Efter att ha fått i oss en frukost som skulle kunna få vilken diabetesläkare som helst att gå i taket (givetvis beroende på vilket val man gjorde: havregrynsgröt eller jättedonut med kokosglasyr), lämnade vi ett regnigt Jersey City. Ju längre söderut vi kom, ju bättre väder och när vi stannade vid delstatsgränsen mot Delaware och åt lunch, var det både soligt och varmt.
Strax därefter berättade Astrid att vi var framme vid dagens första mål, och det var inte utan att vi trodde att hon lurade oss igen. Men minsann, vi var faktiskt i Wilmington och befann oss två kvarter från Old Swedes Church (Holy Trinity) och Fort Christina. Kvarteren runt omkring var ganska ruffiga, vilket jag inte mindes från förra gången vi var där (2003), med plywoodskivor som skydd över fönstren. Vi gick runt kyrkogården en stund, med betoning på runt, eftersom grinden var låst och staketet högt och spetsigt... Som synes har man alltid nytta av silvertejp (eller duct tape som det heter i USA, inte duck tape...).
Tänkte sedan att vi skulle leta upp Kalmar Nyckel, eller i alla fall dess kopia som ligger längs Delawarefloden, men mindes inte riktigt var hon låg, så vi körde ett varv runt kvarteret och stannade för att fråga. Två poliser var avdelade att stoppa trafiken i samband med ett maratonlopp/stafett till förmån för cancerforskningen och en av dem pekade oss in på samma väg där vi kom ifrån. Det var nog så att de byggt en varvsbyggnad runt fartyget och att vi därför inte såg det, för när vi kom tredje gången förbi samma polisman låtsades vi som om ingenting och tog en annan väg ut ur samhället.
Vårt mål för dagen (och de två kommande nätterna) var Washington D.C. Johan och jag bodde i somras ett par nätter på Holiday Inn i Arlington, vid Rosslyns tunnelbanestation, så vi siktade på detta. Vi fick första natten till "kupongpris" (89 dollar) och fick betala 149 dollar för den andra, men vid en viss tidpunkt är man mindre angelägen om att förhandla, utan accepterar, om än med liten protest.
En fördel med detta hotell är tillgång till businesscenter med tre Mac-datorer och skrivare, gratis minsann. De har också eget parkeringsgarage i direkt anslutning till hotellentrén. En annan ovanlig, men trevlig, upplevelse (för den icke höjdrädde) är att man har sneda balkonger som är möjliga att gå ut på!
En nackdel visade sig vara att nyckelkorten inte var att lita på, så när vi kom tillbaks första kvällen fick vi byta nyckelkort två gånger innan vi kom in till vårt bagage igen. Johan var vid det laget rätt irriterad.
Det visade sig också krylla av poliser på hotellet och förklaringen till detta och alla de flaggor vi sett vaja på halv stång under dagen men inte fått svar på varför, kom utanför Vita Huset. Även högst upp på presidentens bostad vajade nämligen den amerikanska flaggan på halv stång och polisen från Secret Service som stod utanför berättade att det var Police Week och att man hedrade alla som avlidit i tjänsten, det kunde vara poliser, kustbevakare och andra. Sedan såg vi många turister med t-shirts som visade från vilken polismyndighet man kom ifrån och med namnen på de kollegor som stupat i tjänsten.
Vi avslutade med middag och varsin ale på Capitol City brewing company, i hörnet mellan 11 och H, innan vi tog Metron tillbaks till Rosslyn (och Berglunds fick slåss med låset, som vi redan berättat om...).