens minsta postkontor.  Inte förrän vi körde förbi för tredje gången såg vi brevlådorna bakom en parkerad bil och det lilla, lilla huset märkt UNITED STATES POST OFFICE.  

Vi har ju boende bokat de tre sista nätterna, men för gårdagen var läget öppet, så vi bestämde oss för att stanna i de norra delarna av  New Jersey. Att från New England ta sig hit utan att av Astrid få förslag om George Washington Bridge kräver list. När jag bad henne räkna om alternativet valde hon "nedre" istället för "övre" vägbanan, men vi ville ju inte åka där alls... Nå, vi löste det och då hittade hon på att vi skulle ta oss ut på  N J State Garden Parkway via en avfart till vänster, men så var det inte alls, utan vi fick ta nästa avfart och vända tillbaks.  Det komiska var att vi hade en NY registrerad bil framför oss som säkert hade samma information som vi, för den kastade sig framför oss när Astrid sa att det var "Avfart till vänster längre fram" och sedan stod precis framför ost när vi vände upp och tillbaks på motorvägen igen :). Johan har beställt uppdatering av kartan till nästa resa.

Stannade i Paramus över natten, gick en promenad i omgivningarna innan middagen på Red Lobster och hittade ett JR Cigar på andra sidan vägen. Helt omöjligt att nå utan att köra en bit åt fel håll först, men det tänkte vi göra, på väg mot en titt på en shopping mall. Sedan är det Ramada i Jersey City som gäller i två nätter. 

I dag har vi ömsom prisat, ömsom förbannat den lågsäsong vi befinner oss i.

Ingen trängsel, lätt att parkera jättebilen vi valde i går, folk uppträder schysst i trafiken (som varit lugn och lagom), har haft trevliga samtal med människor som tagit sig tid och varit intresserade. Stängda affärer och restauranger,  helt freaking omöjligt att hitta ett vykort i Nevadas delstatshuvudstad Carson City (vi löste det ändå, liksom från Sacramento där mini-marts innehavaren grävde riktigt djupt i gömmorna för att hitta sitt lager). 

Kapitolium i Sacramento hade en park med mängder av olika träd, det hade det i Carson City också, men de där stora amerikanska tallarna som börjar på s - kan det stavas sequoia? - var mycket större i Kalifornien. 

Reno i maj är mycket behagligare än Reno i augusti, har vi i allafall konstaterat. På tv såg vi dock att det var snö i Denver i dag och faktiskt, vi såg snö när vi körde över Sierra Nevada på väg hit, inte bara högt upp i bergen utan i slalombackarna som nästan nådde ner till vägen.

Vi bor på Circus Circus till halva priset mot i går, det är också bara att tacka lågsäsongen för. 34 dollar plus diverse skatter, de räknar nog att ta igen det på casinot... 23 våningen om vi måste gå nerför trapporna i natt.

Här inser vi att det nog måste bli en Plan B även för våra vykort. Carson City är en håla...

Capitolium i Carson City, Nevada.

Hotellrummet på CircusCircus i Reno. För ungefär 35 dollar fick vi åtskilliga kvadratmeter!

Snö i Sierra Nevada.

Carson City, en gammal tågstation som numera är museum. Märkt med frimurartecken.

Ungefär så här gästvänligt kändes Nevadas delstatshuvudstad. 

Vaknade till en behaglig dagstemperatur i dag - för första gången under resan har vi kunnat promenera utan att svettas fullständigt bort. Vi tog spårvagnen över bron till Missouri och valde att gå av på Union Station, där vi bodde under vårt besök i staden 2008. Då var det Hyatt som ägde hotellet på den gamla vackra stationen, nu är det ett Doubletree hotell (Hilton). Den gamla centralhallen med ornament och guldfärg i det välvda taket är nu lounge/bar/entré till hotellet.

St Louis var ju "porten mot väster" för många nybyggare och för hundra år sedan var staden en riktig järnvägsknutpunkt. Den moderna Amtrakstationen delar utrymme med Greyhounds bussterminal och det är inte alls samma tjusning. När vi var här och sedemera tog tåget till Chicago/New York höll de dessutom på att renovera den terminalen och vi fick kliva på tåget mitt ute i ingenting, långt ifrån dåtidens tjusning!

Vi gick sedan tillbaks mot Mississippi, för vi tänkte att Downtown var centrum, men inte ett levande sådant, märkte vi snart. Macy´s - dit kan vi gå! Nä, de hade lagt ner... Träffade sedan en man som vi pratade med en stund och han berättade att det de senaste åren flyttat 13 000 människor till Downtown, men att annan verksamhet å andra sidan flyttat ut i stället. Och Macy´s fanns på sex köpcenter inom ett par mils avstånd, så det är inte konstigt att butiker försvinner inifrån stadskärnorna. Laclede´s landing såg i alla fall nästan ut som senast, Morgan Street brewery hade möjligen expanderat i kvarteret, men de hade fortfarande god öl och bartendern pratade vi säkert med en timme, då han inte hade speciellt mycket att göra och vi gärna vilade och pratade bort en stund. På vår promenad stannade vi dock till i en konst(ig) park med många roliga konstverk, varav vi själva blev del av ett.

Gick sedan förbi the Arch, det halva McDonalds M:et som står som en symbol för just "porten mot väster". Eero Saarinen var arkitekten bakom detta verk, dit vi åkt upp en gång och aldrig mer. Men de har en intressant utställning undertill där man får läsa och lära om Lewis och Clarks upptäcksresa för drygt 200 år sedan i det som nu är de centrala och västra delarna av USA. St Louis Cardinals spelade i kväll hemmamatch (baseball) och svartabörsförsäljarna var redan i farten när vi spatserade runt Busch stadion, men vi var inte intresserade. Vi åkte i stället tillbaks över bron till Illinois, spelade lite på casinot, åt buffé (2 för 1 visade det sig oväntat), spelade lite till och givetvis gick casinot med vinst, även om det tog en stund för dem att hämta hem pengarna i dag.

Måste också få dela med mig dagens skrattanfall som inträffade i morse när Johan skulle se hur storleken på de nyinköpta kalsongerna stämde överens med de svenska storlekarna. Om vi säger så här: vill man kalsongrycka min man behöver man inte kämpa särskilt länge. När han spillde lite sås på skjortan vid bufféätandet så hade man lätt kunna dölja den med underkläderna... Trots att fläcken satt i brösthöjd. Så dagens note to ourselves: XL behövs inte.

I morgon åker vi 15 mil till Springfield, lär oss lite mer om Lincoln och går på countrykonsert med Kip Moore och Toby Keith samt besöker Illinios state fair. På återhörande!

Tillbringar kvällen på hotellrummet med utsikt över Mississippi, men istället tittar/lyssnar vi på country på ABC. Tretimmarsgalakväll och massor av artister tillsammans med en IPA eller två, bättre kan det inte bli.

Har kört genom riktiga åskväder i dag på väg från Nashville och hit, kan inte annat än förundras över dem som dundrar på i samma hastighet som när man faktiskt ser något - när man inte gör det. Eller föraren i pickupen som två gånger körde ikapp en lastbil (när det lugnat sig lite med regnandet) och fick jättemycket stänk i fejset, när hen i stället kanske kunnat planera sin körning och lägga sig i filen bredvid och köra om i stället? Men det är ju det här med farthållare och omkörningar - det är ju aldrig någon som gasar på lite, utan det tar ibland kilometer innan den omkörande har segat sig förbi. För att skoja till det lite brukar jag då gå ner ett steg på farthållaren och vips är vi av med problemet. Hur svårt kan det vara?

I dag har vi förresten befunnit oss i Tennessee, Kentucky, Illinois och Missouri (eftersom Walmart låg där). Nu är vi tillbaks i Illinois, men i morgon tar vi spårvagnen över till Missouri och besöker Union Station igen. Förra gången bodde vi flådigt på Hyatt där, en gammal tågstation som byggts om och där spåren in till stationen förr låg fanns nu hotellannex. Vårt hotell nu är vi absolut nöjda med, stort, rejält rum och så utsikten över stan och floden, det är helt okej!

Bild på utsikten: