Efter frukosten, som avnjöts på gammalt fint "loppis porslin" (åh, vad jag gillar återbruk), körde vi till Kulltorp. Fascinerande är att det öster om Bredaryd finns en rondell där hastigheten sänks till 70 km i timmen. Vi har passerat den tre gånger i dag, men snabbare än 40 har jag inte klarat...
High Chaparral var ett återkommande utflyktsmål när vi var yngre och vi tillbringade några veckor hos mormor och morfar i Värnamo. Vi var inte så ofta i parken, men vi åkte till affären. Det fanns så spännande saker där. Att få sitta inklämd i baksätet på morbror Lennarts Folkabubbla eller något senare år BMW var väl också en del av äventyret gissar jag.
År 2020 innebär förbokning av entrépass för att hålla nere på antalet besökare och att showerna är inställda. Istället inbjuds du som besökare att vara del av äventyret. Hade det inte varit 29 grader varmt så tror jag att jag gärna hade bjudit på mig själv och larvat mig lite. Barnen vi såg hade i alla fall en höjdardag. På mig imponerade westernkyrkan i trä med snedtak, vilka fantastiska väggmålningar. Nej, takmålningar! Tänk om den hade haft en förebild över där, det hade varit underbart.
Vi skojade till det med att spela på chokladhjulet och valde 5 brickor med tre nummer per bricka. Hjulet snurrade motsols och när det med nöd och näppe stannade på nr 10, så var det Johans första nummer! Så han fick gå runt med knappt två kilo choklad resten av besöket. Vi lämnar av kartongen hemma i morgon innan vi åker vidare, två veckor till i bilen förtjänar den inte.
När vi var nöjda med vilda västern körde vi genom Anderstorp och Gislaved på tillbakavägen. Såg skylten till Reftele och kände att jag ville besöka järnvägsstationen där min mormors farfar var stins (stationsinspektör) i slutet av 1800-talet, en tjänst som han rymde ifrån och som ingen i släkten i modern tid känt till förrän jag hittade en mängd gamla tidningsartiklar. Det finns en sida här i bloggen som jag kallat Släktforskning, där kan du läsa mer om den makalösa historien.
Vi körde en vända till Värnamo igen, gick på kyrkogården, stannade sedan till på City gross och köpte en uppsättning bestick. De behövdes till kvällens middag på rummet, men också till den kommande semesterresan. Vi måste öva i att packa utan att tänka på bagageviktsbegränsningar eller säkerhetskontroll...
Innan vi hämtade mat gjorde vi en kyrkogårdsrunda i Bredaryd. Även denna gång var det Johan som hittade den efterforskade stenen, P A Svenssons familjegrav. Per Amandus var min morfars far och levde 1867-1941. Det var svårt att se inskriptionen på stenen, inte bara för den omgivande murgrönan. Framför den resta stenen, under ett tjockt lager murgröna fanns en liggande sten för Johanna Petersdotter, gift Johansson, Per Amandus svärmor och följaktligen min morfars mormor. Hon levde 1853-1927 och blev änka redan 1884. Hon blir ensam med tre döttrar, den äldsta 8 år gammal, den yngsta 3 år. Anna Ottilia, min morfars mor, var mellantösen och 6 år gammal.
I natt är vi enda gäster på Wärdshuset, så middagen hämtade vi från byns asiatiska restaurang. Till det, delar av en medhavd baginbox!