Sov gott i natt. Air condition igen, eller ännu bättre än ett väsnande AC aggregat: klimatkontroll och ett fönster som vetter åt ett väderstreck utan direkt sol  :). Fin frukost, liksom på Stena Spirit i går fick vi öva i engelska glosor när vi "beställde" från buffén. Köpte biljetter till hop on hop off buss i en app som jag även bokade vodkamuseet med. Vår tanke var att åka tunnelbana en bit och sedan gå till gamla stan och där hoppa på bussen. Så naturligtvis gick vi åt fel håll från tunnelbanestationen och var halvvägs tillbaks till hotellet innan vi insåg detta. Rättade till det genom att ta spårvagn åt rätt håll. 

Det var verkligen många vackra hus i gamla stan. Kom ikapp en turistgrupp vid ringmuren och hörde guiden berätta om svenskarna som varit där och krigat på 1600 talet. Gick sedan till busshållplatsen och började vänta. Det var hållplats nr 2 på rundan, men det var svårt att googla fram uppgifter om tidtabellen. Det kom en hjälpsam man, som bland annat pratade svenska, som berättade att bussen kört förbi för en kvart sedan, så det skulle nog dröja tills den dök upp nästa gång. Men som av en händelse kunde han tänka sig att guida oss. Han lämnade en lapp med information om sin verksamhet och vi sa tack, men nej tack.

Därefter googlade vi fram att bussarna (två linjer) började vid centralstationen och dit skulle vi kunna ta spårvagn och tunnelbana. 12.40 skulle den ena gå, och klockan var 12. Då dök det upp ytterligare en hjälpsam man. Han rekommenderade oss att ta spårvagnen hela vägen till Centrum, nr 4 skulle gå dit. Vi behövde bara få en hint om åt vilket håll vi skulle åka, men han pratade i nästan tio minuter och visade bilder i sin telefon och stack till oss tips om saker att se. Han råkade ha en god vän som hade ett litet hotell, förresten. Nåja, vi hann och åkte sedan två olika rundor med bussen. Bytte munskydd från det snygga till ett jag köpt på apotek hemma och kunde plötsligt andas igen. Nu är det slut med att vara pimpinett, nu gäller det praktiska.

I går märkte jag att det är ganska vilsamt för hjärnan att vara här. Man behöver inte anstränga sig för att förstå eller ta in skriftlig information, för man begriper det ändå inte. Menyerna finns på engelska och det är inga problem att göra sig förstådd. I morgon ska vi ge oss ut i den polska trafiken igen, nästa mål är Krakow. 

Satt i går och väntade på Polenfärjan i Karlskrona och tänkte göra ett inlägg, men något krånglade. Är därför lite extra glad att sidan ser ut som den brukar i dag. 

Vi hade en mycket bra resa över havet, hade kostat på oss en flaska champagne som väntade på oss i hytten och också förbokat middag med tre rätter i restaurangen Metropolitan. Handlade lite i shoppen, nostalgi med "holländsk lakrits" och hårda Pingvin-lakrits men också några spännande sorters gin. Temperaturen i hytten var ljuvligt sval. Tre nätter nu har vi sovit med bordsfläkt i full gång och även i kombination med vidöppet fönster (i Kristianstad, i Bredaryd kunde vem som helst klättra in då, så där gick vi stänga till igen. När vi skulle åka därifrån såg vi att det fanns markis. Det hade nog hjälp lite att ha haft den nedfälld under dagen...).

Vi betalade lite extra på färjan för att få förtur på och av, så i Gdynia körde vi av som bil nr 3. Det var inte jättemånga personbilar, större delen av bildäcken togs upp av lastbilar. Astrid II är snabb och vi har hittills sluppit de där jobbiga ögonblicken när kartan har fryst på grund av att man inte hittar någon satellit. Vi satte första mål i Torun, Kopernikus födelseort. Men vi hittade ett TK Maxx i grannstaden, så vi var inte så kulturella. Tankade och besökte Netto. Munskydd på i butiker och köpcentrum. Mycket renare och bättre ordning än vi sett i USA. Det tog ett par timmar och då hade vi upplevt motorväg med 140 km som högsta hastighet. Johan körde inte fullt så fort, men det fanns ett antal bilförare som inte tyckte att det var tillräckligt snabbt. När vi har lämnat Polen igen ska jag googla på deras trafikdödlighet, men inte förrän då. Körde förbi en bil som drog ett hästsläp innehållande 1 st häst, den måste ha hållit 120.

Vi har sett mycket jordbruksmarker i dag, några storkar och lite rovfåglar, inte mycket roadkill. Vi har också insett hur nära vi är alla möjliga länder, vilket inte minst märks på lastbilarnas registreringsskyltar. När vi nått vårt hotell i Warszawa så bar vi upp en runda bagage innan vi körde ner bilen i garaget och där får den stå tills på fredag, när vi kör vidare. Det går stundtals varit lite svettigt på vägen i dag, det känns som amerikanarna generellt kör bättre än polackerna. 

Hade förbokat en rundtur på stadens vodkamuseum, så vi köpte ett 24 timmars kort på lokaltrafiken och fick därmed en lagom promenad mellan hotell och metro samt metro och museum. Jag hade fått för mig att hotellet och muséet låg rätt så mycket närmare varandra. Det såg ut så...

Vi var en timme tidiga, men fick genast en egen guide och kan nu allt om polsk vodka. Den kan göras på potatis, vete eller råg, bara en sådan sak. På slutet av turen fick vi provsmaka. 

Hamnade i en stor affär på väg tillbaks till hotellet, en polsk Walmart skulle man kunna säga. Köpte med oss några mackor hem till hotellrummet och några lokalbryggda öl. Mackorna åt vi till kvällsmat, ölen får vänta någon dag. På lokaltrafiken gäller också munskydd, men det är många som tror att covid-19 smittar med hakan... då känns det ännu bättre att ha ett eget heltäckande, även om det gör att den progressiva delen av ens glasögon är helt värdelös. Vi skulle fylla i ett intyg på hotellet när vi checkade in och plötsligt var det mycket svårt att ens läsa. Hur man än kisade var det omöjligt.

Valde att åka via Smålandsstenar och Skeppshult på väg hem, så slapp vi E4 förbi Ljungby. Passade naturligtvis på att besöka fabriksförsäljningen i Skeppshult (stekpannor, inte cyklar). Det var några år sedan sist och de har verkligen inte bara gjutjärn där. Var hemma på Kyrkogatan vid 12, då hade de stackars renhållningsarbetarna hunnit tömma tunna nr 1, nr 2 stod kvar tills vidare. Jag spolade med vatten och lät tunnan lufta lite också, det har varit mycket liv i den under den senaste veckan med skaldjursrester och minst sagt varmt väder, så den här veckan skämdes jag verkligen för vilken arbetsmiljö vi stod för...

Har gjort tillfällig adressändring till M när vi är i väg, gällande Norra Skåne. Det funkade i morse så tillvida att han fick tidningen, men det fick vi också. Plus en veckotidning. Hade det varit posten som delat ut den så hade vi haft en adresslapp som ledtråd, nu packade jag ner den i väskan och hoppas att den rättmätiga ägaren kontaktat tidningsbärarna och får en ny.

Så var det då dags att packa bilen! Rullgardinen åkte ner under golvet där bak på en gång. Våra resväskor var 1 cm för breda för att kunna stå upprätta där under. Den nyinköpta kylboxen åkte också ut, den får hänga med en annan gång. Jag tror att vi ska kunna klara fram till och med onsdag innan vi behöver fälla sätet för att få plats med våra prylar. Alltså, vi skulle köpt en Chrysler från Ingemars USA-bilar i Smålandsstenar - han hade en 1995:a till salu för 34 900 kr, en modell där bagageutrymmet på en amerikanare fortfarande var löjligt stort. Men, frågan är hur mycket mer den drar i bränsle. Dubbelt? Vi har för närvarande 0,55 liter/mil som snitt de dryga 200 milen som nu är körda.

I morgon fortsätter vi till Karlskrona, Stena Spirit avgår kl 21 mot Gdynia, så vi har gott om tid att se lite mer av Blekinge.

Efter frukosten, som avnjöts på gammalt fint "loppis porslin" (åh, vad jag gillar återbruk), körde vi till Kulltorp. Fascinerande är att det öster om Bredaryd finns en rondell där hastigheten sänks till 70 km i timmen. Vi har passerat den tre gånger i dag, men snabbare än 40 har jag inte klarat...

High Chaparral var ett återkommande utflyktsmål när vi var yngre och vi tillbringade några veckor hos mormor och morfar i Värnamo. Vi var inte så ofta i parken, men vi åkte till affären. Det fanns så spännande saker där. Att få sitta inklämd i baksätet på morbror Lennarts Folkabubbla eller något senare år BMW var väl också en del av äventyret gissar jag. 

År 2020 innebär förbokning av entrépass för att hålla nere på antalet besökare och att showerna är inställda. Istället inbjuds du som besökare att vara del av äventyret. Hade det inte varit 29 grader varmt så tror jag att jag gärna hade bjudit på mig själv och larvat mig lite. Barnen vi såg hade i alla fall en höjdardag. På mig imponerade westernkyrkan i trä med snedtak, vilka fantastiska väggmålningar. Nej, takmålningar! Tänk om den hade haft en förebild över där, det hade varit underbart.

Vi skojade till det med att spela på chokladhjulet och valde 5 brickor med tre nummer per bricka. Hjulet snurrade motsols och när det med nöd och näppe stannade på nr 10, så var det Johans första nummer! Så han fick gå runt med knappt två kilo choklad resten av besöket. Vi lämnar av kartongen hemma i morgon innan vi åker vidare, två veckor till i bilen förtjänar den inte. 

När vi var nöjda med vilda västern körde vi genom Anderstorp och Gislaved på tillbakavägen. Såg skylten till Reftele och kände att jag ville besöka järnvägsstationen där min mormors farfar var stins (stationsinspektör) i slutet av 1800-talet, en tjänst som han rymde ifrån och som ingen i släkten i modern tid känt till förrän jag hittade en mängd gamla tidningsartiklar. Det finns en sida här i bloggen som jag kallat Släktforskning, där kan du läsa mer om den makalösa historien.

Vi körde en vända till Värnamo igen, gick på kyrkogården, stannade sedan till på City gross och köpte en uppsättning bestick. De behövdes till kvällens middag på rummet, men också till den kommande semesterresan. Vi måste öva i att packa utan att tänka på bagageviktsbegränsningar eller säkerhetskontroll...

Innan vi hämtade mat gjorde vi en kyrkogårdsrunda i Bredaryd. Även denna gång var det Johan som hittade den efterforskade stenen, P A Svenssons familjegrav. Per Amandus var min morfars far och levde 1867-1941. Det var svårt att se inskriptionen på stenen, inte bara för den omgivande murgrönan. Framför den resta stenen,  under ett tjockt lager murgröna fanns en liggande sten för Johanna Petersdotter, gift Johansson, Per Amandus svärmor och följaktligen min morfars mormor. Hon levde 1853-1927 och blev änka redan 1884. Hon blir ensam med tre döttrar, den äldsta 8 år gammal, den yngsta 3 år. Anna Ottilia, min morfars mor, var mellantösen och 6 år gammal.

I natt är vi enda gäster på Wärdshuset, så middagen hämtade vi från byns asiatiska restaurang. Till det, delar av en medhavd baginbox!

I dag fyller Johan år. För fem år sedan firade vi på Tyringe museum. Sedan dess har vi också bland annat varit i Mikwaukee, Wisconsin detta datum. I dag är vi alltså i Småland, på orten där Kristinas morfar föddes 1908 och senare växte upp. Vi har provat öl och ätit fantastiskt god plankstek. Vi åt nr 283 578 och 283 579, det vet vi eftersom man sedan maj 1991 numerat dem :).  Innan dess tog vi varsin gin och tonic och det är en konst de behärskar briljant på Wärdshuset. I en gammal köpmansdisk, från 30-40-talet kanske, låg flaskorna för påseende. 

I morse åkte vi med katterna till hotellet i Ängelholm. Buffe berättade i 45 minuter vad han tyckte om det och de andra hakade på. 2 x 7 sekunder var de tysta tillsammans. Jag räknade. Jack hoppade som vanligt upp på hyllan och lade sig där så fort vi öppnade burdörren inne i Sviten.  

Sedan åkte vi hem, åt lite brunch, packade bilen och körde mot Värnamo. Pausade i Apladalen och besökte glada hantverkare. Johan köpte några lotter och vann minsann! Jag hade redan när vi steg in sett ett par underbara regnbågsgrytlappar, så dem tyckte jag att han skulle välja och det gjorde han givetvis.