Befinner oss nu i Bloomington, Minnesota. Granne med Mall of America och flygplatsen Minneapolis/St Paul. Ja, vi har redan varit inne och kollat lite, men det var mest för att få lite sen lunch i oss och gå ett varv runt på en våning. I kväll blir det troligen middag på TGIF som är granne med hotellet. Sedan senaste "riktiga" inlägget har vi gjort så mycket att jag nu måste kolla snabbt bland fotona i kameran för att inte snurra till det alltför mycket...
Vi började söndagsmorgonen med att besöka kapitolium i Springfield. Vi såg att det lyste, så vi öppnade dörren och gick in, och träffade tre säkerhetsvakter som inte hade så mycket att göra förrän vi kom... Vi fick eskort till hyllan för turistinformation och ett trevligt samtal med en av dem.
Sedan satt vi Astrid på Jefferson City, huvudstaden i Missouri. På väg dit passerade vi verklig landsbygd och åkte såväl på motorvägar som en väg som bara var ett väldigt tunt rött streck på kartan. I JC hade man byggnadsställningar runt en av ingångarna till kapitolium. Det känns som ett tema den här resan...
Vi åt frozen yoghurt och skrev vykort hem som vi hittade tvärs över gatan i en Hallmark affär.
Nästa anhalt Harrahs kasino och hotell i Kansas City. Superfräscht rum, första gången någonsin jag haft ett badrum som faktiskt bestod av två rum, med ytterligare en dörr in till toan... Och med badkar OCH dusch. Med guldkranar.
Vi började med buffémiddag, spelade sedan bort några dollar på de billiga maskinerna och kunde sedan konstatera att Johan numera är berättigad till en buffé gratis på måndagar om man köper en till fullpris. Så är det att vara 50... Vi vet att de har seniorpriser från 55, men här gäller det att vara om och kring sig! Såg också en baseballmatch på tv där vi fick vara med om Boston Cubs pitcher Jake Arietta göra en non-hitter mot Los Angeles Dodgers. Historiskt... "Kusin" Janet skulle vara stolt över vårt baseballintresse!
Utsikt över Kansas City och delar av en kasinoparkering.
Nästa morgon lämnade vi hotellet tidigt, wifi kostade 12 dollar, därav vår radiotystnad denna period. Med andra ord inget behov av att kolla vad som hänt i världen på morgonen och receptionisten rekommenderade avresa innan klockan 8 eller efter 10 på grund av rusningstrafiken i Kansas City. Nästa mål var Topeka, huvudstaden i Kansas. Vi hade nämligen konstaterat att "en omväg" om Kansas och Nebraska skulle kosta två extra timmar på resan, så det var väl lika bra att ta?!
Kansas huvudstad bjöd på karta över närområdet, både på tavla och på papper. Därför visste vi redan innan vi gick runt hörnet att Frimurarna hade sitt hus där.
Vi hittade en giftshop/antikaffär som hade öppet bredvid en Quiznos och ägarinnan var hur glad som helst att sälja vykort till svenska turister. Kortet hem från Topeka blir därför ett där det på baksidan står att det kostar ett cent att skicka inom USA, två utomlands.
Givetvis hade man börjat ta fram julsaker...
Frukostmacka blev det på Quiznos. Sedan surade Astrid. Hon påstod att det skulle ta kortare tid att köra till Lincoln, Nebraska, via Kansas City (sådär 45 mil) istället för en annan väg (27 mil). Vi trodde henne inte, och vi hade rätt...
Lunch med utsikt över kapitolium i Lincoln, första gången med cheeseburgersallad för min del...
Johan i Lincoln fotograferar Lincoln.
Vykortsskrivande innan lunchen kom på plats.
Min tur att köra bil = Diet någonting.
Nebraska kan nog ha rätt jobbigt vinterväder, men vi har haft varmt hela vår resa. Hann sedan till Des Moines, eller närmare bestämt till Urbandale, där vi bodde på Super8 I natt. Billigt. Sunkigt. Inte den bästa inomhusluften... Trots det opålitliga wifi:t lyckades vi boka de kommande nätterna här, så vi kan väl se gårdagen som ett undantag. I morse blev det besök vid Iowas kapitolium...
Downtown Des Moines.
...innan vi styrde norrut mot Minnesota och St Paul. Där hade de verkligen renovering på gång, och vi hittade inget fik för lunch eller toa, vilket vi hade behov av. Så nu vet vi hur en vårdcentral ser ut i USA. Där finns det toaletter. Vi gick både in och ut därifrån och såg ut som om vi visste var vi kom ifrån och vart vi skulle...
Väl inslaget kapitolium i St Paul, Minnesota.
(Psst. Där inne finns toa...)
Nästa mål innan hotellet var att besöka Fort Snelling National Cemetary. James Berglund, bror till såväl Johans farfar Per som Janets farfar John, är begravd här. Det är en enormt stor begravningsplats, men vi var ändå först vid själva militäranläggningen och sedan vid nationalparken och fick väganvisningar därifrån innan vi hittade fram. Där skrev man in namnet på den man sökte och kunde skriva ut en karta för att hitta rätt.Värt att nämna är att kyrkogården verkligen är nästgårds till där vi nu befinner oss. Den är stor, enligt Wikipedia finns här 208 000 gravar och kyrkogården har funnits sedan 1870.
I sektor J, plats 842.
Besökscentret, beläget i kyrkogårdens ena hörn.
Här vilar James Berglund, Minnesota, född Carl Hjalmar Berglund från Lyby, Skåne.
En liten del av kyrkogården...
