I går kom vi hem från konserten så sent att det blev läggdags direkt och ingen tid att skriva blogg och i dag skulle vi iväg tidigt, då vi kört långt, så därför kommer de två senaste dagarna sammanfattande här:
Lämnade Milwaukee i gryningen, trots det fanns det människor som spelade i kasinot när vi passerade på väg till parkeringsgaraget. Körde ett par timmar och hamnade då i Rockford, där vi nog tekniskt sett befann oss i grannorten där vi tankade både oss själva - med frukost på Cracker Barrel - och bilen.
Men vi passerade stadsgränsen på väg upp på motorvägen igen. Sedan styrde vi mot Bishop Hill där vi skulle besöka Vasa ordens arkiv och Cathy arkivarien hade hittat lite intressanta saker i gömmorna.
"Vår" fana hittade vi snabbt bland samlingarna
Bland annat mängder av tackbrev från 1942 då Vasa orden i Amerika skickat riktigt kaffe till ålderdomshem i Sverige, så det var protokollsutdrag från fattigvårdsstyrelser i kommuner och handskrivna brev från föreståndare som tackade så hjärtligt för kaffet (som skulle sparas till jul) å de gamlas vägnar.
Och här fotona på de tacksamma pensionärerna som nämns i brevet ovan
Bishop Hill fortsätter att fascinera; man lämnar motorvägen för att köra 2 mil genom majsfälten, sen svänger man höger och kör 8 km till (också genom majsen) för att sedan ta av till vänster och vips, där var ju samhället.
Nästa mål var hotellet i Springfield, för att lasta ur bilen och sedan ta sig till Illinois state fair. När man kommer från det håll vi gjorde fanns det mängder med entreprenörer som hyr ut parkeringsplatser i närheten av huvudingången, så vi betalade 6 dollar till American Legion Post 32, som skulle låta pengarna gå till sin verksamhet som jag i alla fall tror handlar om att ta hand om veteraner.
Vi hade tur med vädret, det var varmt, för varmt ibland, men vi kunde ju alla fall försöka hitta skugga inomhus när vi tittade på finaste quilttäcket och godaste SPAM receptet, eller nästan klappade grisar. Det var flera riktiga charmtroll där inne i stallarna som pratade med oss och viftade på svansen.
Den lilla paraden passerade oss, här med en kopia av huvudingången.
Inne hos smör-kon var det svalt, så vi tog en caramel-mjölk innan vi gick vidare.
Dagen innan hade konserten med Thomas Rhett ställts in på grund av regn, det ledde till att vi möttes av traktorer som försökte jämna till ståplats framför scen och det var ändå rejält gyttjigt och det var säkert fler än den tjej vi såg som gjorde en rova.
Johan lyckades ta foto på superfansen, se hur fort de sprang, de ser nästan ut som spöken.
Vi hade i alla fall tid mellan biljetthämtning och konsert, så vi hann gå några vändor och hittade till och med en hörna med vinprovning. Av en kvinna fick vi insidertips; om det var något vi skulle äta av festivalmaten så var det corndog från Vose och french fries från Cullers. Det var REAL. Så vi tog en andra portion efter vårt besök i Ethnic village där Johan ätit korv från Litauen och jag indiskt kycklingspett.
Devin Dawson startade kvällen och sedan gick Brett på scen "på hemmaplan". Ljudet var stundom fruktansvärt dåligt och då undrar jag hur det låter för de tusentals andra som inte har öronproppar... Konserten i övrigt var kanonbra och Eddie Bogey, Bretts hund med eget Instagram, kom också in en stund när det var tyst på scen.
Vi som var med på 1900-talet, vi förundras fortfarande över nutidens "cigarettändare"...
I dag startade vi vid 8, pausade sedan på strategiska platser längs vägen - Altoona i utkanten av Des Moines hade såväl Bass Pro som VF visade det sig. Vi valde alltså vägen som här beräknades ta 7 timmar och 40 minuter.
Vi åt på Bass Pro, fick frågan av servitrisen om allt var gott och när Johan då visade sin mer än brända hamburgare kom managern ut och vips hade vi 30 procent rabatt. Hade hon inte frågat så hade vi inte klagat, för liksom pizza incidenten i söndags så var vi hungriga och hade inte velat vänta på ett nytt försök.
Johan passar på att läsa instruktionsboken till kameran i väntan på maten.
Har kört förbi åtskilliga hektar majs i dag, och sojabönor, tror jag. Dessutom på en nästan spikrak väg, dock är det kullar och dalar ibland som variation. Har nu kommit till South Dakota, i hörnet Iowa - Nebraska - SD, i morgon fortsätter vi till huvudstad nr 48, Pierre, och sedan vare till Deadwood.