I går drabbades vi av ofrivillig radiotystnad, orsakad av osäkert Wifi som stoppade i stort sett allt vi försökte titta på, men nu är vi tillbaks.
Lämnade Alsace för Champagne. Styrde mot Epernay, där bland andra Moet & Chandon hör hemma. Vi tittade in i deras lite upphaussade butik, men köpte inget. Fortsatte längs Avenue de Champagne och tittade in hos tre andra tillverkare. Där handlade vi med oss några flaskor att ha i höst och minnas tilbaks.
Fortsatte mot Reims där vi checkade in på vårt hotell som hörde till Best Western och som uppenbarligen inte hade tillräckligt hög säkerhet för våra digitala prylar. Traskade iväg till Leclerc, som nog skulle kunna vara Frankrikes svar på Walmart. Vi trodde att vi skulle kunna äta middag på en restaurang i komplexet men de öppnade om en timme, så vi köpte med oss mat från affären och åt på rummet.
Utanför hotellet stod två bussar som kört migranter, men som också nyttjade hotellet för nattvila, så vi flyttade bilen som stod parkerad mitt i gruppen av män som föredrog att sitta utomhus istället för att gå in. I morse var de borta, Johan sa att de körde vid 6.
I dag började vi med ett ytterligare besök på Leclerc och köpte lite rött vin från Frankrike. Nu blir det ju förmodligen vitt framöver. Sedan körde vi till Verdun. Om du inte minns historielektionerna om första världskriget så får du googla på Verdun. Februari till november 1916 krigade tyskar mot fransmän här i 300 dagar. Runt 300 000 soldater beräknas ha avlidit. Varför var vi här då? Tja, för att få lite mer kunskap om det som hände för lite mer än 100 år sedan.
I går besökte vi Chaumont, en stad där USA hade högkvarter för sina AEF (American expiditionary forces) andra halvan av första världskriget. Vi tog foton på en minnesplakett efter att först ha förklarat för den kvinnliga vakten till gendarmeri skolan som nu huserar där, vad det var vi var ute efter. Fick visa Googlebilden från telefonen som bevis. Varför var vi då där? Jo, för att Johans farfars bror, John (i USA, Johan i Skåne) Berglund var i Frankrike under kriget och för att hans barnbarn Janet gav oss förtroendet att förvalta en klippbok där två brev fanns bevarade. De är skrivna i november 1918 och februari 1919 och skickades från John till hans unga hustru och den 13 februari 1918 föddes deras son Leonard, så John nämner sonens ettårsdag i brevet som skrivs i i februari. Där skriver han ockdå om en fruktansvärd tågolycka som sker när fransmän är på väg hem från Belgien, så det borde väl ändå gå att hitta information om detta på något sätt och därmed veta mer exakt om var John befann sig.
Efter Verdun styrde vi kosan mot Trier i Tyskland, men fick Luxemburg på köpet. Resans billigaste bensin, 1,09 euro per liter. 1,51 tankade vi för längs motorvägen i FR... utanför hotellet i Trier var det totalt parkeringskaos. Alla märkta p-platser var upptagna, en fin klassisk Mercedes stod parkerad på tvären, liksom en dyr Audi, utanför entrén (egentligen stod de rakt, alla andra platser var på snedden). Vi dubbelparkerade efter två misslyckade försök att hitta en ledig lucka och killen i receptionen hade två förslag åt oss. I en kurva vid infarten, visst var det en byggarbetsplats men i imorgon är det söndag och ingen är där då, eller 300 m längre bort vid ett friluftsbad.
Ett problem med hotellets infart är att det bara går att nå från ett håll. U-svängar är inte tillåtna i närområdet så det blir ganska mycket krångel och det var tät trafik. Vi kom vid 16-tiden, då förväntar jag mig inte att det inte finns parkeringsplatser lediga. Det tog nästan en timme innan vi kunde checka in efter att ha hittat en parkeringsplats.
Hotellet måste vara splitternytt, det luktar så i vårt rum, kanske är inte utemiljön klar ännu, kanske hade ingen väntat sig en sådan anstormning sommaren 2020. Kanske fanns det finstilt skrivning att inte alla kan få parkering? Nåväl, vi ställde oss vid badet, gick de 300 meterna till hotellet, checkade in.
Tittade ut en gång till och såg en lucka i raden av bilar på grusvägen och bestämde oss att flytta bilen en sista jä**a gång. Jag passade platsen, Johan hämtade bilen. Därefter gick vi till grannhotellet, Balkan restaurang och hotel. Det blev schnitzel igen för Johan och Cordon Bleu för mig, plus magsyrepiller. All lust att titta på sevärdheter i denna tvåtusenåriga stad försvann lika snabbt som hotellets lediga parkeringsplatser. Vi tar det i morgon på väg norrut. Nu bokade vi två nätter på Radisson i Bremen och jag har ringt för att försäkra mig om att de har parkering...