Tyringe - Denver 23 timmar

by Kristina 2. augusti 2013 07:33

Har nu vaknat upp till en ny dag i Colorados huvudstad, Denver. Från det vi klev på buss 531 på Järnvägsgatan i Tyringe till vi steg ur taxin på East Colfax Avenue i Colorado tog det nästan ett dygn. Det är då man verkligen längtar efter en dusch, man prisar deodoranttillverkaren och undrar hur i hela friden man skulle klarat bara en minut till i de där kläderna som nästan får betraktas som farligt avfall. Och, inte minst, man är väldigt glad över att ha fått med sig allt bagage så att man inte måste gå ut och leta efter någon nödlösning att ta på sig.

Vi började morgonen genom att ta varsin balja kaffe på Starbucks, i väntan på att incheckningen till Toronto skulle börja. Från den arla morgonstunden på Starbucks hade vi "sällskap" av "Lydia, the tattooed lady" (som givetvis hette något annat, förmodar jag) med pojkvän. Det finns anledning att återkomma till dem.

Vid incheckningen fick vi veta att man ändrat på rutinerna i Toronto, att vi inte skulle ta vårt bagage och sedan förflytta detta några meter själv, som vi gjort vid tidigare tillfällen. Det innebar förr att man kunde handla taxfree på Kastrup och i Toronto lägga det inhandlade i resväskan. Icke nu, så det blev att lämna tillbaks en ny kvinna i Absolut Exposure-serien och en jeansklädd Absolut. Men, som kassörskan påpekade, vi kan ju handla när vi kommer tillbaks! Sådana regler de har, danskarna. På väg till loungen Copenhagen Apartments träffade vi minsann på "Melle" från Tyringe, som var på väg till Österrike. Loungebesöket kan vi verkligen rekommendera. Så lugnt, tyst, underbart sköna fåtöljer, utsikt över plattan, lite vin, plockmat och ett par tidningar att läsa. Det gör vi om. Här är Johans morgenmad.

På väg ut i C-piren möttes vi av en hyfsat lång kö till passkontrollen, vilket fick folk att fullständigt bryta ihop runtomkring oss. Som jag uppfattade det mer Londonresenärer än amerikafarare, men vi var å andra sidan kanske ute i mer god tid än de. Och svaret på deras frågor var: "Ja, det är passkontroll eftersom Storbritannien inte är med i Schengen och står du nu och berättar hur många gånger du har varit i London så kanske du kunde tänkt på det här lite tidigare än att stå här och gnälla." Eller: "Om du nu redan har sagt att ni måste tränga er, gå och gör det då, stå inte här bak i kön med oss och gnäll.". Vår flygresa inleddes med bussresa från gaten ut till den gate där planet faktiskt stod, vilket var hundra meter, max. Eftersom det var ombordstigning från den bakre ingången borde man kanske ha ropat upp radnumren i tvärtomordning mot det man vanligen gör, men inte. Resan gick bra, det blev tre filmer och ett Officeavsnitt för mig. Lincoln, Trance och Burt Wonderstone. Tre olika genrer, minst sagt. Våra matval var traditionella, chicken (Johan), pasta (Kristina) för den varma maten, chicken (för Johan) och vegetarian (för Kristina) gällande den varma mackan som serverades som extramål strax före landningen.

I Toronto skulle vi då anamma det nya sättet att "logga in", nämligen scanna våra boardingcard och gå till en skärm och se om våra namn fanns där, innan vi fick gå till immigration, tullen och efter en ny säkerhetskontroll komma ut till gaterna. Det fungerade väl sådär kan man säga, vi hade visst bara ett bagage tillsammans registrerat i maskineriet, och ombads därför att ställa oss i kön till en obemannad disk som eventuellt skulle tillhöra United, som ju var de som skulle effektuera den följande flygsträckan. När vi sedan stod där i kön och det ännu inte hade dykt upp någon servicevillig tjänsteman, kom en kvinna och efter att ha hört om vårt problem så föreslog hon att en av oss stod kvar i kön och att en skulle gå iväg till Air Canadas disk, för att ordna upp detta. Bakom oss i kön står då "Lydia" och när vi hör att det talas svenska, så hälsar vi så där lite bekant som man gör när man hör svenska någon annanstans än i Sverige. De ska också till Denver med United och hon hade bott där i tre år, så hon visste att man aldrig fick boardingcard utan var tvungen att ställa sig i kön. Jag tittade på våra boardingcard och tänkte att det var ju konstigt, vi får kanske nya?

När Johan frågar henne, som expert, om man ska ta taxi eller buss från flygplatsen till stan, svarar hon lite kantigt "Vi ska ju inte till Denver", men när hon inser att vi inte tänker hänga på dem rekommenderar hon ändå taxi. Sedan rusar Johan till AC och det dyker slutligen upp en kille bakom vår disk och kön börjar betas av. Vi har inte alltför många timmar innan nästa plan ska gå, så det är ju tacksamt. Johan kommer sedan tillbaks och säger att AC kan inte göra något förrän de har de boardingcard som jag håller i handen, så vi väntar på vår tur i Unitedkön. När vi kommer fram så bippar han korten och säger att allt är ok, han förstod inte riktigt varför vi stod i kö. Då KAN det vara så att den i familjen Berglund som har akademisk examen i service management något syrligt sa "Because we were told to so by the machine", innan hon svettig seglade iväg till AC:s disk. Bara för att konstatera att mannen där inte hade något till övers för killen hos United, som inte hade förstått att han behövde registrera båda bagagelapparna eftersom det bara fanns en där. Han följde därmed med oss tillbaks, och så hamnade vi bakom "Lydia" med sällskap. Vid det här laget är vi inte riktigt säkra på om det innebär att båda väskorna faktiskt finns med i Toronto eller om någon av oss skulle behöva handla nytt.

Sedan gick det ganska snabbt genom immigration. På flygplatsen i Toronto står det ständigt personal som ser till att om man fastnat någonstans, och plötsligt får bråttom, så tar de ut dessa ur kön och det är sympatiskt, jämfört med Chicago där det aldrig skulle fungera. Snabbkön där skulle väl innehålla fler än i den vanliga... Vi blev sena från Toronto, på grund av befarade oväder tvingades man planera om rutten lite och behövde extra bränsle, vilket ledde till att man plockade av två passagerare längst bak (de blev väl säkert väl kompenserade) och sedan skulle deras bagage plockas ut. Trångt i planet, 2+2 säten, man kunde köpa snacksboxar, men när vi ville ha varsin "Tapas" visade det sig att det bara fanns en. Då satt vi på rad 8... Detta ledde till viss iskyla från Johans sida och om möjligt ett ännu lägre blodsocker än rekommenderat. Vi satt mittemot "Lydia" som fick vara besvärlig och fråga en man om han kunde byta plats, eftersom hennes pojkvän fått sätet bakom oss. Mannen gick med på det (och fick sitta ensam). Så kan det gå när man inte ser till att boka hela resan i ett svep hemifrån...

Flygplatsen i Denver är stor, minst sagt, så det var många meter rullband och tågresa in till bagagebanden, där våra väskor väntade på oss. Båda två. Vi gick då tillbaks in och handlade vatten, Pepsi och ett par mackor var, innan vi på väg till taxiupphämtningen passerade bagagebandet där "Lydia" med sällskap stod och väntade på sina väskor. Då stannade bandet. Moahahahahaha. Vi hann se lite av landskapet innan solen gick ner, men det blir mörkt snabbt. Väl på hotellet fungerade allt perfekt, även om vi blev lite oroliga över våra grannar som trots skylt om att de vill ha lugn och ro ändå pratade ganska fyllehögt genom dörren. Genom väggen hördes dock ingenting, så det var en lugn och skön natt. Och angående toaletten och dess förmåga så citerar jag min litterära idol Jack Reacher: "Hope for the best, plan for the worst." Den här vattenklosetten verkar ha egenheten att man måste hålla ner spaken jättelänge för att skapa en virvel. Det är samtidigt ett risktagande, eftersom vattenpåfyllnaden då blir avsevärd, innan allt förhoppningsvis åker ut i evigheten. Slut på skitprat nu, vi är redo att upptäcka Denver! På återhörande!

 

Tags:

Allmänt | Resor

Powered by BlogEngine.NET 1.5.0.7 - Old School Theme by n3o Web Designers

Om oss

Läser du det här så tror vi att du redan känner oss, då vi inte haft för avsikt att sprida bloggen utanför den närmsta kretsen av familj och vänner. Är det så att du har hittat hit ändå och vill läsa, så skrivs bloggen av Johan & Kristina, två amerikafarare från Skåne.

 

 

Datum när vi gjort inlägg

<<  mars 2024  >>
tiontofr
26272829123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031
1234567

View posts in large calendar