Ligger för en gångs skull på plus i tidsskillnad - 3 timmar närmare bestämt. Flygresan gick bra, tittade på 3 filmer, varav Frozen var den klart bästa. Väl framme på SFO fanns en hotellbuss som nu tagit oss till Fairfield inn & suites och vi har en sovrumsdel och ett "vardagsrum", två tv om vi inte är överens om utbudet av kanaler. En annan bra sak är att vi bor på översta våningen, nr 4. Om brandlarmet går.  I morgon tar vi bussen tillbaks till flygplatsen och hämtar ut vår bil för den kommande veckan.  

Tja, vi uppgraderade oss lite.

Har nu avslutat den första delen av vår resa, kryssningen och Hawaii, eller Ha-wajj-iii som vi nu lärt oss att det uttalas. Var bland de första av Pride of America och var därför i god tid till incheckning på flygplatsen.  Taxichauffören var född och uppväxt i Brasilien,  hade bott 37 år i San Francisco och hade full koll på världsgeografin och fotboll, så vi pratade mycket om Sverige.  Han beklagade att amerikanska barn inte lär sig något om omvärlden, att hans barn inte hade samma kunskap som han själv fått i skolan. 

Så medan ni tittar eller inte tittar på melodifestivalen hemma sitter vi på flygplatsen i Honolulu och väntar på flyget till San Francisco.  Då är det dags att börja trixa med tidsskillnaden igen, 12 timmar har varit väldigt bekvämt.  Aloha!

Våra väskor kommer ombord, vilket känns bra inför fortsättningen av vår resa!

Har i dag plaskat lite i Stilla Havet. Havet plaskade tillbaks med en jättevåg, så delar av mina kläder har inte torkat än. Delar utrymmet på restaurangen med en höna som spatserar förbi och hoppas på en smakbit, men vi är ju mer för flytande varor, så hon får gå på barnfamiljen bredvid i stället. 

Det är fullt med hibiskusar på öarna, planterade som buskage eller häckar. Ska ladda upp bilder sedan, när jag kunnat redigera storlek.  Det är för övrigt Hawaiis stats-blomma också, denna min favorit. 

Vi ligger över natten i hamn här och kommer att avgå i morgon eftermiddag mot Honolulu,  men först via NaPalis kustremsa som ska vara spektakulärt vacker. Sedan blir det flyg till San Francisco för vår del.

Om ni vill se hur våra katter har det på sitt hotell så titta gärna på www.engelholmskatthotell.se under Blogg. Det går ingen nöd på dem heller :)

Vid lunchen får vi följa ett mindre drama. Ett par kommer seglande, mannen hoppar i en kajak och paddlar runt segelbåten, frun är kvar ombord. 

När segelbåten drivit runt en stund tröttnar Kustbevakningen som kommer puttrande och plötsligt blir det lite småstressigt för paret som tillhör segelbåten, men Johan och jag får följa underhållning från första parkett. Mannen är ombord igen.

Kustbevakningen är inte nöjda utan vill ha med sig paret in till kaj.

Så får de skjuts med Kustbevakningen bort från oss och farleden.

Wildroasters på Hawaii.

Jag plaskar i Stilla Havet.

Nästa våg plaskar tillbaks.

Och när vi sedan åkte längs NaPalis kust så bestod vädret av regn och låga moln...

men visst kunde man ändå ana en spännande natur

och minsann om inte solen dök upp till sist i alla fall!

Har nu nått västra sidan av den största Hawaii ön,  Hawaii eller Big island. I går befann vi oss på östra sidan, i Hilo, och åkte på utflykt till Mauna Kea.  De som höghöjdstränar får min respekt - men visst, min färska förkylning underlättade inte andningen precis. Vi besökte Keck-observatoriet, som ligger på ett av världens bästa platser för rymdobservation,  och där de tyckte att Pluto inte längre är en planet. 

I dag fick vi åka tenderbåt in till land och efter en lång promenad uppför hittade vi ett postkontor för kompletterande inköp av frimärken. Det är bara att konstatera att det är för varmt för oss att vara utomhus,  så vi hittade det lokala bryggeriet Kona Brewing och pausar med lunch här innan återfärd till båten, förlåt fartyget. 

Vattenfall i Hilo. Diverse varningsskyltar nedan.

Keck-observatoriet på 4200 meters höjd - det ser ut som ett månlandskap där ovan molnen.

På väg ner igen åt vi lunch vid lavagrottor.

Hoppa Brüno, Hoppa!

Dessa skyltar visade historiska byggnader som den första kyrkan på Hawaii, men även Kona Brewery. Hawaiianerna förstår kultur!

Paus i skugga och med wifi. Inte helt fel!

Efter långt köande fick jag en typisk hawaiiansk shaved ice - krossad is med valfri syryp.

Hit kom vi redan i går och efter promenad ut ur hamnen kunde vi konstatera att den stora livsmedelsbutiken Whole Foods var generösa nog att bjuda på 2 timmars uppkoppling. Ombord kostar det i bästa fall 0.45 cent per minut och vi kan intyga att internetcafeet inte är särskilt välbesökt. Inte heller trivia-sammankomsterna som bland det roligaste  vi vet ombord, första gången var vi två par, i går delade en familj på sig så det blev tre tävlande i frågesporten. Då vann vi... Första gången blev vi 2:a...

Den allra värsta träningsvärken är över efter vårt trappspringande härom natten, men i går linkade vi mest fram. Njuter av god mat och avkoppling. I morgon kommer vi till Hilo,  Hawaii ("The big island") och ska då på utflykt till Mauna Kea, sådär en drygt 4 kilometer hög vulkan. Dit åker vi buss...

Cadillac Diner har öppet dygnet runt, men vi nöjde oss med en lunch här.

Konversation tidigare i går:

Johan: 31, så högt har vi nog aldrig bott förut.

Kristina: Nej, det tror jag inte.

Paus i några timmar, sedan:

Tut-tut-tut-ring-ring-ring och en kvinnlig röst som lugnt och sansat upprepar "There has been a fire reported on your floor. Evacuate the building. Do not use the elevators, use the stairs to leave the building."

Tja, ungefär i alla fall. Man kan ju tycka att man borde kunna det ordagrant för 31 våningar är många att gå nerför och klockan 2 på morgonen är man lite småtrött ändå och har inte mycket annat att göra än att lyssna på vad hon sa... Väl nere, ute på gatan, tog det inte mer än en halv minut innan ytterligare ett meddelande kom om att vi kunde återgå. Vi tog hissen och fick vid småpratade med våra medresenärer veta att det var andra gången detta dygn det hände. Å andra sidan ville denna man inte bli ihågkommen som "the guy who was the one who did not get out". En kille hade gått ner från 39:e våningen. Sen sprakade det till en gång till och vi packade om våra väskor lite så att vi vid en eventuell ytterligare utrymning i alla fall skulle få med oss pass och mediciner...

I dag går vi ombord på Pride of America och det finns därför risk för viss radioskugga när vi saknar gratis wifi framöver. Det kommer dock att vara ett antal tillfällen till strandhugg,  så vi hörs nog snart igen!

Just det, förra gången vi råkade ut för evakuering och brandlarm (i Olathe,  Kansas City) bodde vi EN våning upp, och kände doften av bränd bagel från en brödrost hela vägen ut, och då kom i alla fall brandkåren...

Utsikt från vårt hotellrum...

På väg ombord på Pride of America, vi har fått varsin lei. Johans har teoretiskt en obegränsad livslängd, min höll i alla fall veckan ut.

Vårt fartyg, fast i mindre skala.

Uppe med tuppen i dag; eller rättare sagt: uppe med ny flora och fauna! Det är en del av upplevelsen att se och höra andra fåglar än vi har hemma och se krukväxter som höga buskar och träd. Utflykt till Pearl Harbor, där japanerna anföll hela USA:s Stilla Havsflotta den 7 december 1941.

USS Arizona Memorial, dit man var tvungen att åka båt. Nu är det vår tur att lägga till. 

Ett av kanontornen syns fortfarande ovanför vattenytan. 

Olja läcker fortfarande, efter mer än 72 år, från fartyget.

Stilstudie av fotograf.

Och detta var motivet jag sökte.

Exotisk natur, med både växter och djur!

Efteråt fick vi se delar av downtown och även information om hur det är att leva och bo på Hawaii av vår chaufför som kallade sig själv för Sunshine. Hoppade av bussen där vi gått på, vid Ala Moana center som också råkar vara ett stort shoppingcenter. Åt lunch där och sedan tog vi bussen, lokalbussen som logiskt nog kallas TheBus. Vi behövde nämligen komma tillbaks till hotellet och lasta av lite souvenirer samt hämta kameraväskor. Det är inte tillåtet att ta med något kan dölja ett vapen till Pearl Harbor,  så det var fulla fickor men inga väskor med på morgonen.

Nummerskyltarna på polisbilarna: HPD - Honolulu Police Department och bussarna heter följdaktligen BUS.

Kulturshow i Ala Moana Center.

Capitolium i Honolulu, USA:s yngsta.

Vacker telefonautomat i Honolulu.

Kung Kamehameha, syns även ofta i Hawaii 5-0.

By the way, do you like Likelike highway?

Trötta, trötta, men äntligen framme! Man var nöjd efter 10,5 timmar till San Francisco - sedan lades det till 5 h 10 min till... Det dröjer nog till nästa gång vi åker så långt. Nu ska vi snart släcka lampan - vi ska på utflykt tidigt i morgon bitti, vilket i bästa fall innebär 5 timmars sömn. God natt!

På flygplatsen i Honolulu möttes vi inte av någon som delade ut lei´s till oss, men vi såg i alla fall fina skyltar utanför toaletterna i närheten av bagagebandet. Därmed fick vi också vår första lektion i det hawaiianska språket!

Man skulle definitivt kunna vänja sig vid detta. Bli omhändertagen vid incheckningen och slippa stå framför den stressande maskinen som inte accepterar mitt Eurobonuskort bara för att baksidan med magnetremsan snart har lossnat totalt. Lita på att vi ska ha våra poäng den här resan ✈. Måste skaffa nytt när vi kommer hem igen.

Snabbfilen vid säkerhetskontrollen, nästan direkt in i loungen. Ja, man skulle kunna vänja sig... Nackdelen är väl bara en, jag gissar att gaten ligger i andra änden av flygplatsen nu när vi inte behöver ge oss ut i C-piren. Gaten har inte kommit upp ännu på skyltarna. Jag tror jag får gå och se vad som står framdukat...

Lite förvirrande är det allt. Kommer min deo att hålla hela resan, ett par dagar till eller paja redan i Frankfurt? Det står både 72 h och 48 h på den... Fråga Johan sen. Nu frukost i Malmö, snart avfärd till Kastrup!