Anlände till Nashville i går eftermiddag efter att ha besökt Mud Island, Memphis. En ö som ligger i Mississippifloden och som nu är nationalpark. Man kunde åka över hängande i en "korg" under bron, eller så kunde man gå. Så det var skönt att det var skugga och även lite blåst när vi gick... Väl över på ön så har man visualiserat Mississippis hela förlopp genom ett antal delstater, så det blev en ganska lång och svindlande promenad genom konstverket som till slut fick sitt utlopp i Mexikanska golfen.
Vi tänkte besöka Beale street igen, men plötsligt var hettan över oss igen, så vi tog skydd i vår svala bil och körde mot nordost i stället.
Vi pratade om att ta två nätter och göra dagsutflykt till Jack Daniels i Lynchburg, men vårt första försök Ramada hade fullt, så det blev Best Western Downtown i stället.
Priset för lördagsnatten blev betydligt bättre när vi frågade om två nätter, men vi är i en storstad och det var helg, så ja, en liten grop i kassan blir det. Å andra sidan är det ändå lite av tjusningen att inte ha allt bokat på förhand utan ha friheten att ändra rutt. Från onsdag och framåt har vi ju sedan klart med boendet resten av resan, så där vet vi förutsättningarna.
Hotellet tar hand om parkeringen av bilen och vi som inte är vana vid valet parking är alltid mer än lite skraja att lämna ifrån oss nycklarna, men det fanns inte något val, så det är bara att göra som de säger. Tog en liten tur på Opry Mills shoppingmall, vilket var en fascinerande upplevelse gällande parkerings-situationen. Väla centrum på mellandagsrea? Glöm det! En piss i Mississippi som man kan säga här. Vi hälsar på igen i dag, i går var bara smygstart.
Till Nashville kommer många förhoppningsfulla talanger, så nästan i varenda gathörn finns det någon som hoppas bli upptäckt för sin musikalitet. Utanför FedEx hittade vi dock dessa, som förmodligen mer var ute efter att få dela med sig sitt budskap än själva bli värvade av någon talangscout. Men man vet aldrig, det finns ju flera tv-dokusåpor om Amish, så sånginsatsen hade kanske dubbla poänger.
Middag åt vi på Dick´s last resort, ett väldigt speciellt ställe, som Johan påstår att vi besökt i San Diego och som jag absolut inte kan minnas. Man borde komma ihåg medvetet ironisk personal, gigantiska margaritadrinkar som fick alla andra gäster att garva hysteriskt åt personalens ironi och hela atmosfären. Men Johan säger att han har ett glas därifrån hemmavid, så han har säkert rätt. Hemifrån har vi fått trevliga mejl från katthotellet med underbara bilder på grabbarna, så allt är bra på den fronten också. Och den här underbara (?) bilden visar vilken fin hatt som Johan fick specialtillverkad av servitören på Dick´s.
