Springfield, Illinois

I går hade vi resans kortaste sträcka att förflytta oss - det är ungefär 15 mil mellan St Louis och Springfield. Vi var därför på hotellet redan klockan 11, trots ett besök dessförinnan på Walmart som mer eller mindre låg granne med hotellet. Vi checkade dock inte in då, utan gick runt foajen och korridorerna som är fulla med Route66-memorabilia. Inbyggt någonstans i hotellet finns nämligen det första Holiday Inn i USA, som öppnade då den nya vägen togs i bruk, så man känner väl lite ansvar att påminna om Route66:s existens.

I stället för att släpa in allt bagage åkte vi därför in till centrum och gick på museum och lärde oss mycket om Abraham Lincoln. Det var mycket välgjort och informativt och jag kunde koppla mycket till filmen om Lincoln jag såg på flyget. Efter några timmars kultur åkte vi tillbaks till hotellet, checkade in och lämpade av allt bagage, och försökte få Astrid att hitta till området för kvällens konsert, Illinois state fairgrounds. Hon hade ingen aning, så Google maps fick hjälpa till.

Väl på mässområdet så var det gigantiskt och det tog säkert en halvtimme innan vi hittade bort till arenan (en hästkapplöpningsbana) och kunde hämta ut biljetterna. Sedan hade vi tid att gå runt och titta och vi valde bort den traditionella festivalmaten och gick i stället till "Ethnic village" där jag tittade in i luckan hos Indien och Johan hamnade i Italien. Hamnade i trevligt samtal med två kvinnor, där den ena tjänstgjort i Tyskland under sent 1970-tal. När vi sedan gått över hela mässområdet igen och bland annat sett en ko som skulpterats i smör började det närma sig konsert, och efter den där curryn kände jag att det fanns plats för mer vatten. Så jag stoppade in huvudet i en vagn som sålde jätte-pretzels och bad om att få två flaskor vatten. De kostade 2 dollar var där vi ätit, så när denna man sa "8 dollar" så log jag glatt och sa "Are you serious?" eftersom jag tyckte det var ett ganska roligt skämt. Det var det inte och den fortsatta konversationen gick ut på att om jag hade lust att gå tillbaks dit så kunde jag ju göra det, han bestämde inte priset utan tog bara betalt och jag avslutade med att jag förstår begrepp som "kapitalism" och "marknadskrafter".

Konserterna med först Kip Moore och sedan Toby Keith såg vi högt uppifrån läktaren. De gjorde bra ifrån sig båda två och levererade bra framföranden. Att se Toby här jämfört med på Pumpehuset i Köpenhamn kan inte riktigt jämföras, det antal människor han hade framför sig nere på planen måste ha varit tio gånger så många (minst) mot dem som fick plats i Pumpehuset. Antalet cowboyhattar i Köpenhamn var också betydligt fler än de som totalt syntes här, trots skillnaden i antalet människor. Toby har ju många låtar om öl, party & whiskey, men konserten avslutades med de mer patriotiska låtarna och ett fyrverkeri.

När vi kom tillbaks till hotellet gick klockan över midnatt och Johan har därmed födelsedag! Nu åker vi till Louisville i Kentucky för kvällens konsert med Gary Allan och Alan Jackson. Är helt säker på att kvällens inkvartering kommer att vara av annan klass än den vi haft i natt, som nog får betecknas som "enkel", om än dock med atmosfär.