Efter lite förmiddagsshopping i går parkerade vi bilen för dagen och tog en promenad in till downtown. Det hade slutat regna, men det hade också blivit lite svalare, så vi var tvungna att gå inomhus med jämna mellanrum. Så vid ett stopp för lunch med wifi såg vi att det var konsert kl 19.30 med Jennifer Nettles och Nashvilles symfoniorkester och att det fanns platser tillgängliga. Detta tack vare FB och betald reklam för evenemang i närheten. Lyckades inte boka biljett i telefonen dock, så vi gick till den vackra byggnaden som omgavs av mer moderna hus som Bridgestone arena, Hilton, Countrymusic fame of hall, och köpte våra biljetter.

Därefter blev det paus i FGL house. Florida Georgia Line har en bar/restaurang bredvid GooGoo butiken. En lokal kaka/godis med ett sekels historia bakom sig. Köpte med oss smakprov hem. Nästa paus blev på Alan Jacksons Good Times bar. Det var liksom ingen idé att gå tillbaks till hotellet innan konserten, så vi fick hänga på stan. Sedan blev det dags för middag, som vi intog på Jimmy Buffets Margaritaville. Vi är helt säkra på att en av videorna som spelades upp när vi satt där var från konserten i Charlotte som vi var på den 6 juni. Året minns vi inte så här utan att titta efter, men vi hade satt våra medhavda flaggor i fönstren där bak i bilen. Och vädret var underbart för en utomhus konsert. Arenan var så speciell så det måste ha filmats då.

Och så fick vi då se och höra Jennifer Nettles för andra gången i år, hon var ju också i London på Country2Country i mars. En liten späd kvinna med otroligt stark röst. Hon sjöng sina egna låtar blandat med julsånger, både moderna sådana och klassiska. Hennes version av Oh holy night tillhör defitintvt den absoluta toppen. Den får läggas till min Spotify lista.

I dag åker vi till Charleston i West Virginia, ca 6 timmars resa plus den där tidstimmen tillbaks in i östkusttid, så planen är att vara färdig med frukost innan kl 8.

Jag vill då förtydliga att i Celsius räknar vi 11 grader. Det är kallt. I alla fall när man klär sig som om man vore i Washington state fortfarande... Konserten i onsdags kväll hölls utomhus, jag skulle tro att det var 28-30 grader då. I går i Helena var det behagligt, men inte hett. Kanske 22-24 grader. I natt regnade det rejält och i morse var det inte så där jättevarmt i Billings heller, men det blåste inte i alla fall. Vindstyrkan snodde jag från varningsskyltar längs vägen i dag, så det får vi väl tro på. 

Dagens sträcka mellan Billings och Cheyenne har bjudit på en del regn, inte speciellt mycket trafik - det är inte många orter längs vägen - bilar med registreringsskyltar från alla möjliga håll, den mest osannolika var väl ändå Hawaii. Vi har kört förbi Little Bighorn där General Custer slogs mot indianerna, utan framgång. Genom Montana och Wyoming får man köra 80 mph (ser ut att motsvara 130 kmh på mätaren), i Montana var högsta hastighet för lastbilar 65, i Wyoming bryr man sig inte om att skylta den ens.

I Wyoming visade det sig vara lite alkoholrestriktion, så när vi skulle hitta en öl fick Astrid hjälpa till. Det blev till en liquor lounge, en liten lokal sylta där det var bar och "package sell" i ett. Vi var där precis så länge vi behövde för att köpa ett sexpack IPA från Odell brewing i Colorado. Sedan skyndade vi oss ut igen, för vidare resa till Radisson. Som råkar ha ett wifi märkt HI - vilket också låter som Holiday Inn tycker jag. I morgon kör vi till Denver - 17 mil ungefär. Vi gör en detour förbi Oskar Blues i Lyons innan vi anländer till Ramada, där vi ska stanna 3 nätter.

I går kväll blev jag utkastad från Ramadas wifi, så jag tror mitt inlägg försvann.

Nu gjorde det väl inte så mycket, för det bestod mest av stödord och kortare fraser, som jag har för avsikt att komplettera framöver. Men det gör också att jag nu ska spara mina inlägg medan jag håller på med dem, för att om möjligt slippa frustration och fula ord.

Så: vi har nu en följeslagare på resan i form av en vit Patriot från Texas, och jag blev riktig kantig hos hyrbilsbolaget innan de hittade en rabattkod att lägga in (de menade på allvar att vi skulle betala 13 dollar per dag för extra förare när make/maka alltid har ingått tidigare alla gånger vi har hyrt bil). Det där med hyrbilskontrakt är en djungel som man alltid känner sig osäker i. Vi hyrde på Hertz hemifrån med rabatt från Motormännen. Jag var av den uppfattningen att jag läst mig till att vi då hade de försäkringar vi behöver. Det vi har lärt oss är att om man vill ha hjälp om man får fel på bilen är ett visst tillägg per dag och där får man väl göra ett överslag; vad kan självrisken annars vara? Ingen aning, så de senaste gångerna har vi lagt till de där dollarna.

Den här gången visar hyrbilsbolaget vilka tillägg som ingår i deras paket och säger sedan ändå att just vi har den och den, men inte den. Nähä. Nu handlade det om oförsäkrade som kunde tänkas ramla ut framför oss eller köra på oss, eller det ena eller det andra. Okej, då tar vi väl det då, men glöm att vi tar den som kan ge upp till 1 miljon dollar om vi orsakar skada på någon. Där måste jag lita på att mina försäkringar hemma hjälper mig om jag behöver. Men man är utsatt på ett annat sätt än när man bokar hotell hemifrån, man ät jetlaggad och vem i hela världen läser kontraktet ord för ord när det är på fem sidor... Och när ska hyrbilsbolagen börja använda sig av den information som vi lämnar i vår bokning med adresser och telefonnummer och andra saker de inte skulle behöva fråga om och fylla i på nytt, utan bara kontrollera. 

Landskapet är vidsträckt och vackert. Det är fantastiskt när man kör västerifrån och först knölar sig över en bergskam och sedan kör på prärien i mil efter mil. Man befinner sig på hyfsat hög höjd över havet och ser inte mycket grönt, utan mest torrt gräs.

Konsert med Gary Allan och Big&Rich. Det var en positiv överraskning att Gary gick ut först, för att boka en kvällsaktivitet så tidigt på resan var annars inte så smart. Vi var båda trötta rätt tidigt på kvällen... Vi satt kvar ett par låtar med Big&Rich, sedan  drog vi oss mot vårt hotell igen. Förutom krånglandet med wifi så var hotellet helt okej, det en fantastisk frukost med hembakade blåbärsmuffins som kronan på verket.

Åt middag på kasinot innan konserten, buffé är aldrig fel. Är trött och lägger lite halsont på det i dag. (Den utvecklade sig till en rätt tråkig snuva sedan, men efter ett par dagar var det bättre.)

I dag har vi en riktigt lång dag i bilen, så vi ger oss av direkt efter en tidig frukost. Närmaste mål är Helena, huvudstad i Montana. Hotell bokat i Billings, så vi har egentligen inte någon brådska, men det kan bli en dag när vi skiftar att köra, vilket ju ändå blev "gratis" till slut...

Inuläget kompletterat den 2 september 2016 kl. 09.55.

I morgon betalas Eurocardräkningen från förra resan och därmed kan vi tillkännage nästa. Det blir flyg till och från Seattle, via Toronto med Air Canada. Vi har ju 500 CAD att be om återbetalning när resan är gjord, på grund av senaste resan med dem när det inte gick att fälla sätet... Så 8,5 timme mellan Köpenhamn och Toronto och ytterligare dryga 5 timmar till Seattle. Det är en lång resa, men helt klart uthärdlig i business class. Mer än uthärdlig när man räknar in tiden i loungen på Kastrup och i Toronto samt den utökade bagagevikten. 

Har börjat titta på hotell längs vägen - planerna är att vi kör i nordväst och har en hel del övernattningar i Denver, Salt Lake City, Portland (Oregon) och Seattle. Vi har redan bokat en konsert med Big & Rich och Gary Allan, som låg väldigt bra till i tiden. De gör ett uppträdande på ett casino i östra delarna av Washington State som passar oss fint :)

 är vi inne på sista dygnet i USA för den är gången. Är nu tillbaka på hotellrummet och har allt klart för att lämna Florida i morgon bitti. Jag fick packa om mellan mina väskor, då resväskan blev lite väl tung. Necessären kommer få plats denna gång :o).

Gick till grann-Publix i förmiddags och köpte frukostmacka tills i morgon. Hittade lite vv-produkter som inte finns hemma, så det fick jag ju köpa, liksom tre nya skvallertidningar som precis kommit ut. Det visade sig också finnas en spritbutik bredvid som, när de öppnade klockan 12 (ingen alkoholförsäljning innan 12 en söndag enligt Floridas lagar!) hade ett fantastiskt fint utbud...

Sedan blev det Sawgrass Mills tredje gången gillt och nu upptäckte jag en ny favorit affär. Tj Maxx. Som VF outlet men med ordning och reda och "märken". Jag hittade tre klänningar jag förälskade mig i och eftersom de satt som tre smäckar slog jag till på dem alla. Om man skulle tro de ursprungliga prislapparna så var det vad en hade kostat, så jag är nöjd. Faktiskt mer än nöjd, rent av lite mallig över att leta kläder i de minsta storlekarna istället för plus sizes.

I dag var det inga problem att hitta bilen, men vi hade en incident på parkeringen ändå. Vi hade ju inte blIvit färdiga med att skriva vykort, så det skulle jag göra medan vi väntade på att man skulle öppna. När jag tar min mapp med vykort och frimärken blåser frimärksarket iväg. Var hamnar det? Jo, under bilen bredvid. Från vårt håll når jag inte med handen, inte med foten heller. Johan gav sig iväg för att leta efter en pinne och jag hade tur att det var en liten bil, så från andra sidan nådde jag... 

Tortuga dag tre innebar Thomas Rhett, Billy Currington  (en av våra riktiga favoriter) och Blake Shelton.

I väntan på Billy C. Nackdelen med konserter på stranden är att man ser väldigt mycket av kroppar som man kanske gärna hade sluppit se...

Blake var en riktig entertainer och en rolig sådan. Nu hoppas jag bara på järnmage, då kvällsmaten visade sig vara kall crabcake. Eller ska jag vara glad att den inte var i närheten av ljummen?! Nåväl, vi får hoppas på det bästa och planera för det värsta, som min fiktive idol Jack Reacher alltid gör.

Efter en mycket lätt frukost, som vi i och för sig blivit förvarnade inför någon recension av hotellet, gav vi oss av till Miami och de vackra Art Deco husen på South beach.

Alla tycktes ta den vackra lördagsförmiddagen och hålla sig kring Ocean Drive, men till slut hittade vi ett parkeringshus där vi kunde lämna bilen. Tog en promenad och gav oss sedan av till Sawgrass Mills (igen).

Vi var inne där en mycket kort stund i går, och i dag hade vi lite mer tid på oss, men hade 17.30 som tidpunkt när vi absolut senast skulle befinna oss på musikfestivalen. Då spelade nämligen Kip Moore och honom har vi ju sett två gånger förut, dels i Springfield, Illinois för två år sedan som "förband" till Toby Keith och dels i Stockholm under Country2Country i fjol. Vi gjorde ytterligare en snabb raid, handlade bland annat frukost tills i morgon. Vi har ju ett minikök, med stort kylskåp, mikro och spis, så nog kan vi hotta upp frukosten lite. För att sedan göra en lång historia lite kortare så fick vi sedan åka runt med en security guard och titta på alternativa parkeringsplatser för vår Nissan. Vi tyckte att det borde räcka att komma ihåg att vi gått in i Marshall ingången, men det visade sig sedan vara två olika i skapligt olika väderstreck. I alla fall tillräckligt olika för oss i de 30 gradernas sol...

I dag fick vi vara med om konserterna som vi tänkt oss; Kip Moore, Lynyrd Skynyrd, Sam Hunt och Tim McGraw.

Under den sistnämnda såg en av vakterna vid VIP ingången att jag var gammal och trött i ryggen, så vi erbjöds att gå in och sätta oss på en betongklump som höll i en av ställningarna som behövdes för ljud eller ljus. Väldigt vänligt! Amerikanare är ju verkligen uppfostrade med att be om ursäkt även om det är vi som går in i dem, men det är samtidigt lite ihåligt. På något sätt är det som ett "excuse me" ska förlåta allt, men då har de inte mött en svensk kom kan det där med att köa. Där åker armbågen ut och då blir den smygträngande amerikanen väldigt kantig och förolämpad. Men det är så vi gör... Körde förbi Ikea i dag, förresten.

Har äntligen lyckats koppla upp plattan mot hotellets wifi och kan därför göra ett inlägg i bloggen. Vårt besök på countryfestivalen dag 1 blev väldigt kort.

Efter Randy Housers konsert samlades de mörka molnen och konserterna ställdes in och vi uppmanades att utrymma festivalområdet.

Vi gick till festivalen, men på hemväg hade vi bestämt oss för taxi. Jo, jättelätt när det bokstavligen går tusentals människor på gatan... Men vi hade tur, när vi listat ut att de utan tänd lampa var lediga så var vi först in i en bil. Vi hade väl knappt vänt om förrän åskovädret var över o så vi hadss,e väldig tur. Vi får hoppas på bättre väder i morgon!

Tack för alla födelsedagshälsningar som kommit på sms och FB! Snart är födelsedagen slut även här.

Efter frukost körde vi ut till Clearwater beach, där det ska bli sandskulpturfestival i helgen och den kommande veckan.

Vi plaskade lite i vattnet och det är säkerligen ett fint resmål om man är ute efter sol och bad.

Vi fortsatte mot St Petersburg där vi stannade vid en stor bokhandel/antikvariat och vid Salvador Dali museet. Där kunde man inte betala parkering annat än med app och eftersom farbror polisen stod alldeles intill blev vårt stopp kort.

Hittade sedan ett shoppingcenter där det blev Philly Cheesesteak till lunch.

Nästa mål blev Tampa, där vi först frågade Astrid om råd och hon hade en helt annan uppfattning om centrum än vi. Hamnade sedan på egen hand, utan Astrids hjälp, bredvid hockeyarenan, där Tampa Lightning spöade Red Wings från Detroit i går. Där fanns en riverwalk där vi gick en stund i den 30-gradiga värmen.

Sedan blev det återresa till Clearwater och inhandlande av middagsmat. Det blev öl, kex och ost, inget vin. Man måste ju prioritera... Nu väntar ju tre övernattningar i Ft Lauderdale och tillika tre konsertdagar på stranden, så nu får vi hoppas på bra väder.

Gattis till världens bästa Helena som fyller 35 i dag!

När vi planerade vår resa utgick vi bland annat från var vi trodde det kunde vara trevligt väder (vi hade rätt, det haglar i Texas, är orkaner i Oklahoma och snöoväder nära nog överallt i nordost) och var någonstans det kunde tänkas spelas bra musik. Zac Brown band ska uppträda i Charleston, Bruce Springsteen i Charlotte och så är det ett helt gäng country artister som intar 3 scener i Ft Lauderdale i tre dagar. Allt detta i närtid, så vi valde evenemanget i Florida före North och South Carolina. Tur var kanske det, för TV-nyheterna meddelade i dag att Bruce och E street band ställer in sin spelning i protest mot en anti-regnbågslag som man fattat i delstaten. Heja!

Vi befinner oss nu I Orlando, på ett hotell som sett sina bästa dagar för ganska länge sedan. Målarfärgen och spacklingen i taket får mig att fundera på om vi verkligen behöver fräscha upp det hemma. Johan säger att Americas best value inn plötsligt framstår som lyx, men jag håller inte riktigt med. Inte jämfört med det vi bodde på i Kalifornien i alla fall. Men jag kan hålla med om att springan mellan dörr och karm är så stor att vi ser poolen utanför. Och den ursprungliga safen i rummet har låset uppborrat, den som nu ska användas funkar inte heller. Vi brukar alltid testa tomt först, man slår en kod för att se om det funkar. När man vet att det gör det så använder man skåpet. Det funkade inte idag, jag vet inte om någon tidigare gäst låst skåpet eller varför det inte funkar, men vi bär nog med oss våra besparingar i morgon...

Har hunnit till Florida mall också. Hittade en elegant klänning på Macys som inte var så mycket nedsatt som skyltarna visade, så den övergav jag, bara för att spendera mer på två tröjor på Desigual, trots att jag fick nummer 2 till halva priset... Men jag har nog mer användning för de färgglada tröjorna trots allt, än den lilla svarta med paljetter. 

I morgon blir det då Universal Studios hela dagen. I morse började vi med 50 grader i Atlanta och i Orlando var det 87 grader. Det skulle få vara lite svalare i morgon för min del, men väderprognosen visar liknande siffror.

Tog en femminuters taxiresa från hotellet till Avis i går. På något sätt hade de senaste dagarnas shoppade inneburit att det var oundvikligt att plocka fram den stora bagen som dittills tagit upp en stor del av utrymmet i resväskan i stället och nä, det fanns inga andra alternativ än att låta en professionell köra oss... Väl på Avis försökte killen "uppgradera" oss flera gånger, det vill säga antingen få lite extra provision och/eller bli av med en bil till ett annat kontor (vi ska ju lämna den på O'Hare ) och lyckades till slut sälja in en GMC

terrain, där vi omedelbart fick fälla baksätet för att få plats med våra väskor.

Det var lite vägarbeten längs vägen österut som det tog tid att ta sig igenom, och med en timme minus in i Michigan kom vi till vårt hotell vid 14.30. Incheckning, lite mat hos grannen Big Boy och sedan mot Ford Field. Astrid visade först att det var 3 km till en idrottsanläggning med det namnet, men den vi skulle till låg två och en halv mil bort... Hade fått mejl från Detroit Lions som varnade för köer då det också var en baseballmatch som skulle äga rum samtidigt,  men vad hade vi för val?! Sedan blev det jättespännande när vi skulle hitta parkering, och sedan lite funderingar på hur vi skulle hitta tillbaks till parkeringshuset, men det löste sig uppenbarligen. 

Konserten, eller de fyra konserterna, var en upplevelse. Det var en inomhusarena för amerikansk fotboll som till slut fylldes rätt bra. Ford Field har enligt Wikipedia kapacitet för 65 000 åskådare vid "normal beläggning" med möjlighet upp till 80 000 om det i stället spelas basket. Så, försiktigt räknat var det åtminstone 50 000 där när Kenny Chesney till slut stod på scen. Dessa foton är tagna i början av kvällen.

Tror att tre sektioner ungefär motsvarade Globen när vi var där, liksom ju Brantley Gilbert var. Han gjorde ungefär samma show, men med extra patriotism här. Först ut var dock Chase Rice.

Brantley Gilbert och hans Nation...

Eric Church var nog snäppet bättre än huvudnumret Kenny Chesney, som ändå var helt klart värt pengen.  

Kenny gjorde sedan en spektakulär entré på scen i en gunga/linbana?!

Sedan kom Eric Church tillbaks och gjorde en duett med Kenny.

Men vad de drar in kosing på prylar, mat och dryck under ett sånt här evenemang. 8,50 för en Pepsi, då smuttar i alla fall jag hela kvällen. Men våra bänkgrannar drack Bud i aluminiumflaskor för 9 dollar styck och lägligt nog tyckte de flesta att säljaren kunde behålla växeln, så där drogs det in åtskilliga dollar denna kväll. Killen framför oss rasade oväntat (utan blodvite eller brutna lemmar) när han skulle gå iväg mellan något av numren, jag hade satsat pengar på en tjej tre rader längre ner att hon antingen skulle kräkas eller somna, men hon fixade det till slutet. Tittade man över till andra sidan såg det nästan ut som en myrstack, med ständig trafik upp och ned i bänkraderna. 

I dag Ford museum här i Dearborn och sedan hälsa på Johans syssling Janet!