I dag blev det också många miles i bilen och under väldigt många av dem såg vi reklamskyltar för Wall Drug. Jag skulle säga att de dök upp under 40 svenska mil i alla fall. Vad var nu detta? Tja, vår nyfikenhet väcktes i alla fall. Vi körde utan radio i dag, det är mer njutbart att höra däcken mot den ojämna betongen än ständigt sprak i radion. Det ledde till att vi insåg att bilen också har en "stänga av motorn vid stopp funktion" vilket vi helt enkelt inte hört tidigare... Andra finesser är att halvljus går på när man sätter på vindrutetorkarna i mer än bara några tag. Brummandet i rumpan kommer när man lagt i backen och det dyker upp en bil i närheten eller om man närmar sig ett hinder själv...
Pierre heter huvudstaden i South Dakota och på vägen dit körde vi in i ett riktigt regnoväder, så i dag skedde all fotografering av kapitolium från bilen... Vykort att skicka hem hade vi inhandlat på en bensinstation redan tidigare, så efter besök på huvudstadens Walmart postade vi vårt kort i Fort Pierre. Där visade det sig att vi körde in i mountain time, så nu är vi en timme fel igen... Vet inte om det rättar till sig redan i morgon när vi kommer till Bismarck i North Dakota.
I SD gäller 80 mph som hastighetsbegränsning på "stora vägen", när det var mötesväg och halvtaskig sikt kunde man gå ner till 70 eller till och med 65. Vi har i dag sett majsen och sojabönorna konkurrera med solrosor. De ser lite fåniga ut när de står och lutar sig åt samma håll (öster) allihopa.
Nå, vi kom till orten Wall till slut och möttes av en dinosaur vid avfarten, sedan var stället en blandning av Tyringetraktens attraktioner Förmedlingscentralen och Trästället vad gäller utbud blandat med High Chaparall och Swansons i Osby vad gäller byggnadsstilen.
En karta var bra att ha...
Massor med krafs, souvenirer gjorda både i Kina och av amerikanska indianer, en hel avdelning cowboyboots, böcker (måste nog läsa om Lilla huset på prärien), mineraler och ädelstenar, Sturgis souvenirer (40% rabatt då det evenemanget tog slut för en vecka sedan), det fanns restauranger och caféer, attraktioner och aktiviteter för barnen, ja, de hade lyckats med sin marknadsföring.
En fingerhand, anyone?
Har kört förbi många intesseväckande skyltar i dag som kan locka till kommande besök. På ett ställe körde vi förbi en skylt som förkunnade att det var en skulpturpark vid nästa avfart med "The world's biggest bull-head" vilken syntes från vägen. Titta, sa jag till Johan, världens största tjurskalle! Nej, det stämmer ju inte, svarade han, de kan omöjligt veta hur NN är (syftandes på någon på hemmaplan) och visst har min man rätt igen...
De här tjurskallarna hittade vi på Walmart.
Nu är vi i Deadwood och det är kyligt, men uppehållsväder. Har gått längs Main Street, vilket i stort sett är det hela, och även i dag varit lite lyckosamma på våra 1 cents maskiner. I morgon går vi väl och tittar på kyrkogården också, innan vi beger oss mot Norra Dakota.
Wild Bill Hickok satt utanför vårt hotell och hade koll.
Deadwood, vildavästernstad i South Dakota och också en TV-serie i tre säsonger som sändes på HBO 2004-2006.
