När temperaturen är 95 F, eller sådär 35 grader C, ja då blir det inomhusaktiviteter. Årets minigolfduell och revanchen från förra årets match när vi var i Fort Meyers får därmed vänta lite till. I morse var det däremot frisk luft efter ett åskoväder i natt, så då kunde vi gå runt vårt ”slott” och titta närmare på omgivningen, innan frukost och utcheckning.

Om vi ska gå tillbaks till vår intressanta förmiddag den 15:e, så skulle vi bägge först visa giltig legitimation och ett betalkort med samma efternamn som legitimationen. Sedan var det en del att signera (gissa att vi läste noga först), uppgifter om årsinkomst och annat intressant (för dem) och sedan fick vi några minuter för oss själva (tid för toabesök och ta något att dricka) innan vår utsedda försäljare, en man med trevligt och humoristiskt sätt, landade hos oss med ett frågeformulär. Det var frågor som hur många hotellnätter per år man beräknas ha och tre drömresemål. Dessa resor fick vi sedan under genomgången uppskatta hur mycket de skulle kosta oss. Vi var väl 7-8 par/familjer där, bara vi från utlandet, flera från det omedelbara närområdet.

Gregg, med fru, 6 barn och 9 barnbarn, höll sedan en nära timslång föreläsning om detta fantastiska koncept. Det här var ju inte timeshare som vi minns det från 1990-talet, nej detta var flexibelt och man var inte alls tvingad till en vecka på ett visst ställe. Man kan dessutom använda sina årliga poäng till hotell världen över, kryssningar, ja hyrbilar också. Och att använda sin tid med barn och barnbarn, det är ju ”priceless”. Här nämndes inget om den årliga serviceavgiften på 2200 dollar eller tillägget om 279 dollar om man nu ville bo på annat hotell i annan del av världen istället, det kom när vi efter en rundtur kom tillbaks och skulle prata mer om själva erbjudandet. Oklart om det gällde per år eller tillfälle, vi grottade inte ner oss mer i det.

När vår försäljare hör från oss två eller tre gånger att detta inte är ett koncept som passar oss, så hämtade han kollegan Noel. Hon hade två, sedan tre, specialerbjudanden åt oss. Där gick min puls upp ett tag när vi klart och tydligt återigen tackade nej till hennes förslag. Då kom slutklämmen, om vi inte slog till i dag, utan kom dit senare, då skulle den där flexibiliteten inte gälla längre, utan då kommer det att bli som gammaldags timeshare. Därmed var mötet slut och vi fick skriva på en sista gång, där vi avsade oss charterkonceptet. Sedan skulle vi då få det där laddade Mastercardet, men då uppstod det problem med att fylla i vår adress, så vi fick gå fram till ekonomiassistenten och efter att hon fyllt i Skane som provins så gick det fint.

Som sagt, det har varit alldeles för varmt för att vara utomhus, så vi har kört runt i bergen, vi gjorde en utflykt till orten Ozark, vi besökte downtown Branson (då gick vi faktiskt i skuggan längs Branson Landing, ett område med shopping och restauranger längs White River), hittade en och annan thriftstore och fleamarket.

Körningen upp och ner i Bransontrakten gjorde att det till slut stod 19.1 miles per gallon i bränsleförbrukning på instrumentbrädan. På väg till Ozarks var vårt personbästa 24.5 och i dag kom jag till slut upp i 25.4. Jag ska räkna ut det i km/liter, jag lovar.

I dag har vi kört till Jackson, Tennessee. Det var en sextimmarsresa som delades upp med pauser i Springfield och Poplar Bluff. I Springfield tittade vi till Bass Pro:s headquarter, där startade man 1971 och nu finns där en gigantisk butik med flera olika museum, ett stort akvarium (som djurpark, inte hemmaakvarie) och en liten (ja, faktiskt) outlet.

Förresten har vi fått betala seniorpris både i går och i dag för lunch/middag. Det har bara varit någon dollar billigare, men i går ingick drickan om man var senior 😀. 60+ är den egentliga åldern för att få nyttja den rabatten, men om de nu tyckte att vi ser så ut, så får det väl vara bra så.

I morgon kör vi till Lebanon, där Tennessee har sin State fair. Dit är det ca 2,5 timme att köra. Sedan väntar två övernattningar i Nashville.